Bli hånad

....är det så roligt verkligen?
För vem är det roligt? Vad är syftet med hela grejen?
En låt som spelas mycket på radio just nu går så här:

"Jag bygger, bygger upp och
Du river, river ner!"

Det ligger nåt i den frasen faktiskt, känner jag. Att försöka bygga upp sig själv. Med olika medel. Bli starkare. Både invändigt och utvändigt.
Och så har man äntligen kommit en bit på väg. Känner sig stolt och glad och lycklig.
Och så behövs bara ett litet ord från nån annan, eller en ynka liten mening från en annans mun, ett hånskratt, så ligger man där igen. Tillbaka på ruta ett.

Att bli utsatt för hån och ironi är i min värld inget jag eftersträvar över huvudtaget.
När andra blir utsatta för detta mår jag nästan lika dåligt som om det vore jag som satt där och fick ta emot.

I min bok känner jag att hån och ironi ökar rädslan för mig att misslyckas.
Att veta och känna att det finns risk för att jag ska bli förlöjligad eller hånad medför att jag inte vågar visa mina svagheter eller att stå för mina egna sidor som inte så smickrande.

Att bli skrattad åt. Känns otroligt jobbigt. Att skratta med är en helt annan historia. Det är ren glädje tillsammans.
Att bli hånad. Känns jättetufft.
Att bli utsatt för ironi betyder att jag inte har en aning om om avsändaren menar allvar eller inte.
Det är lätt att gömma sig bakom ironin och slippa ta eget ansvar genom att enkelt säga : Jag skojade bara!
Och så ska allt vara glömt.
När ska jag veta om det är allvar?

Jag som vuxen kan ändå ta det och gå därifrån om jag känner för det. Eller skratta just då. Eller tala om att jag inte gillar det.
Som barn är det ganska så mycket tuffare. Som inte kan välja att gå. Som känner att de blir skrattade åt, och inte förstår varför. Som inte vet om den vuxne menar allvar eller inte.

Jag vill våga visa mina svagheter. Som tur är, är jag snart 41 år och kan det.
Men inte med risk för att bli utsatt.
Då väljer jag hellre nåt annat sätt att umgås på.

Hur gör du?

Kärlek

Kärlek i massor!
Faster och två härliga små individer.
Jag stortrivs!

Älskar det här.

Allt är relativt

Tjoho!
Vaknade till uppehåll i det myckna regnandet.
Storebror sprang ner till tennisbanan och bokade en tid åt oss klockan 13-14.
När klockan slog 12.55 begav vi oss mot banan.
Med oss hade vi 4 bollar och två rack.
Det tog exakt 28 minuter innan vi var osams och en av oss tre satte sig på bänken med orden i form av att "tennis är en skitsport".
Inga namn nämnda.
Man kan säga att ingen av oss sopade banan med den andra under den här ynka timmen men när klockan närmade sig 14 sopade vi alla tre av banan efter oss. Och eventuellt kanske kommer vi tillbaka.

Kollade in bokningslistan lite snabbt och såg att Hus nr 49 är frekventa besökare på banan. De var före oss nu oxå och jag lade märke till att de hade en hel hink med bollar med sig till träningen.
Inga amatörer alltså. Eller så är det det de är som behöver så många bollar?
Undrar om de var sams hela timmen?

Det sköna med att vara på landet är att allt blir så relativt. Och då menar jag verkligen allt.
Idag tex sa lillebror så här när det var dags för somliga att åka och handla.
"Ska ni inte åka in till stan snart?"
Han hade en stark längtan efter att få vara för sig själv en stund, vilket är fullt förståeligt efter en vecka tillsammans dygnet runt.

Sagt och gjort.
Jag och storebror åkte in till "stan". I det här fallet orten Gamleby med ca 100 invånare.

Och när vi satt där i bilen och skumpade på alla grusvägar kunde jag inte låta bli att le en smula åt vägen in till "stan".


Men vackert så det nästan gör ont.
En väg in till stan som ger så enormt med energi får man leta efter.

Utvisningsdags!

En otroligt tråkig väderdag.
Vi satte oss i bilen efter frukost bara för att få köra en sväng. Och för att få sätta på stjärtvärmen i sätet. Så fantastiskt varmt och gott det blev. Ända liksom upp på ryggen.

Vi hamnade iallafall i Västervik.
Körde runt. Klev aldrig ut ur bilen.
Förrän vi kom till Sibylla. Lunchen fixad.

Hemma igen och det fortsatte att regna. Tur FIFA 12 finns och böcker.
Efter middagen plötsligt upphörde smattret och jag fick med mig killarna på en liten promenad. Med betoning på liten. Och kort. Men dock.

Vi kollade in båtar och hus.
Och tänk att det som kändes så festligt och glatt i fredags på Midsommarafton kan kännas så tråkigt och dött så här några dagar efter.
Man kan säga att hela världen är lite dagen efter. Eller nåt.

I vilket fall som helst gick vi hem igen för regnet började störta ner.
Och väl hemma fanns det inget att göra än att ge det otroligt tråkiga och irriterande vädret rött kort och utvisning!!

Lämnat

Maken är nu åter i Tallinn.
Vi lämnade honom på Skavsta och han var hemma i huset i Tallinn samtidigt som vi äntrade huset på landet.
Det tog lika lång tid för oss att ta oss hem till respektive hus.

"Passa på att vila den här veckan innan jag kommer tillbaka på fredag med mitt tempo", skojade maken innan han försvann runt kröken på flygplatsen.

Om han bara visste hur rätt han hade.
Som vi ska vila! Innan duracellkaninen kommer tillbaka.

Om jag tittar ut just nu så kan jag faktiskt se ljuset mellan träden och mellan regndropparna.
Och med lite "filter" på bilden så blev vädret genast mycket bättre. Fast det regnar.

Och livet blev i ett nafs mycket enklare.
För hur det än nu är, så är solen lite roligare än regnet. Och ljuset trevligare än mörkret.

Midsommar på Smultronstället

För andra året firade vi midsommar på landet.
En mysig tillställning som nu efter två år börjar kännas som en tradition i glada vänners lag.


Fusketurer, nattbad, promenader,
dans kring stång, mat i mängder, fotbollsmatch, grill, och härligt sällskap samt luftmadrass utan luft.

Äntligen!

Smultronstället!
Äntligen på plats. Efter att ha hämtat maken på Skavsta i gårkväll drog vi direkt till sommarstugan.

Vid halv ett i natt var vi på plats. Somnade ganska snart efter ankomst.

Vattnet är nu påkopplat, båtmotorn funkar, poolen håller värmen, flaggan hissad, grillen invigd, solen skiner, bryggan trasig.

Sonen har fixat så vi har internet. Inte alltid och hela tiden. Men emellanåt.

Och ett stort tack till min kära vän som tog ledigt från sitt jobb och hängde med i tisdags för att hjälpa mig att storstäda hela stället.

"Vad gör man inte för att få umgås en stund?" Den stunden blev iofs ett par timmar. Med lite medhavda bullar från svärmor så blev det riktigt trevligt att städa. Och att umgås.

Tack!

Ny har jag semester!
Har ni vägarna förbi så tveka inte, kom förbi och ni är varmt välkomna till Smultronstället. Kaffehurran står på dygnet runt.
Sovplatser finnes.

Inte en blek. Men så coolt.

Om nån skulle fråga mig vad jag har gjort det här sisita 1½ dygnet skulle jag svara att jag inte har en endaste blekaste, fetaste aning.
Så känns det.
Nu när jag sitter här hemma i soffan vet jag inte rikigt om vi har varit i Kiev. Eller inte. Om vi mellanlandat i Moskva. Eller inte.
Om det kanske bara har varit en dröm.
Men det skulle iochförsig vara en omöjlighet för jag har knappt hunnit sova. Och då kan man ju inte drömma. Om man inte sover. Eller kan man det.

Tur att jag tog lite bilder så jag har nåt att kolla tillbaka på.

Planet avgick från Tallinn i tid så vi hann med lätthet till rätt gate i Riga. Och där kan man säga att stämningen redan, trots arla morgonstund vid 06.00, var skapligt hög bland en del svenskar iförda Sverigehattar och peruker.

Väl framme i Ukrainas huvudstad, Kiev med 3 miljoner invånare, såg vi att det hängde svenska flaggor från många balkonger i staden.

Var vi än gick så såg vi gul/blå tröjor.

Och tror ni inte att maken hittade nån han kände!? 

Under en sån här tripp får man vara flexibel att äta det som liksom kommer till sig.

För oss blev det både frukost och lunch på Mc Donalds.

Kändisspot 1.

Sprang på en hjälte från Fotbolls VM-94, där Sverige tog brons.

Jonas Thern har ätit god mat sen dess.

Han ville väldigt gärna vara emd på bild.

I Fanzone mitt i stan hittade vi Swedish Corner.

Svenska Ambassaden i Kiev hade sponsrat emd flaggor.

Här kan man säga att det sjöngs en del.

Stämningen, folket och det skapliga vädret utgjorde en fantastisk dag.

Snabbt räknat bestod sjungarna i  96% manligt, 3% kvinnligt och resten annat.

Det här är en värld där vuxna män blir pojkar för en liten stund. Där de får möjlighet att klä ut sig, sjunga, kramas  och hålla om varandra.

Kändisspot 2.

Sedan sprang vi på den här mannen.

Let´s dance vinnarens pappa i egen hög person. Det var Hysén klass på honom.

Han ville också väldigt gärna vara med på bild.

Kändisspot 3.

Efter en liten powernap på en bakgård inne istan vandrade vi vid halv sex tiden mot arenan. Våra platser var precis vid studion där SVT och TV 4 hade sina sändningar.

Och uppför trapporna kom de här tv-kommentatorerna, David Fjäll och Axen.

De ville också gärna var med på bild.

Kändisspot 4

Perlskog och Fjällström ville inte fotas.

Sverige! Sverige!

Av alla 64000 personer på läktaren var vi ca 20000 svenskar. Den stämningen. Den känslan att stå där med gul tröja tillsammans med andra 19999 gjorde iallafall mig berörd. Den kunde nog inte lämna någon oberörd.

Nationalsång och att få se Zlatan live fick mina hårstrån att stå i givakt i stort sett hela tiden.

Har nog aldrig känt mig så patriotisk någonsin som just då.

Olympia Stadion.

Efter matchen, där matchens lirare blev Olof Mellberg ( vilken gigant han var där på planen!!),  tog vi oss till flygplatsen med hjälp av en farbror till den taxichaufför som tog oss från flygplatsen några timmar tidigare. Vi fick nämligen taxichaufförens nummer när vi gick av och han sa att han hade en farbror som kunde köra oss efter matchen. "Ring mig bara!". Och det var nog tur det  för att hitta en taxi mitt inatten var inte världsenkelt.

HUr lätt är det att prata med en ukrainare som knappt snackar engelska, att bestämma en plats i stan där ALLTING står på ryska och man inte har en chans i världen att ens kunna uttala deras bokstäver.

Jo, man får helt eneklt gå in på en pub och försöka få nån personal där inne att uttala adressen s a k t a och långsamt och sen försöka komma ihåg detta uttal i telefonen senare.

Förutom att Sverige förlorade så gick allt som på räls hela trippen.

Men allt behöver verkligen inte vara kört för Sveriges kvalchanser iallafall, trots 0 poäng än så länge. För som yngste sonen sa alldeles nyss:

"Allt kan hända , mamma. Tex att England gör något alldeles tokigt på planen och får massa poäng borttagna som straff. Men vi måste vinna mot Frankrike.!"

Hela familjen är nu en erfarenhet och upplevelse rikare.

Sömn har det inte blivit så mycket av.

Vi gjorde`t. Vi klara`t.

Fyra huvudstäder på ca 24 timmar.

Tallinn - Riga - Kiev - Moskva.

Som storebror sa alldeles nyvaken när vi väckte honom sovandes på en bänk på flygplatsen i Kiev:

"Vilket land är jag i?"

Mot Kiev!

Ett alldeles galet dygn har vi framför oss.
Vi åker hemifrån i morgonbitti, typ fortfarande natt.
Klockan 05.00 bör planet avgå mot Riga om vi ska hinna med fighten därifrån mot Kiev. Vi har ca 30 minuter på oss att kryssa mellan terminaler och gater.
Borde funka.

Landar i Kiev nångång vid halv tio hugget.
En bulle från flygplatsen till The fan zone inne i stan.Eller till Swedish Corner. Ingen aning, faktiskt.
Kolla in folk.
Känna stämningen.
Vara en av alla galna svenskar.

Gemensam marsch från torget till Olympia stadion på en timme.
Matchstart kl 21.45, Kiev tid.
Nationalsång.
Helt galet.
Det bästa på hela dygnet, se Zlatan live.

Med en seger i bakfickan, ett måste, ska vi lotsa oss ut ur arenan.
Hitta en taxi.
Till flygplatsen. Sova nån timme innan flighten mot Moskva tar sin början sisådär vid sex tiden på morgonkulan. Försökte för två månader sedan hitta ett rum. Alla kostade ca 8000:-/natten.
Vi tog ett snabbt beslut att åka iallafall. Utan rum.


Vänta i Moskva på flyg mot Tallinn.
Hemma typ vid ett på lördag.

Lätt ett av mina mest hysteriska dygn någonsin förutom vid barnafödslar och så.
Under drygt ett dygn kommer vi hinna med fyra olika huvudstäder i fyra olika länder.
Annorlunda.
Men hur coolt som helst!

Lite visdom på vägen

Får du möta en människa som lyssnar och som du lyssnar till, större stunder tror jag inte du kan hitta i livet.


: När du briljerar för mycket med språket försvinner ibland innehållet på vägen.

Du måste inse att alla människor inte kan förstå alla dina drömmar, för det är just DINA drömmar.

: Ju äldre jag blivit har tävlingslusten minskat och jag kan istället uppskatta andras förmågor och talanger - och säga det till dem.

: Glädjen är inte alltid eufori utan det där lilla som skapar det där minsta, nästan inre leendet och som värmer några sekunder.

Låt inte önskan om frihet bli en jakt på frihet - för då kan du lätt glömma stunderna när du faktiskt är fri.

Depp till frukost

Morgonen kom.
Slog upp ögonen.
Fick en godmorgon puss av maken. Som sen drog till jobbet.

Gick ner till köket.
Tänkte sätta på tevatten. Samtidigt som jag slog på vattenkranen tittade jag ut genom fönstret. Stannade upp mitt i rörelsen. Blev bara stående. Med vattenkokaren i handen.

En helt magisk värld utanför.

Havet som alltid har legat där ute tidigare, fanns nog men syntes inte. Himlen som oxå alltid har varit där, fanns nog men syntes inte.

Himmel och hav gick liksom ihop i varandra och bildade något som kändes som Världens ände.

Fanns ingen gräns mellan planet och atmosfär och det kändes som om jag stod och försökte sätta på te i något som liknade Ingemansland. Helt sagolikt!

Just där och då hade jag inte blivit förvånad om självaste Captain Jack Sparrow hade dykt upp från ingenstans, med The Black Pearl i spetsen, och undrat om jag hade haft kaffet klart.
Det hade liksom känts just då som den mest naturliga händelsen i hela världen.

Och vilken start på dagen det hade varit!
Bäst att sätta på hurran!

En dag på muren

Äntligen sommarlov!

Måndag och den på riktigt första sommarlovsdagen spenderade vi uppe på Medeltidsmuren i Tallinn.

I själva biljettpriset ingick en vandring uppe på muren samt att få ta en liten glutt i två av tornen som tillhör muren.

Tornen och muren byggdes nån gång på 1500-talet och var verkligen i bruk fram till 1700-talet.

Med kanoner och krigsgöromål.

Under dessa 200 år har nog skapligt många stjärtar suttit på den här kalla stentoaletten och utfört det de ska.

Nu fanns det en gosig kudde som ryggstöd, men den har nog inte funnits på plats sen dess.

Hej världen, jag har sommarlov!!

Utsikt över Tallinns takåsar.

Jag får lite känslan av att Karlsson på Taket bor här nånstans.

PÅ dessa murar har alltså vakter gått. Både svenska och andra utländska.

Jag försökte läsa om historien på affisherna som hängde på väggarna, men det var två individer som hade lite mer bråttom än jag så det fick bli lite slarvläs.

Och så mitt bland alla takåsar dök denna underbara lilla oas upp.

HUr mysigt ser inte detta ut?

Om man bortser från att alla turister som går på muren tittar på en, så vore det kanon att sitta där och ta en kopp kaffe.

Lilleman sa just oxå att "där skulle jag ju kunna stå och skjuta fotbollen på väggen".

Jag kan riktigt känna historiens vingslag i luften.

"Nu har vi varit både under och över Tallinn", sa storebror när vi gick därifrån.