Älskade, älskade vän!

Jag vet att du mår dåligt.
Jag vet att du just nu mår riktigt dåligt.
Jag vet att du under en längre tid faktiskt har mått så här dåligt.

Och jag vet att vara din vän är världens svåraste och tuffaste uppgift som finns. Samtidigt som det är världens lättaste.
Svårt och otroligt tufft för att jag inte har endaste aning om hur jag ska kunna hjälpa dig. Världens lättaste för att jag vet att vilka beslut du än tar så kommer jag alltid att finnas vid din sida.

Livet har inte alltid varit så snällt mot dig. Jag vet det. Jag är fullt medveten om att du har gått igenom svåra och tunga saker under åren som har gått. Situationer har uppstått som du inte har kunnat påverka och konsekvenserna av hur du har valt att hantera dessa situationer har inte alltid varit lätt för dig att hantera.

Hur ska jag agera för att hjälpa dig på bästa sätt, min fina fina vän? Hur ska jag göra för att få dig att förstå att du faktiskt behöver hjälp? Hur ska jag göra för att få dig att förstå att det enda dina tre underbara barn önskar sig är att ha en mamma som mår bra?
Hur ska jag få dig att förstå hur mycket du betyder för mig?

Det jag vet är att jag kommer aldrig att kunna hjälpa dig så länge du själv inte är med på tåget. Så länge som du själv anser att "dina problem tar du hand om själv" så kommer det att ta ännu längre tid.
Jag kan inte hjälpa dig så länge du inte är villig att ta emot den hjälpen. Ingen kan hjälpa dig så länge du inte har den insikten.

Du är en fantastisk människa. Du är en underbar mamma som älskar dina barn så mycket. Du är viktig. Du är behövd.
Hur ska jag få dig att förstå att det är ingen skam att be om hjälp. Det är ingen skam att helt enkelt vara en vanlig människa som just nu behöver hjälp och stötting i hur du ska hantera det som händer i dig.
Den frustration du känner är ett tecken på att det som finns inombords behöver få komma ut. Du behöver prata med nån. Du behöver få ur dig allt det hat du drivs av. Kan hatet du känner mot andra vara det du egentligen känner för dig själv? Du behöver förstå vad det är som egentligen händer inom dig.
Du är en fantastisk människa som behöver höra att du är älskad. Jättemycket älskad! Precis som vem som helst behöver få höra. Och du behöver lära dig att nånstans börja älska dig själv.

 Jag önskar att du själv inser att dina problem är inget som du på egen hand kommer att klara av att reda ut.
Och när du inser det, älskade älskade vän. Då lovar jag att jag fortfarande finns bredvid dig.

Jag älskar dig!

Kämpa Swedbank!

Vi fick bara fram historik på kontouppgifter de sista 11 månaderna på ett av våra bankkonton. 

Hur vi än sökte och försökte klicka oss fram på sidan så kom vi aldrig längre bak än det sista året. 

Vi ringde banken och frågade hur vi skulle få fram den tidigare historiken. 

"Det behöver ni beställa från oss och det kostar 50 kr/kvartal". 

Så vi kan alltså inte få fram våran egna historik från våra egna konton utan att i det här fallet behöva betala 1000kr.  

Kämpa Swedbank !

Att bara vara jag- att våga göra fel

Att våga göra fel.
Att våga misslyckas.
Att våga göra bort mig.

Att kunna allt detta utan att känna att det finns risk för att bli hånad resten av mitt liv. Eller riskera att bli skrattad åt nästa gång vi ses eftersom det jag gjorde eller sa eventuellt kommer att tas upp igen vid nästa aktivitet. 
Kunna göra bort mig utan känslan av att jag ska behöva komma med en bortförklaring till varför det hände.

Jag har blivit uppfostrad att det är ok att göra fel. Jag har blivit uppfostrad att det är ok att misslyckas. Det viktiga var att jag ändå försökte. Och trots det har kämpat med detta ända sen jag var liten. Rädslan för att bli skrattad åt.

Finns det nåt här i livet som jag har haft svårt för, och fortfarande fakriskt kan ha svårt att hantera så är det när folk skrattar åt eller hånar mig när jag har försökt, men kanske gjort fel. Eller gjort på ett annat sätt än vad andra hade tänkt sig. För så är det ju också. Att saker och ting faktiskt kan göras på olika sätt.

Fast jag numera är vuxen så kan känslan av osäkerhet sakta krypa fram inom mig så fort jag hamnar i sammanhang där jag känner att jag riskerar att hånas om jag på nåt sätt gör fel i deras ögon. Jag känner att jag blir osäker på vad jag ska säga. Och jag känner att jag behöver tänka igenom ordagrant det jag hade tänkt skulle komma ur min egen mun. Och för att slippa känna så, så kanske jag hellre väljer att vara tyst.

För att överleva såna här situationer när jag känner mig hånad eller känner att de runt omkring skakar på huvudet åt mig och säger i stil med "hur tänkte du nu" och skrattar åt mig, så har jag oftast också skrattat åt det. Och svarat "att ja, hur tänkte jag där" eller "det var ju tokigt" eller så har jag kommit med nån löjlig förklaring.  Samtidigt som jag vet att det här kommer jag att få höra nästa gång vi ses. Och nästa. Eller nästa år. 

Inombords så känns det alltså en smula jobbigt fortfarande. Att känna mig skrattad åt. Min självkänsla riskerar att få sig en törn varje gång. Fast jag vet att det inte är så. 
Det sista jag vill är att tillåta mig själv att andra ska få mig att känna mig dum i huvudet. När allt kommer omkring handlar det egentligen bara om min egen inställning helt enkelt. Och om hur jag själv väljer att hantera det som just där och då händer. Och jag har blivit bättre på det. Jag har blivit mycket bättre på att hantera såna här situationer genom åren. Mycket bättre.

Jag kämpar på.

Och herregud så skönt och avslappnat det känns i sammanhang där jag helt och fullt kan sänka garden och bara vara jag. Med alla mina fel och brister. Där jag kan göra bort mig utan att det händer nåt. Att jag kan säga saker bara sådär. Där jag kan berätta om saker och händelser utan rädsla. Där jag kan vara öppen och ärlig. Där jag kan fortsätta att bara vara jag. Utan att dömas.

Det är ren och skär harmoni. 

Det här att fylla 45 när man känner sig om 28

Idag fyller jag 45 år. 

En något märklig känsla eftersom jag inte känner mig äldre än 28. 

Och ännu märkligare blir den då jag minns dagarna som igår när mina egna föräldrar fyllde 50. Då höll jag tal och var 27 år.
Och om fem är är jag där själv. Totalt overkligt egentligen. 

Min dag idag skulle firas i all enkelhet hade vi bestämt. För maken skulle vara i Göteborg och den ena sonen ute på sitt. 

Så sonen den yngre, min kära mamma och jag slulle lyxa till det med att äta ute. Vi valde Kina Thai i Tornby. Så jäkla gott det är!

Och när vi sitter där som bäst så hör jag plötsligt hur nån börjar sjunga "Ja må hon leva" alldeles bakom örat på mig. Med en röst jag mycket väl känner igen.

Och fram till bordet bakom min rygg hade alltså min man smugit helt utan min vetskap. Han bara stod där med ett leende och en fint inslagen champagneflaska i högsta hugg i ena handen. Han skulle ju vara i Göteborg! 

Den glädjen! Den förvåningen! Den chocken! Den överraskningen!
Han vet. Jag älskar överraskningar. Och I love him for it!

Våra söner var fullt medvetna om att pappa var på väg hem. Sån luring! En present bara det, kan man säga.

Ett paket hade han med sig också! 

En ny keps. Inte klokt så snygg. 

Både jag och kepsen. Mest kepsen faktiskt. Den är väldigt mycket snyggare än den jag har använt i sommar. En sån "som bara liksom har funnits i stugan".

45!

Inte så pjåkigt ändå. 

Tack! Till alla ni som har grattat mig under denna dag på alla möjliga olika sätt. Ett stort, varmt och innerligt tack till er alla. Ett stort tack till er alla som på nåt sätt har skänkt mig en liten stund av era liv för att kunna/hinna/vilja säga grattis!

Det är stort! Och jag känner mig riktigt ödmjuk inför det! 

Tack så mycket! All kärlek till er från mig!! 

Ett presentkort på Sjökanten

En underbar lunch på restaurang Sjökanten på Hasselö. Efter den tuffaste tilläggningen ever med Bella i blåst och regn, samt trångt mellan två stora segelbåtar. Och jag som inte släppte ankaret i tid. Svettigt! 

Ett presentkort till en son från föräldrar. Och jag tackar som ödmjukast att jag fick hänga på min man när det var dags att boka bord. 

För det behöver man göra på Sjökanten. De har två sittningar till lunch, 11.30 samt 13.30, och man behöver ringa och boka först. 

Till kvällen har de en tre-rätters måltid o den behöver man också boka bord till. Det var det vi önskade från början eftersom vi redan tidigare hade prövat den härliga lunchen, men alla kvällar hela veckan var fullbokade. 

Så det fick bli en lunch en gång till. Men det gjorde verkligen ingenting. 

För det är en helt underbar miljö att vistas i och runt omkring. 

Och de bjuder på Fantastisk mat och härlig personal. 

Från gästhamnen är det ca 2,5 km hit. Antingen tar man sina fötter och promenerar. Eller så hyr man en cykel i handelsboden. 

I den vänstra dörren hämtar man maten. I den högra diskas det. Av personal eller gäster som försökt springa från notan, det vet jag inte. Men där diskas det iallafall. 

Har ni farlederna förbi. Tveka inte. Lägg till på Hasselö och njut. Och har ni intefått bord på Sjökanten finns även förtäring samt fika vid Sandkornet som ligger precis vid gästhamnen. 

Tack för att jag fick hänga med på din födelsedagspresent, darling.