Och där kom den

Som ett slag rakt i magen.

Efter några enormt härliga och fantastiska veckor av skön och välbehövlig ledighet kom den. 

Tanken. Och känslan som den tanken bar med sig. 

Den slog till med en orkans styrka under helgen och med all kraft den bara kunde. Jag blev totalt golvad. Kunde inte stå emot. Och varför skulle jag göra det egentligen. Det var bara att ta emot. 

Tårarna fick rinna när jag satt här på altanen i sommarstugan. Det var bara att låta det komma. 

Insikten om att jag inte ska tillbaka till Tallinn. Jag ska inte packa bilen full nu i augusti  och ta färjan till öster. Jag ska aldrig mer sova i det sovrum där stången står. Jag kommer aldrig mera behöva ringa till "First Gate" eller "Main Gate" för att komma in eller ut i vårt bostodsområde. Jag behöver inte kånka 12 liter flaskvatten flera gånger i veckan längre. 

 Efter semestern ska jag stanna kvar i Sverige. Jag ska vara kvar. Samtidigt som mina vänner från Tallinn-tiden åker tillbaka "hem" igen. Till det liv som även var mitt för ett tag. 

Till livet där vi kunde fika obehindrat. Gå i parken hur många varv vi ville efter att barnen var lämnade i skolan. Till livet där jag vaknade till en fantastisk soluppgång över viken med Gamla Stan i horisonten. 

Till livet som medlem i International Womens Club of Tallinn med dess aktiviteter och luncher och utflykter. 

Det var en kort period av mitt liv då jag hade möjligheten att trycka på pausknappen från den sk verkligheten. 

Och jag är så stolt över mig själv o familjen som faktiskt vågade. 

Hittills har jag bara haft  semester.  Inte riktigt hunnit känna efter hur det känns att vara svensk igen. 

Nu är den här. Känslan av att vara den som inte ska tillbaka. 

Jag saknar det redan. Jag saknar er. Även om det är otroligt skönt att kunna gå till doktorn utan att behöva ha en tolk med sig. 

Men inget tråkigt el jobbigt som inte för nåt roligt med sig. 

Jag har fått jobb. Jag sökte en tjänst som inte fanns. Och jag fick den. 

Plötsligt händer det! 

Så den 7 augusti börjar ett nytt kapitel i mitt liv. 

Var sak har sin tid. 

Bara lyssna

Ensamhetens känsla. 

Jag hör gruset under fötterna på de två kvinnor i vita t-shorts som snabbt powerwalkar förbi. 

Jag hör barns glada skratt i plasket av deras hopp rakt ner i vattnet. 

Jag hör bestick dras över tallrikarna på altanen hos grannen där de har gäster. 

Jag hör lövens sus i träden när vinden tar i. 

Jag hör kluckandet när havet slår mot brynet med jämna andetag. 

Ibland är det så skönt att bara få vara. 

Det rosa lilla Ufot

I torsdags dök svägerskan upp med sin familj. Makens bror alltså och deras två ungdomar. Eller en av ungdomarna var redan här. 

Planen var att igår ta med hela gänget som bestod av åtta personer ut med vår lilla skruttibangbang.  Med den hade  vi tänkt att lägga till på en söt liten ö mitt i havet. Allt för att njuta under solens strålar hela dagen nånstans mitt i världen. 

Tyvärr var inte alls skruttibangbang själv med på några av dessa tankar. Hen ville helst av allt ligga kvar vid bryggan och bara guppa där i all sin ensamhet. Skitmotor! 

Så vi fick tänka om lite snabbt. För skärgårdskänsla ville vi ha i vilket fall som helst. Och maten var ju redan nerpackad.

Vi fick helt enkelt använda våra ben ist. Hur långt skulle vi behöva vandra längs vattenbrynet innan en mysig kobbe hade vänligheten att erbjuda oss sina varma, lena hällar? 

Vi började gå. Från trampolinen och till vänster. 

Vi rundade udden och efter en stund visade klipporna upp sig. Vår plats var hittad. 

Det lilla rosa Ufot kom på plats. Kylväskor in under träden. Badlakan lades på hällen. Tårna ner i vattnet. 

15 minuter senare:

"När ska vi äta?"

Så det var bara att tända på innehållet i det rosa lilla Ufot. Vänta ut kolet för att sen lägga på hamburgarna på det fräsande gallret. 

Och att maten smakar så enormt mycket godare så här när man är på utflykt vet vi ju alla. 

Med mätta magar kunde sen lugnet inta lägret. 

Med lite fiske. Bad från klippan. Solning. Fika. 

En telefon som tog sig ett eget dopp. 

Vi såg hur molnen tornade upp sig precis framför oss. Åskan hörde vi mullra bortom horisonten. Blixten som studsade mellan den varma och kalla luften. Regnet som öste ner bortom viken. 

Med våra starka viljors hjälp så höll sig regnet borta från vår lilla kobbe hela dagen och vi kunde njuta i många sköna timmar. 

Sen tog rastlösheten över i vissa fall och återtåget hemåt fortskred lite när man så önskade. 

Då var det dock högvatten och inte lika lätt att promenera längs vattenbrynet, kan man säga. 

En otroligt mysig dag! 

En annan dag på landet

Med ett sommarhus följer lite jobb att göra. Man kan inte bara ligga på latsidan och tro att det görs av sig självt. 

"Kom igen, älskling. Nu har du inte mycket kvar!"

Tur vi hade två penslar och två burkar olja. Och ja, vi har roller och skaft. Som inte passade med varandra. Så det var bara att börja med lilla penseln från varsin ände av altanen. Till slut möttes vi i mitten. 

Och då var det dags att ta den andra altanen. 

Men se så fint det blev! 

Jag kan riktigt känna hur skönt brädorna tycker att det är att få lite omvårdnad. Få bli lite lena och härliga på ryggen. 

Efter det var det dags för lillebror och hans kusin att checka in i Gäststuga 2. 

Och som tur var så når vårt Wifi ända in dit. Hur hade de gjort annars? 

En dag på landet

No words needed. 

Fint

En av helgens alla timmar tillbringade vi på Stråken. 

En underbar sommardag som vi har blivit så bortskämda med under ett par veckors tid. Det som inte syns på bilderna är hur vinden tog i en aningens, en aningens för mycket. För min smak alltså. 

Tre generationer. Fina killar alla tre. 

Svärfar, make och son. 

Vatten i ständig rörelse. 

Medan vissa fiskade så sträckte andra bara helt enkelt ut sig. 

Till och med en så okunnig och ointresserad fiskare som jag förstår iallafall att det är lättare för fiskarna att nappa om draget är  i vattnet. 

Och jag förstår också att det är bra mycket lättare att få upp fisken,  som eventuellt fått för sig att nappa, i båten om tafsen sitter kvar på linan. 

Så ända in i vassen vackert i Sverige just nu. 

10 av 123

Gänget som har hejat på Fc Flora absolut hela veckan. Varje match har dessa stått på kanten, hejat, klappat händerna, glatt sig, oroat sig, druckit kaffe och ätit glass.

Medan killarna värmde upp inför första slutspelsmatchen igår så passade Calle på att chilla med publiken en smula. Han fick nämligen spelförbud av tränaren för resten av turneringen. Så kan det gå. Men har stadigt stått vid avbytarbänken o stöttat.

Vi tjejer på väg till 8-delsfinalen.

Igårkväll spelade de 8-dels final mot CEF 18 Tucuman från Argentina. Alla 22 spelare fick slita hårt den matchen på en urusel plan med en mycket märklig domare mitt i alltihopa. 

FC Flora förlorade en väldigt jämn match med 2-1, där egentligen båda hade lika nära att vinna. Dessa argentinare har idag spelat tre matcher till, varav finalen var den sista. Där åkte de på stryk mot Stocksund. Det betyder att Calles lag kom på en mycket hedrande 10 plats där drygt 123 lag startade i måndags i Boys 13.

Och så det här med avsked.....

Calle hade fixat en tröja till sin tränare som en avskedspresent. Med ordet "Tack" skrivet på 3 olika språk ville han tacka för två grymt fina år tillsammans med det här härliga gänget. En enorm känslofull stund för alla inblandade. 

Både glädje och sorg inbäddat i ett och samma ögonblick. En efter en kom de fram.

Ben säger Hej då.

Taavi säger Hej då.

Kristians tur.

Och sist men inte minst andrekaptenens tur, Tanel.

Tack killar, det har varit fantastiskt att följa er två år långa resa tillsammans. 

När ben skadas

Idag var det så dags att heja fram Calles lag till gruppseger.
Calle fick stå på kanten denna match då han på matchen igår skadade sig så illa i vaden att han fick åka för att träffa läkare. Inget brutet, som tur var, men så otroligt tråkigt för honom att inte kunna få vara med ute på planen.
Efter att chocken släppt och när all ilska över situationen hade lagt sig, så var det ändå med en glad min han stod och hejade på sina killar idag.

.

Kusin Olle kom med farmor och farfar till Göteborg för att stötta laget.

Även kusin Celeste var med och hejade. Hon hittade en egen plats på läktaren. 

Gruppsegrare efter 2-0 mot Ängelholm.

Lunchen på "Kajskjul 8" blev helt enkelt en liten Räklåda med ett kallt naggande gott glas rose' i solen.

Mer västkustskt än så kan det nog nästan inte bli.

Jag och maken tog oss sedan till Heden för att titta på ännu mer fotboll. FC Flora har ytterligare ett lag med i cupen. P-01 är här och lirar fantastisk fotboll. De vann sin grupp också med endast 35-0 i målskillnad. Idag slog de ut de regerande mästarna från förra året. Självaste Hammarby fick alltså lämna Gothia Cup då de åkte på däng på straffar och Floras målis var outstanding.

Man kan tro att det är deras publik på bilden, men så är inte fallet. Maken och jag fortsatte helt enkelt till nästa plan, nästa match. Inför 14000 personer på läktarna i solgasset spelade Everton skjortan av IFK Göteborg i P-17 Elit.

Vissa dagar är det otroligt tufft att vara fotbollsmorsa. När ben skadas och läkare måste uppsökas tex.

Och för att inte tala om det tuffa i att trösta en galet besviken kille. 

Men vissa dagar är det inte alls jobbigt att vara en sk fotbollsmorsa. 

Idag var det en alldeles bra dag.

Då är det dags.

För andra gången i mitt liv ska jag närvara under Gothia Cup som publik och förälder.
Första gången var sommaren 2011 med BK Ljungsbro P-97 och nästan hela lagets föräldrar var då med som hejarklack. En rent otrolig upplevelse hade vi den veckan.

I år är det lillebrors tur att få agera spelare i denna magnifika ungdomscup. Hans lag FC Flora kom med färjan från Tallinn i går morse och efter att ha åkt buss hela vägen från Stockholm till Göteborg anlände de äntligen skolan som ska bli deras hem för en vecka, vid halvåtta tiden på kvällen. Då hade Calle redan hittat deras klassrum och placerat ut sina saker. När de klev ur bussen tog han emot dem med öppna armar och redo för att visa upp sitt hemland. 

Tänk er den doften inne i ett sånt här klassrum.....

Vi lämnade av Calle och åkte till min pappa som bor lite utanför Göteborg där vi andra tre har tänkt att husera under veckan. Där väntade grill och även brorsan med familj.

I morse klockan 09.00 var det avspark på ett blåsigt och mulet Välen 3 i Västra Frölunda. Man kan säga att det är inte många utländska lag som har en sån stor hejarklack som FC Flora kommer att ha denna vecka. Hela "Calle Family", Med både morbröder, mor -och farföräldrar samt kusiner. Idag ställde vi väckarklockorna och det var så tidigt att brorsan med familj åt sin frulle i bilen på vägen dit.

Adam åkte med maken enormt tidigt i morse som i såna här lägen alltid vill vara ute i god tid. Gärna en timme innan avspark. Annars är det jag som vill vara tidig....Jag chillade lite längre hemma hos morfar och vi åkte nog inte förrän vid kvart i åtta.

FC Floras premiär var mot ett tyskt lag. Calle och grabbarna vann med 2-1 och nu är alla premiärnerver som bortblåsta. På't igen lika tidigt imorgonbitti. Då mot Kolsva från Sverige.

Mina killar.

Under eftermiddagen träffade vi hela Flora-gänget igen på Heden. Calle lever livet just nu och har det alldeles förträffligt. Han trivs. De drog vidare till Liseberg och vi andra åkte hem till morfar för att vila upp oss inför den pampiga invigningen som skulle gå av stapeln senare på kvällen.

Flaggor i skyn på Heden.

Nya Ullevi var klockan 20.00 helt proppfullt med ungdomar från absolut hela världen. Det är inte klokt vilken häftig upplevelse det är att sitta där på läktaren och se hur stol för stol fylls med dessa förväntansfulla spelare som i vissa fall har åkt ända från tex Singapore, Brasilien, Ghana, Indien. Haiti hade ett lag med för första gången. Pampigt är bara förnamnet.

När Estland presenterades applåderade iallafall vi.

De allra sista länderna som presenterades var de länder som har mest antal lag anmälda i cupen. 

Plats 5: England.

Plats 4: Frankrike

Plats 3: Tyskland

Plats 2: Norge

Plats 1: Sverige

USA ska visst in på den här listan också nånstans men jag minns inte riktigt var bara. Och helt oviktigt faktiskt. 

Så!

Nu kör vi!

Räkna fotbollar

Kan inte hjälpa det. 

Spelar ingen roll var jag är. Alltid likadant. 

Första natten på ett nytt ställe så går det inte att somna. 

Calle är incheckad med sitt lag i sin skola som ska vara deras hem denna vecka. 

Och jag får  ligga här hemma hos pappa i Göteborg och räkna fotbollar tills jag somnar. 

Hela Sverige äger

Jag vaknade denna fantastiska lördag till doften av nybryggt kaffe. Jag tog den största koppen jag hittade i skåpet. Gick ut och tog emot de försiktigt värmande strålarna. 

Den här veckan har ju varit helt outstanding.

Myggbett som kliar, skrapsår på knäna, getingar som sticks, kolla eventuella fästingar i knävecken. Ja, det finns mycket att klaga på när det är sommar om man vill. Men när Sverige visar den här sidan till, med solsken i praktiskt taget hela landet. Då äger Sverige hela alltet.

Att bara slå upp ögonen, dra upp rullgardinen och redan där och då förstå att det är linne och shorts väder. Att inte behöva gå ut och prova sig fram. Är det kallt? Eller är det varmt? Ska det regna eller kommer det att vara uppehåll? 

Fåglarna som kvittrade "God morgon, idag blir det en bra dag!"

Klockan 11.00 var det dags för en timme på Sandvik Tenniscourt. Inte Swedish Open i Båstad direkt med den publiken och det spelet, men det var galet svettigt iallafall. Solen stekte från en klarblå himmel. Jag fyllde min vattenflaska, tog mitt eget rack och - vad jag fick springa.

Från det ena hörnet till det andra slog han bollarna, min man.

Under de första fem minutrarna av timmen var jag ändå klart med i matchen. 

Jaaaa! Där satt den!

Maken fick faktiskt springa han med under de fem minutrarna och skam den som ger sig. Plötsligt hade jag vunnit en boll!!

Jippie!! Som jag kommer att leva länge på den stunden.

En whiskey-pinne på huvudet.....?

Ja, maken var svettig han med. Och då inte bara av den stekande solen. Eller inte?

Sedan tog vi vår lilla skruttibangbang och åkte ut till havs. Med fikaväskan fullt packad såklart.

En liten kobbe låg där mitt i vattnet och bara väntade på oss. Vi la till, inte parkerade gubevars, och hoppade ur.

Jag hittade snabbt min plats här i världen.

Lillebror hittade även han sin plats. Med sitt fiskespö i handen.

Alldeles allena.

Och storebror hittade sin plats.

Varenda liten kobbe, varenda liten brygga längs vattnet var fulla med bad och sol-törstande människor.

Så himla härligt det är när svenskarna lever upp. Blir glada och solbrända. 

Då äger verkligen Sommar-Sverige!