Ge mig ett enda skäl

Under ett par nätters tid har jag nu varit på flera fantastiskt bra föreläsningar. 

Så bra att när jag vaknar på morgonen så känns livet så enkelt. Så lätt. Varför ska man krångla till så mycket under dygnets vakna timmar?

Första föreläsningen handlade om att bland det viktigaste i en relation är att "Se och lyssna aktivt" på den andre partnern.   Eller barnet. Eller kompisen. Eller vad det nu är för relation man har. Alla vill vi bli sedda och bekräftade. Det är bra mycket trevligare att umgås med folk som visar intresse för andra än bara sig själv. 

I natt har jag återigen varit på föreläsning. Egentligen inom samma område. Relationer. Men inom annat ämne ändå, kan man säga. 

"Ge mig ett enda skäl till att ta emot hån och gliringar". 

Innehållet var åt hållet att livet är alldeles för kort för att sitta och ta emot sånt som jag inte mår bra av. Och varför skulle man göra det egentligen? För vems skull ska man godkänna att bli behandlad på ett sätt som inte känns ok? 

Då är det ju roligare att umgås med folk som man mår bra av. Som får en att känna trygghet för den man är. Där man törs göra bort sig. Där man har chans att växa. 

Båda mina föreläsningar har gett mig saker att tänka på. Jag ska verkligen försöka se mig själv utifrån och tänka på hur jag beter mig. 

Både mot mig själv och mot andra i min närhet. 

Hoppas fler får möjlighet att kunna gå på dessa fina nattliga föredrag.