Det är ju så det blir.
Båtresan gick hur bra som helst. Men det var allt lite vemodigt att se hur Tallinns skyline försvann i horisonten.
Killarna ställde sig i aktern och tittade bakåt. Precis som de gjorde när vi lämnade Sverige för nästan på dagen ett år och tio månader sen.
Solen följde med oss hela vägen.
Man vet att man är i Sverige när man ser en sån här skylt.
Efter två timmars bilkörning anlände vi så vårt hus.
Våra underbara grannar som under våra två år borta har skött om vårt hus, hade med hjälp av min mamma faktiskt städat och gjort så himla fint tills vi klampade in med flyttgubbarna.
Sedan kan man väl bara säga ett ord om Resten av läget. Kaos.
Men när svägerskan stod på farstun med en korg med godsaker sådär på kvällskvisten kändes det ändå riktigt bra här i kaoset.
Och när grannarna hade ställt underbara blommor på köksbordet så kändes det bra i röran.
Och när mamma hade lämnat en fin korg i hallen då kändes det faktiskt helt ok att komma hem.
Tack alla ni underbara människor!!
Love you all.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar