Happy National Day och Presidenten var också där

Idag firar vi Sveriges nationaldag. Och jag blir så himla glad när jag ser på både Facebook och Instagram hur vackert väder det är i precis hela Sverige idag. Från Jokkmokk i norr till Blekinge i söder. Det känns helt enkelt som hela vårt vackra land vill var med och fira.

Vi har firat även i Tallinn. Men här har det varit vanlig arbets/skol/hemmafru-dag. Ingen röd dag alls. Så egentligen inget särskilt firande förrän klockan 16.30 idag då jag hade tänkt mig att åka till Svenska Ambassaden. För någon vecka sedan damp det nämligen ner en inbjudan i brevlådan till just Ambassaden. Den allra sista för våran del, helt enkelt.

Ambassadören och hans fru har  även de gjort sitt i Estland, precis som vi,  efter fem hela år och ville samtidigt tacka för sig under detta event.

Jag träffade Therese och Andreas utanför deras port i Gamla Stan och så var tanken att vi skulle gå tillsammans mot ambassaden. Cirka 100 meters promenad.

Den sedvanliga bilden från Ambassaden. 

Jag kan inte hjälpa det riktigt, men jag känner mig så stolt när jag ser denna blå-gula flagga på denna vackra byggnad. Ovanför Tre kronor emblemet. 

 Och så solen på det. Asså. Det är vackert. Det är på nåt sätt väldigt mäktigt.

Jag kunde se ljuset i tunneln.

Idag skulle mottagningen ske på innergården, utomhus. Kön ringlade sig lång ända ut på gatan för alla inbjudna att komma in. Och långt där framme, vid de stora portarna stod Ambassadören Jan Palmstierna och hans hustru Elsbeth Palmstierna på höger sida och tog alla gäster i hand och kindpussades sådär mysigt. Även militärattache'n och hans hustru stod där och hälsade alla välkomna.

Väl inne på innergården samlades vi alla gäster med en välkomstdrink i våra händer. En välkomstdrink som serverades av servitörer och servitriser som gick omkring och fyllde på där det villes och behövdes. 

Även brickor med tilltugg serverades. Köttbullar och prinskorvar bla.

Jan Palmstierna hälsade oss alla välkomna och började talet med att säga:

"Dear Mr President Ilves....."

Estlands president gick alltså omkring där på kullerstenarna, på samma plätt som jag. Men jag har ingen aning om hur han ser ut så jag vet inte om jag såg honom över huvud taget. Han kanske stod bredvid oss. Vad vet jag? Men jag hade koll på många andra. Man kan säga att "alla" var där. Eller ja, inte riktigt alla. Men nästan.

Mina fina vänner var där.

När minglandet var klart tog jag Lilla Vit och åkte till restaurang Rucola där jag sammanstrålade med resten av min familj som av olika anledningar inte kunde vara med på Ambassaden.

Nu dröjer det nog ett tag innan en sådan här inbjudan dimper ner i brevlådan nästa gång. Men man vet ju aldrig......