fredag 28 juni 2013

Saker jag inte gjorde i Tallinn

Idag har det hänt saker här hemma som aldrig hände i Tallinn. Vardagliga små saker som aldrig liksom blev gjorda under två års tid. Av olika anledningar.

-  Jag har idag klippt gräset.
Våran gräsmatta i Estland var stor som en fotbollsplan och den klippte jag aldrig.

- Jag har idag rensat ogräs.
 Av det enkla skälet till att det fanns inget att rensa för vi hade inga rabatter.

- Jag har idag fikat med grannen.
Lärde aldrig känna våra grannar så att det kändes ok att bjuda in på en fika. Förresten är det bara vi svenskar som fikar så jag vet inte vad jag skulle ha sagt till de grannfruar som fanns hemma. Så jag hade blivit väldigt förvånad om nån av damerna hade bjudit in på en fika.

- Börjat putsa rutorna.
Våra stora panoramafönster blev putsade precis innan vi flyttade hem. Och det var inte utav mig.

- Jag har idag kört ut o in på soptunnan.
Sopbilen tog den där soptunnan stod.

- Jag har idag stekt lövbiff.
Esterna har genom sin historia nästan bara haft fläskkött på sin matsedel. Därför har de haft svårt att ta till sig nötköttet. Det är otroligt svårt att få tag på ett fint nötkött. Ibland fick vi åka till andra sidan stan för att eventuellt komma åt ett fint stycke kött. Och då aldrig lövbiff.

- Jag har idag fått spontant besök av en vän.
Plötsligt när jag stod och dukade av från middagen så plingade det spontant på dörren. En vän kom på besök och ville kramas. Har defenitivt aldrig hänt i Tallinn.

- Jag har ikväll tagit en öl med grannen.
"Kommer ni in på en öl sen?".


Annars kom maken hem idag på en liten permission över helgen kan man nästan säga. På söndag åker han hem till Tallinn igen.

Det var trevligt att visa honom hur mycket som hänt sen han var hemma senast.







torsdag 27 juni 2013

Att grått kan bli så bra

En gråmulen onsdag på Smultronstället. Regnet öste ner vid uppvaknandet.
En lång och härlig frukost med grabbarna med dropparna smattrandes mot taket. Då är det skönt att ha ett hus att bo i. 

Ibland är det ganska så viktigt att bara stanna upp i livet en smula. Känna efter. Titta efter. Känna tacksamhet för det som man faktiskt har. Istället för att känna längtan efter det man inte har. 

Det är nog nåt som vi alla behöver öva en  aning på. Lite mer. 

Tacksamhet. 

Iallafall tog vi en tur till Västervik i ösregnet. En liten roadtrip med Lilla Vit. Och mitt när vi satt där i bilen så ringde telefonen. Och att man kan bli så himla glad över ett telefonsamtal är ju inte klokt. Jag var tvungen att köra undan. Stanna. Andas. Känna efter.

Tacksamhet.


Väl hemma på Smultronstället igen så lugnade vädret ner sig en aning. Satte mig på bryggan. Helt vindstilla. Inte en krusning på vattnet. Så grått. Så oändligt vackert.


Tacksamhet.


Etermiddagen avnjöts tillsammans med 87:an för vissa.


Jag lånade en bok på vårt lilla bibliotek här på landet för ett par dagar sedan. Nu läste jag ut den.
Och kan ställa tillbaka den i lilla trälådan i vägkorsningen.
Efter en sån här bok är det också en känsla av tacksamhet som kommer över mig.


Vädret blev till slut ganska så hyggligt och när Sverige visar den sidan till är det oslagbart vackert.

Här "skålade" vi.


Till onsdagasmyset provade vi på Arlas nya mjukglass som man vispar till själv. Klart godkänd till Brasiliens vinst mot Uruguay.

I morgon torsdag är det en annan, ny dag.

Tacksamhet. 

onsdag 26 juni 2013

3G-punkten

Jag hade ett möte klockan 10.00 igår. När det var avklarat tog jag sönerna i Lilla Vit och drog till Smultronstället. Igen.


Vindstilla. Det slog i vattnet. Varmt. Inga mygg. Calle grävde mask och drog som en avlöning ner till bryggan. 
Jag och Adam kom efter en stund.

Själva fiskandet är inte min kopp te, men lugnet runt omkring. Så underbart. Så avkopplande det är att bara sitta där. 



Annars tog vi en liten promenad. Där det var så mycket folk i fredags, på midsommarafton, var det nu helt öde. Lite kuslig känsla nästan. 


Så poppis ena dagen för att vara helt bortglömd och övergiven nån dag senare. Och för resten av året. 


I kylen hittade jag rester från midsommarafton. I en liten påse med kran så fanns det en skvätt rose' kvar. Det räckte precis till det lilla glaset och det var ju toppen för då kändes sig inte den påsen sådär bortglömd och övergiven längre så som stången vid ängen. 


Vi har enda plats här på Smultronstället som kan erbjuda 3G. Inte så värst kraftfull sådan, men dock en liten vibration av kontakt. 
Går numera under namnet 3G punkten. 

söndag 23 juni 2013

En god natt


Efter att ha kört maken till Skavsta och sen oss andra hem  var det bara att ta tag i dessa bruna lådor. Igen. 

Nu ett par timmar senare är det dags att lägga huvudet på kudden. 
Kroppen är trött och huvudet likaså. Många nya intryck för oss alla och just nu känns det oerhört skönt att bara få krypa in under täcket och låta både kropp och själ få andas ut en smula.





Och att veta att det alltid står nån på min sänggavel och vakar över mig gör känlsan än mer behaglig.


God natt kära vänner, var ni än är.

lördag 22 juni 2013

Midsommar och fullmåne

För tredje året i rad har vi nu firat midsommarafton här på Smultronstället. Det är inte klokt så himla mysigt det är.


Vid 11.30 dök våra gäster upp med sina bilar packade till bristningsgränsen. Solen  lös med sin frånvaro och precis när välkomstchampagnen skulle drickas ur så kom regnet.


Som tur var hade vi dukat inomhus så det var bara att sitta i uterummet och höra regndropparna smattra mot taket. Ganska så mysigt det med faktiskt när ljusen är tända. 


Tonåringarnas  fisketur blev framflyttad pga regnet men när det blev dags att ta med filten och gå ner till majstången så slutade det faktiskt att regna. 


Man kan säga att av oss två tjejer och åtta killar så var det väl  ingen som direkt studsade upp för att vara med i Små Grodorna. Men på nåt sätt kändes det bara viktigt att vara där. 


När vi kom tillbaka till huset sken solen för full hals och det var dags för Calles helt egen designade 5-kamp. Och då kom de sista gästerna inslirandes på parkeringen. Lagom till tävligsdags alltså. Det var skönt med en tjej till i det annars ganska så mansdominerande sällskapet 


Tre lag var uppdelade  och till slut stod laget "The winners" som just the winners, med pokalen i luften. Lag Lille Skutt kom, trots att de hade tävlingens snyggaste matchställ, på en ganska så sista plats. 


Sen var det bara chill i solen som gällde. Himlen blev kanonblå och vi kunde vara ute ända till miss i nassen.


Då tog vi på oss badkläderna och fick för oss att ta ett månskensdopp i havet. Eller inte "vi" förresten. Jag stod på klipporna. 


Fullmånens sken över vattnet var helt magiskt. 



När alla badande var nöjda och belåtna följde vi skenet ända hem till stugan igen. 

Tack familjerna Kindgren, Svensk/ Mattsson och Grindewih för ytterligare en underbar midsommarhelg. 


torsdag 20 juni 2013

Smultronstället

Efter att vi hämtat maken på Skavsta vid 23-tiden igårkväll så anlände vi Smultronstället nångång vid 01.00 tiden.
Då fick det bli lite urpack från bil och sen var var det bara rakt ner i bingen.


Men nu är vi äntligen här.

Första gången sen vi vinterstängde i augusti förra året. Tack snälla svärfar och sommarstugegrannar som har hjälpt oss under året med diverse saker vad gäller sommarstugan.

Dagen idag har gått åt till att städa undan flugkyrkogården kring alla fönster, ta fram  utemöblerna, klippa gräset, få ut den lilla bit av brygga som vi har kvar, få ut båten, handla och det viktigaste av allt, få igång vattnet. Ett dagsverke som heter duga för alla fyra.




Men vi delade upp det lite snyggt iallafall. Medan killarna fixade med det nya snöret till båtmotorn så plockade jag lite blommor. Vet inte varför, men jag har på nåt sätt blivit lite av nån sorts blomansvarig här i stugan. 


Till slut föll skymningen och det var dags att ut och prova fiskelyckan. 


75 % av familjen åkte ut med båten. Själv gick jag till grannarna och satte mig på deras mäktiga altan.



Efter en stund dök även fiskarna upp. Utan fisk, men en härlig samvaro rikare.

I morgon är det midsommarafton.
Önskar er alla en underbar helg! 


måndag 17 juni 2013

Hemma

Nu är vi hemma. I kaoset.
Det är ju så det blir. 

Båtresan gick hur bra som helst. Men det var allt lite vemodigt att se hur Tallinns skyline försvann i horisonten. 


Killarna ställde sig i aktern och tittade bakåt. Precis som de gjorde när vi lämnade Sverige för nästan på dagen ett år och tio månader sen. 


Solen följde med oss hela vägen.


Man vet att man är i Sverige när man ser en sån här skylt. 
Efter två timmars bilkörning anlände vi så vårt hus. 
Våra underbara grannar som under våra två år borta har skött om vårt hus, hade med hjälp av min mamma faktiskt städat och gjort så himla fint tills vi klampade in med flyttgubbarna.

Sedan kan man väl bara säga ett ord om Resten av läget. Kaos.



Men när svägerskan stod på farstun med en korg med godsaker sådär på kvällskvisten kändes det ändå riktigt bra här i kaoset. 


Och när grannarna hade ställt underbara blommor på köksbordet så kändes det bra i röran. 



Och när mamma hade lämnat en fin korg i hallen då kändes det faktiskt helt ok att komma hem.


Tack alla ni underbara människor!!
Love you all. 

söndag 16 juni 2013

Inte så mycket

Jag trodde inte vi hade så mycket att ta hem till Sverige.....




Men.....


Iallafall gick det otroligt fort med en flyttgubbe i varje rum som satte världens fart.


Världens största lastbil tråcklade sedan in sig på våran garageuppfart. Det var inte första gången han körde så stort fordon, kan man säga.

Nu är det bara fyra timmar kvar till färjan går och jag börjar känna mig en aaaaaaning stressad. För även om de jobbar så fort de bara kan så är de inte färdiga ännu. På långa vägar.


Sån tur att jag lever efter devisen att allt blir bra. Allt kommer att bli bra. 



lördag 15 juni 2013

Hej då Tallinn - vi ses snart igen.

Dagen har gått i packandets tecken. Som vi har sorterat, packat, rensat.
Maken ska ju vara kvar här i huset tre veckor till. Det är alltså bara jag och barnen som tar färjan i morgon kväll. Så han  har plockat fram de saker han tror sig behöva dessa veckor för att överleva.



En sax för att kunna klippa upp kartonger. Plastmuggar för att slippa diska. Bestick som klarar degkanter. Samt en öppnare. Klappat och klart.


Vid packningen var det viktigt att vissa saker märktes lite tydligare än andra. Så att allt hamnar liksom där det ska.



Och så dessa kvällar. Med de här fantastiska solnedgångarna. 


Det går ju inte att förklara hur mycket jag kommer att sakna dem. Att ha dem rakt utanför fönstret såhär.



Färgerna. Kolla in färgerna.




I morgonbitti vid niohugget sisådär anländer flyttgubbarna. 
Kom ihåg - att stänger man en dörr så öppnas en ny automatiskt.


Hej då Tallinn!

Vi ses snart igen.





fredag 14 juni 2013

En dag med tanke

Idag har jag sett hur Tallinn och hela Estland har flaggat halv stång.

Detta beror på att just detta datum, 14 juni 1941 kom ryssarna hit och tog tillfånga 65000 ester.
De blev bortförda med tåg utan fönster och sittplatser till Sibirien för att "jobba och arbeta".
Ingen som helst förklaring till familjer eller anhöriga.

Endast 5000 kom tillbaka.



torsdag 13 juni 2013

När orden inte räcker till

Avsluting ikväll klockan 18.00.

Innan dess ingen skoldag idag, torsdag. Bara chill.
Frukost tillsammans med farmor och farfar som kom sent i gårkväll då deras flyg var försenat tack vare flygledarstrejk i Frankrike.

Tårtan iordningställdes när frullen var intagen.






Maken kom hem kring 12-tiden. Calle hade sin sista träning med fotbollslaget. Vi fikade. Vi grillade.
Tog bilarna till slut till avslutningen.


Jag har gjort många dumma saker i mitt liv, det kan jag medge. Men två saker har jag gjort bra. Otroligt bra dessutom. En har idag gått ut sjuan. En har idag gått ut nian.


Stor avslutning för alla i hela skolan. Från 3-4 åringarna ända upp till de som gick ut grade 12 med sina fina kåpor och hattar på sig.
Elever, familjer, en del med släkt på plats. 
Rektorn höll tal. De internationella awardsen skulle delas ut. Ca fem stycken. 
Rektor Ms Naglee  hälsade den amerikanske ambassadören upp på scenen. 

The US Ambassadör steg upp på scenen. Började prata och sa att han hade äran att få dela ut två awards i kategorin the President's Education Awards Program.

Plötsligt hörde jag bara." Outstanding Academic Achievement .... Adam Lorentzson!" 
Hjärtat stannande för en sekund. Jag tittade på min son. Han tittade inte på mig. Han tog ett djupt andetag. Han reste sig. 


Han gick upp på scenen. Tog i hand med ambassadören. Fick diplomet. Gick och satte sig igen.
Med ett papper i handen som självaste Presidenten av USA har skrivit under. 

Med tårarna brännande innanför ögonlocken och hjärtat pumpandes så hårt, tänkte jag att detta diplom mina vänner har verkligen inte kommit gratis. Grattis grabben. 


Sedan önskades alla elever i varje grade som ska sluta upp på scenen för ett personligt avsked och dessutom få alla sina betyg samlade i en blå mapp.


När 12:orna sedan vände sina tofsar på sina coola hattar från vänster till höger ocg kastade upp dem i luften ( sådär som man ser på amerikanska collage filmer ), var allt slut. Vi skulle alltså resa på oss och åka hem. 


Det var inte så lätt.