Allt ska liksom göras "för sista gången".
Samtidigt som planeringen för att anlända ljungsbro pågår för fulla muggar.
Rent känslomässigt är det jobbigare att lämna Tallinn än vad det var att lämna Sverige för två år sedan.
Det beror nog på att vi då visste att det inte var för alltid. Att vi skulle komma tillbaka.
Hit till Tallinn kommer jag nog aldrig mer att flytta. Avskedet känns mer definitivt.
Jag tänker även på vännerna som killarna har lärt känna. En av Calles närmaste vän flyttar hem till Österrike nästa vecka. De har funnit varandra och det vore så mysigt om de kan fortsätta med sin relation.
Adams närmaste vän kommer att vara kvar här några år till. Sedan flyttar han tillbaka till Litauen. Tänk om de kan hålla kvar sin kontakt.
Många tankar. Många känslor.
Och så har vi köpt lite presenter till de lärare som killarna känner mest för. På onsdag ska de delas ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar