Det var länge sedan jag var ute och flög alldeles allena.
Nu ska jag ta flyget till Kastrup.
Den lilla trippen känns helt överkomlig.
Rent av ganska mysig. Bara incheckning och säkerhetskontroll går galant. Med alla flaskor och sånt. Alltså krämer.
Sen ska jag sitta på flyget i 1½ timme och läsa. I lugn och ro.
Det är det som kommer sen jag känner lite oro inför. Eller egentligen inte det heller. Allt löser sig.
Från flygplanskroppen ska jag hitta till tågstationen. Kastrup är visst en stor flygplats, men det kan ju inte vara så värst svårt att hitta några tågbanor där nånstans.
När jag väl har hittat rälsen ska jag bara hitta rätt spår och när jag väl har hittat spåret ska jag hitta det tåg som går åt rätt håll. Jag ska inte till Köpenhamn, jag ska över bron. Ska hålla utkik efter slutdestination Karlskrona.
Väl på tåget har jag ingen platsbiljett. Jag får ta den plats som liksom är över.
När tåget anlänt Malmö är det viktigt att jag hamnar i rätt vagn för just i Malmö händer det visst grejer med vagnbyte och krångel. Och då vore det ju ytterst beklagligt att hamna typ i Kalmar eller så. Det blir lite bökigt för brorsan att möta mig då.
Beroende på vilket tåg jag hinner med från Kastrup så anländer jag Karlshamn antingen 17.22 eller 18.22.
Jag tänker som så att om min pappas sambo klarade av att flyga alldeles själv från Landvetter till Singapore med byte både i Frankfurt och Quatar, så kommer jag fixa detta oxå. Lätt som en plätt.
I telefonen igår sa jag till brorsan att de får sätta mig i arbete när jag väl är på plats. Jag kan göra vad som behövs. Jag tänkte att med dopplanering, hus, två barn samt tre hundar finns säkert nåt jag kan vara till nytta för.
"Bära bebis", svarade han fort.
"Ok, den uppgiften kan jag leva med", sa jag med ett leende som han inte såg genom telefonen. Men han hörde nog hur jag log.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar