Allt är relativt

Tjoho!
Vaknade till uppehåll i det myckna regnandet.
Storebror sprang ner till tennisbanan och bokade en tid åt oss klockan 13-14.
När klockan slog 12.55 begav vi oss mot banan.
Med oss hade vi 4 bollar och två rack.
Det tog exakt 28 minuter innan vi var osams och en av oss tre satte sig på bänken med orden i form av att "tennis är en skitsport".
Inga namn nämnda.
Man kan säga att ingen av oss sopade banan med den andra under den här ynka timmen men när klockan närmade sig 14 sopade vi alla tre av banan efter oss. Och eventuellt kanske kommer vi tillbaka.

Kollade in bokningslistan lite snabbt och såg att Hus nr 49 är frekventa besökare på banan. De var före oss nu oxå och jag lade märke till att de hade en hel hink med bollar med sig till träningen.
Inga amatörer alltså. Eller så är det det de är som behöver så många bollar?
Undrar om de var sams hela timmen?

Det sköna med att vara på landet är att allt blir så relativt. Och då menar jag verkligen allt.
Idag tex sa lillebror så här när det var dags för somliga att åka och handla.
"Ska ni inte åka in till stan snart?"
Han hade en stark längtan efter att få vara för sig själv en stund, vilket är fullt förståeligt efter en vecka tillsammans dygnet runt.

Sagt och gjort.
Jag och storebror åkte in till "stan". I det här fallet orten Gamleby med ca 100 invånare.

Och när vi satt där i bilen och skumpade på alla grusvägar kunde jag inte låta bli att le en smula åt vägen in till "stan".


Men vackert så det nästan gör ont.
En väg in till stan som ger så enormt med energi får man leta efter.