torsdag 8 mars 2012

Vem tog sig rätten?

Ska jag vara glad och tacksam över att det finns en dag för bara oss kvinnor?
Vad betyder det? Egentligen.

I Sverige fick vi kvinnor egen rösträtt 1921.
Innan dess hade vi ingen rätt att tycka vad vi ville. Tycka fick vi säkert, men det var ingen ( männen ) som lyssnade.
Vad halva befolkningen i landet tyckte och tänkte var innan 1921 helt ointressant ( för männen).
Vem tog sig rätten att bestämma att kvinnors tyckande inte var att räkna med?


En färsk undersökning visar att det är bäst att vara kvinna på Island just för tillfället. Och den sämsta platsen i världen att vara kvinna på är i Afganistan.

Nu är det år 2012 och än idag kämpar kvinnor fortfarande för sin egen existens. På olika sätt i olika länder.
I Afganistan får en kvinna inte lämna huset utan sin makes sällskap. De får inte visa sina ansikten för andra människor ( män). De har inte rätt till skolgång.
De blir bortgifta med helt främmande män som ofta är dubblet så gamla som de själva. Gör de inte som familjen ( maken,fadern eller brodern )tycker så blir de misshandlade eller i värsta fall dödade. Bara för att de vill ha ett eget liv!!

I Sverige kämpar vi ännu med lika lön för lika arbete. Hur kan det fortfarande vara möjligt att män tjänar mer pengar än en kvinna för likadant utfört jobb? Hur kan det vara möjligt att kvinnor får sämre vård än män?


Hur kan detta vara möjligt?
Hur kan detta få fortgå?
Att bli våldtagen i sitt eget hem? Att bli slagen i sitt eget hem? Att inte våga uttrycka sin egen åsikt i sitt eget hem? I sitt hem där man ska kunna känna trygghet och värme med människor man älskar.

Vad är det för liv?
Vem tog sig rätten att bestämma att med kvinnor gör man som man vill med?

Här i Estland verkligen Firar de denna dag åt kvinnan. Med hull och hår Delas det ut blommor och blader till alla kvinnor. Bakelser säljs som aldrig förr och de hedrar kvinnan.
Rektorn på skolan frågade mig i morse om vi firar denna dag i Sverige. Han stod som vanligt på sin plats vi grinden och hälsade alla välkomna.
Nej, svarade jag. Inte särskilt mycket.
Det gör de inte i USA heller, berättade han då.
Men det gör de här!
Så jag tar seden dit jag har kommit och säger Grattis till alla oss fantastiska kvinnor!
Samt ett grattis till min svägerska som fyller 35 idag!

Vi duger. Vi kan och vi vill. Vi tycker och vi tänker.

Vi har rätt till ett eget liv!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar