måndag 30 april 2012

Solig uppladdning

Efter en underbar uppladdning med sol och ett glas vin under eftermiddagen är det nu dags!

Vem av sönerna somnar med ett leende på läpparna ikväll?
Hur har jag kunnat närt en av varje vid min barm?


Må lugnaste hörn i soffan vinna!











Trevlig Valborg till er alla!

Valborg helt utan Valborg

Igårkväll satt jag i soffhörnet och hade världens finaste solnedgång precis utanför fönstret.
Man behöver alltså inte ge sig av ända till Florida Keys för detta. Det räcker att ta sig till Tallinn faktiskt.








Efter lämningen idag åkte jag direkt till gymmet.
Döm av min förvåning när jag vände huvudet till höger och fick se en kvinna hänga upp o ner på en stång.
Jag har ju sett dessa stänger där tidigare, men har i min enfald liksom trott att man går armgång och sånt i det hörnet.

Där hängde hon iallafall helt upp och ner och med benen utspridda åt alla håll och kanter.
Som hon jobbade! Smidigt,långsamt. Asså, helt ärligt, vilken styrka.
Vilket enormt muskelberg hon var.
Jag stod på löpbandet och ville ta ett foto av hela händelsen lite diskret.


Gick sådär. Ni får kanske kisa för att se tjejen längst bak på bilden. Hon är sv¨år att upptäcka där hon hänger lodrätt längs stången. Jag tog två för säkerhets skull. Och vid den andra tagningen reagerade tjejen bredvid mig.
Hon kanske trodde att det var henne jag tog kort på.




Igår eftermiddag flög en fågel in i vårat fönster.
Vi tittade ut och där på marken låg den lilla karaken alldeles tillknöcklad och försökte att andas.
Jag hade inte mage att döda den. Tänk att slå på något så mujkt med något så hårt.
Då tog lilleman kommandot.
Han hämtade storebrors järnsexa och slog till över fågeln.
Till slut såg vi hur stjärfjädern sakta föll till marken och förstod att den inte led längre.
Modigt gjort av sonen när mamman fegade ur.






Valborgsmässoafton firas inte i Estland.
Men där hemma i Sverige vet vi ju att det görs det. Många ser chansen att fira lite väl ordentligt. Tänker på ungdomarna i huvudsak.
Att vara en god förebild som vuxen är nog bra ikväll.

Det finns alltid nåt att fira och ikväll firar vi att firman visade så himla fina siffror på dess sista bokslut.

Och så firar vi att Man C - Man U spelar match ikväll.

söndag 29 april 2012

Överraskning


Gästerna som har åkt hem idag gjorde en "Carina-Berg". Man kan säga att Carina gjorde en "Carina" helt enkelt.


När jag kom hem från flygplatsen gick jag in i gästrummet för att andas en smula. Där stod då ett foto på bordet.
Med baksidan mot dörren, så jag såg inte vad det var först.

Tog upp fotot.
Och behövde andas en stund till. Alla de fyra var med på bilden och log rakt in in kameran.

Precis så har ju Carina Berg gjort när hon har flyttat in hos sina kompisar. Hon har alltid lämnat ett foto av sig själv när hon åker därifrån.

Det var roligt!



Annars Skypade jag just med en av mina svägerskor hemma i Sverige.
Hon frågade om jag hade hemlängtan. Det svarade jag nej på.

"Du har inte missat nåt heller, det har inte hänt så mycket här hemma på nio månader", sa hon då,"....vi har tagit bort en rabatt."

Det var också roligt!

Vi kan alltså leva i den här låtsasvärlden en stund till.

lördag 28 april 2012

Två taxibilar senare


Solen över Tallinns horisont.
Det skulle bli en bra dag.





Första kaffet på altanen blev med familjen Jonasson.
Underbart!

När Calle och gänget kom hem från hans match ringde vi efter två taxibilar och drog iväg in till stan.





"Långe ben" tog vi upp till Tompea. Tonåringarna hade iofs inte så långa ben uppför den här backen, utan började prata om att de var hungriga och höll på att svälta ihjäl.
Hallå, när hade vi tänkt äta egentligen??

Katedral och utsiktsplats kollades av lite snabbt.



Sedan vandrade vi neråt igen för att hitta nånstans att äta. Helst i solen. Och i lä.



Till slut fanns det en restaurang som kunde erbjuda åtta lediga platser. I solen. Och i lä.


Vi beställde från menyn och Fredrik fick in sin lunch.




Min telefon kan ta riktigt fina bilder faktiskt.



Fina Carina.


Vi var många soltörstiga människor på Rådhustorget denna lördag.


En jättemysig lördag och eftermiddagen tillbringades på torget och vi ockuperade dessa åtta platser flera timmar.


Klockan gick alldeles för fort och det blev dags att ta två taxibilar hem igen.


fredag 27 april 2012

Redo

Min firma har överlevt i tio år.
I tio år har jag haft en egen rörelse som har fått mig att växa så mycket.

Fantastiska människor runt omkring mig gjorde mitt yrkesval att kännas så rätt och min firma en härlig arbetsplats att vara på varje dag.

Nu förbereder jag firman för sitt sista bokslut.

En vemodig känsla.
Men rätt beslut är taget och det är rätt tid att stänga den här dörren och öppna en ny.

Vad som helst kan finnas där bakom!
Livet är spännande.

torsdag 26 april 2012

Coast guard på plats?


En liten tur på den här blåa plastmojjängen, som så fint heter balanskudde, ger garanterat träningsvärk.
Provade just sidoplankan....skakar fortfarande.






En ska bort!




Vi bor precis vid havskanten strax utanför Tallinn.
Under ett par timmars tid nu har Coastguard legat och guppat här utanför vardagsrumsfönstret.

Det kan man ju ställa sig frågan om varför så här på en torsdagkväll?

Blommor


Blomköp stod på agendan idag.



Hittade en smart vagn där jag la ner det jag ville ha. Utbudet var inte så enormt stort. Men några penseer och en ampel slog jag till på.



Och tänk att det som var så soligt och härligt igår kunde bli så grått idag?
Till helgen ska det visst bli fint igen. Och det låter ju underbart!





Slängde ihop en snabb lunch bestående av en precis lagom mogen avocado ( hur ofta hittar man en sån?), champinjoner, broccoli, plommontomater, purjolök o gurka. Ganska så smarrigt faktiskt.
Nu är det en kaffe och en kanelbulle som gäller, innan det är dags att rulla iväg till skolan för att hämta två ungdomar.

SEdan måste jag plocka ur diskmaskinen oxå. Och hänga tvätt.

Eller så får killarna göra det när de kommer hem?
Så får det bli.



På många offentliga toaletter finner jag sådana här småduschar bredvid handfat.
Eftersom jag aldrig har besökt herrtoaletter så undrar jag lite fint bara om dessa även finns på manliga toaletter?

onsdag 25 april 2012

Sol i hela Tallinn



När jag vaknade kändes det som om att det var en bra dag att vakna till.



Soluppgången över horisonten från sovrummet var magisk. Stod och njöt medans jag borstade tänderna.



Jag och Therese träffades efter lämningen i skolan i morse.
Vi tog oss till ett urmysigt fik i Gamla Stan.

Fantastiskt mysigt ställe.
Klockan var 09.15 och det ryska paret bakom oss i kön beställde varsin öl. Vi tog en kaffe.




Sedan var det dags att knalla till Svenska Ambassaden.

Där hade fru Ambassadörskan bjudit in till ett möte för International Womens Club of Tallinn.
Med ca 30 andra kvinnor från ca 25 olika länder pratade vi om hur vi ska kunna hjälpa ännu mera.
Som exempel på vad vi håller på med så kan jag berätta att bara genom Julbasaren vi hade inför julen 2011, och tack vare alla sponsorer som hjälpte oss igenom den, så jobbade vi ihop 24000 Euro, ca 230000 kr. Som genast går till olika projekt där S.O.S. är den största.






Efter två timmars möte var det så skönt att komma ut i friska luften.
Solen sken och det kändes skapligt naturligt för oss att hitta ett trevligt ställe i lä och gassande sol att sätta oss på.


Torget var fullt till bristningsgränsen av soltörstiga människor.
Det blev lunchtid och det började att kurra i magen. Vi beställde oss varsin Ham and Cheese Wrap.
En till tjej, som heter Lena, kom förbi på hennes promenad med hennes lilla Lotus. Hon stannade och höll oss sällskap.

Maken ringde bäst vi satt där och mös.
Han undrade vad jag gjorde och konstaterade helt lugnt att vi lever lite olika liv.
Det konstaterade jag också.




Tallinn verkar vakna ur sin vintersömn.
And I love it!





tisdag 24 april 2012

Sov så gott, farmor

Ljusen är tända för Farmor Sylva.

Hon tog sitt sista andetag 01.29, natten till idag, med alla sina barn runt omkring sig hemma hos en av sina döttrar. Där hon hade tillbringat sina sista fyra månader.

Jag minns henne som en stålkvinna som har levt ett fantastiskt långt och rikt liv. Som har fött sex barn till världen och gjort dessa till fantastiska människor. Hon lämnar efter sig en hel drös barnbarn och även många barnbarnsbarn.
En superkvinna som tyckte att min make var det stiligaste som gick omkring i ett par skor.
Iallafall vad hon sa till mig.

"Vad synd att han redan är upptagen, annars hade jag friat till honom",
var bland det sista jag hörde henne säga med hennes speciella, härliga glimt i sina isblå ögon. Och med sin arm under min makes på väg till min brors dotters dop för nåt år sedan.

Min pappa var hennes förstfödde och hon var väldigt ung vid hans födelse.
Endast nyss fyllda 18 år.

Så ung och med en liten bebis fick hon ta många svåra och tunga beslut under vägens gång.
Hon ville sin lille son allt väl och försökte att hålla ihop den lilla familjen så gott det gick, med en man som inte var så mycket att lita på tyvärr.

Farmor och min pappa har varit med om så mycket. Både tillsammans och utan varandra. Livet var inte alltid så lätt för någon av dem och när pappa endast var några år gammal såg inte farmor nån annan utväg än att adoptera bort honom.

1994 hade min pappa lokaliserat och hittat henne nere i Lilla Edet. Han bestämde sig för att skriva ett brev.
Två dagar senare ringde hon upp honom på sitt jobb.
Resten är bara kärlek och åter kärlek. Mellan två människor som genom alla åren hade haft varandra i sina tankar och i sina hjärtan.


Bara deras historia och deras upplevelser, i sina paralella och samtidiga liv, är värda en hel bok. Värd att berättas.

Sov så gott, kära farmor!
Du fattas mig.




Farmor, kom gärna och hälsa på nån gång.....

måndag 23 april 2012

En natt


En natt har förflutit. Och mycket har hänt.
Min tolvåring fick för sig att ut och gå där nån gång vid 03-hugget. För andra natten i rad. Annars var det ett tag sen nu.

Under sin vandring hann han med att väcka 75% av familjen och att tappa bort sitt täcke.
Täcket hade han lagt på nåt bra ställe och sedan gick han och lade sig så gulligt bredvid sin brorsa.
Brorsan tröttnade på att ha honom där så storebror tog sitt täcke och lade sig i den sängen som var ledig. Alltså lillebrors.

Lillebror låg där alldeles ensam i storebrors enorma säng och utan täcke. Han frös och började åter sin vandring.
Efter en stund stod lillebror vid sin egen sängkant och väckte upp storebror en gång till.
Då tröttnade storebror och frågade rätt ilsket:

"-Är du vaken? Eller vad håller du på med?"

Då gick sömngångaren vidare in till min sängkant.
Vid den tidpunkten hävdar han med bestämdhet att han är vaken.
Men jag undrar jag.

Jag tog lillebror i handen och följde med honom till hans rum.
Vi gick förbi storebrors rum och den synen jag såg där inne var så uppgiven att jag inte kunde låta bli att skratta.

Storebror satt på sängkanten och vilade huuvdet i händerna med armbågarna på knäna. Han gned sig i ögonen och undrade om hans säng nu var säkrad. Jag lovade det.

Klockan var väl sisådär tre och jag och lilleman gav oss ut i huset på operation "leta täcke".





Till slut fann vi det.
Det låg i en hög under storebrors skrivbord.

Jag stoppade om mina killar och gick in till min säng där 25% av familjen forfarande inte hade inte susning av vad vi andra
höll på med.

I morse fick jag besked av min pappa att hans mamma, min farmor Sylva, tog sitt sista andetag 01.29 inatt.
Alla hennes barn, sex stycken, var på plats och fanns i hennes närhet.
De sista fyra månaderna har hon varit riktigt dålig och bott hemma hos sin ena dotter.
Det var där alla var samlade inatt och väntade. Allt var lugnt och stilla och farmor vågade släppa taget.

Jag har hennes sprudlande, livsglada isblåa ögon i mitt minne och där kommer hon alltid att finnas.

Kanske det var det som sömngångaren i natt hade på känn.....

Rött

Jag har fått en ny telefon.

Den är visst coolast i hela familjen, enligt söner och make.
Tänk att det tog typ 40 år för mig innan jag äntligen fick chansen att känna mig coolast!
Den känslan äger.

Annars har mamma tagit flyget hem till sig efter några dagar hos oss.
En helg med massor av fotboll, både live och på TV. En utflykt till Tartu blev det för att se båda killar spela match.
Vårt liv, vår vardag och det fick hon vara med om.

Jag tog med henne på en Relaxing massage with hot lava Stones igår.
För de som aldrig testat denna sorts behandling säger jag bara: Gör det!
En underbar stund tillsammans med glödheta stenar och ett fantastiskt lugn.

Jag fick först byta om till ett par pappers trosor och sen smidigt hoppa upp på bänken.
Tog ett kort på dessa enormt romantiska trosor men ALLA foton tagna med min gamla telefon är nu ett minne blott. Synd på alla fina bilder egentligen, men kanske tur när det gäller just dessa trosor.
Ni skulle aldrig ha slutat skratta.
Själva Trekanten som skulle skyla framsidan var lika stor , eller liten som den som skulle skyla baksidan, kan man säga. Så det hängde skapligt snyggt både här och där, km man säga.
Med ett stycke tråd emellan.

Så när de hängde där på stolsryggen och jag skulle ta kort såg de ut att lika gärna kunna ha varit typ munskydd åt en tandläkare.
Eller nåt.


Idag passade vi på att shoppa innan flyget skulle gå.
Vi åkte till Kristiine Keskus där vi åt lunch och kollade i affärer.
Skoaffärer är det som gäller när man är med mamma.
Hon hittade både en väska och ett par skor.
Jag hittade ett par och gillade dem på en gång.

Jag provade paret och högg dem direkt.

Vad har hänt egentligen?

Det började med ett par röda byxor.
Vad kommer härnäst?

fredag 20 april 2012

Varm i hjärtat

Jag läste just ett underbart mail. Från en av mina faktiskt trogna läsare här på bloggen.

Ett meddelande på ´Facebook låg och väntade på att få bli läst när jag slog på datorn alldeles nyss.
Mitt hjärta blev alldeles varmt.
Ögonen blev fuktiga av bara första stycket.



Jag tar det från början.

Familjen tog beslutet att ta en paus från livet i Linköping till att prova på att leva i Tallinn.
När man säger ja till något så säger man ju alltid automatiskt nej till något annat.
Så är det liksom bara. Livets hårda skola ser ut så.

Maken har sitt jobb, där han har träffat andra vuxna. Fått språket och kulturen i sin närhet.
Sönerna har sin skola, där de träffar andra ungdomar. Där de fått engelskan och en internationell kulturlärdom.

För mig som Lyxhustru eller Hemmafru ( Lyxhustru låter lite bättre ), har jag aktivt fått söka mig ut i verkligheten för att få samma chans till kontakt till andra vuxna och för att få språket.

Det har inte alltid varit helt lätt. Jag säger inte att det alltid har varit smidigt för resten av familjen heller.
Men det tar på kraften och energin att alltid vara på tårna för att hitta nåt meningsfullt att göra. Att få mina dagar att kännas så bra som möjligt.

Samtidigt finns tanken på allt vi sa nej till i Sverige.
Familj. Vänner. Villan. Sommarstugan.

Livet har gått vidare för alla parter. Precis som det ska och borde göra.
Vardagen för alla vänner och för familjen har fortlöpt utan oss helt enkelt. Jorden snurrar sitt varv runt solen.
Då infinner sig en annan känsla.
Rädslan.
Rädlsan att bli bortglömd. Inte ihågkommen.
Utan att jag har tänkt på det egentligen. Så vet jag att den finns.

Så idag. Nu på morgonkulan kom så detta mail.
Som berättade att denna fina vän läser min blogg. Att hon tar en kopp kaffe och sätter sig framför datorn.
Hon berättade vad hennes familj ska göra i helgen. Hon visste nånstans att jag ville veta det.
Så vi tar en fika ihop, hon o jag lite då o då, fast jag inte visste det. Tack snälla du!

Underbart!

Min nyfikenhet och mitt intresse för vad som händer i era liv känns större än någonsin.

Så alla ni där ute. Både kända och okända.

Vad gör ni?
Hur ser livet ut egentligen?



Kram!

onsdag 18 april 2012

Blunda är bra

På fredag kommer min mamma hit.

Hon blundar för sin flygrädsla, säger hon.
Och det är ju kanon.
För det man inte ser finns ju liksom inte.

Hennes resa över hit från Skavsta till Tallinn tar enligt tiderna på biljetterna två timmar.
Men resan hem tar endast 10 minuter.

Så när hon anländer landningsbanan på Skavsta igen på måndag har hon liksom knappt hunnit lämna startbanan här i Tallinn.

Så det kan gå.

34 803

Det kunde har varit min månadslön. Men det är det ju inte.

Sitter här o kollar in några gamla inlägg.
Typ det allra allra första jag skrev den 7 juni 2011.

Sedan dess har jag haft smått otroliga 34803 besökare på min blogg!
September och mars månader toppar med nästan 5000 besökare vardera.
Egentligen helt galet.

Det är inte illa för en helt vanlig, ganska småtråkig kvinnlig 40 plussare, som snart har två tonårsbarn innanför väggarna. Som har haft körkort mer än halva sitt liv.

Tack alla ni som klickar er in och läser då o då!
Det är fortfarande lika roligt att skriva och det värmer mitt hjärta att ni finns där ute och tar av er dyrbara tid för att läsa ibland.

Så återigen ett stort ödmjukt tack till er alla!

Fantastiskt!!

tisdag 17 april 2012

Tunnel under Tallinn

Tallinn har en skrämmande historia.
En historia som jag, endast 1 timmes flygresa härifrån, inte har haft en susning om. Jag har levt mitt liv i godan ro på andra sidan havet, medan folket på den här sidan har levt under helt andra premisser.

Eftersom killarna har springbreake denna vecka bestämde jag att det var dags att bygga på våra kunskaper en aning om staden som vi faktiskt lever i idag.
Jag har hört ända sen vi kom hit, att det skulle finnas tunnlar under hela staden.
Tunnlar byggda redan för 300-400 år sedan.
Och de har under alla dessa århundraden blivit använda för olika ändamål.
Vi bokade in oss på en guidad tour 11.30. Med en timmes historia framför oss. Ganska många meter under jord.



PÅ 40-talet, under 2:a världskriget, användes dessa utrymmen för att hjälpa och skydda befolkningen undan nazisterna.
Natten mellan 9-10 mars 1944 bombades Tallinn av tyskarna.
Just på dessa bänkar som vi ser här på bilden låg de och sov under nätterna.
Ingen värme, ingen mat.
Tusen ester räddades just tack vare dessa tunnlar.


Dagens toabild.
Hur gamla dessa toaletter är vet jag inte riktigt. Kan säga att jag inte gick mycket närmare än så här.



Gasmaskerna användes visst flitigt.
Man kan ju bara föreställa sig alla olika livsöden som har utspelats här nere i olika tidsåldrar.



Ända fram till år 2005 fanns det människor som faktiskt bodde i dessa tunnlar. Många av de hemlösa tände eldar här nere för att hålla värmen samt kunna laga mat.
Men många dog av rökförgiftning och kom aldrig upp igen.
De föstes ut när det skulle byggas museum och ingen vet idag var just den här avbildade gubben finns idag.




Jag kan ju bara tänka mig hur livet kunde vara här nere.
Doften, rädslan.
Sjukdomar som härjade. Löss. Råttor som sprang över golven.
Kylan.


Att vara punkare på 80-talet i Tallinn var förbjudet. Det hade ryssarna sett till.
När punkarna kände att de var jagade uppe i det verkliga livet, tog de
tunnlarna som sitt tillhåll.

Hit följde ryssarna aldrig med ner. De var rädda för alla sjukdomar och alla löss.



Att ha sitt kontor här nere, som sitt dagliga jobb.
Hur kändes det?
Egentligen.




Sverige styrde Estland från 1500 talet fram till 1721 då ryssarna tog över herraväldet.
Sveriges regeringstid kallades och gör fortfarande för "The golden years".
Under vårt styre var det fred i landet och skolor byggdes. Folket fick tillgång till utbildning och arbete.

Så vi svenskar ses med glada ögon här i Estland även idag.

Ända från 1200-talet har Estland styrts av utländska herrar.
Så det är ju skapligt lätt att förstå deras glädje och stolthet över att idag vara ett eget land. Ett eget folk.
Det de behöver öva på är att försöka få mungiporna att le lite granna. Man kan säga att esterna inte kommer att vinna VM i att sprida leenden iallafall.

"Tack mamma, för att du tog med oss hit", sa killarna efteråt.

måndag 16 april 2012

Att leva

"Se dig för blindstyre,
öppna ögonen så du ser ordentligt!", är det ju ingen som säger till nån som är blind så klart.

"Res på dig så du kan gå ordentligt!", är det ju heller ingen som säger till nån som sitter i rullstol.
Med all rätt.

Jag vaknade nyss och hade ett helt inlägg klart i huvudet.

Tänk dig in den här situationen:

Att inte kunna gå ifrån diskmaskinen förrän du har satt in ett glas med vänster hand och för att det ska kännas rätt, måste du sätta in ett glas även med höger hand.

Att du måste äta din frukost exakt på samma tidpunkt varje dag för att det ska bli en bra dag.

Att inte kunna gå in i ett rum för det finns en tröskel i vägen. För du vet att går du över en tröskel måste du gå över den flera ggr för att det ska kännas rätt innan du fortsätter in i rummet.

Att du inte kan gå ifrån pennvässaren förrän du har vässat pennan med både höger och vänster hand.

Att du har svårt att räkna för alla siffror inte är jämna.

Att du inte kan somna om du inte har släckt sänglampan med både höger och vänster hand tills det känns rätt.

Att du inte kan skriva ordentligt för en del bokstäver känns inte rätt i handen och i pennan.

Att du inte kan ha kläder som har dragkedjor eller knappar för det känns kallt mot kroppen eller händerna.

Att du inte kan hålla i nycklar för då luktar det illa.

Att du måste tvätta händerna tills du nästan blöder för att du inte kan sluta förrän det känns rätt.

Att du måste ställa samma fråga flera hundra gånger varje dag. Fast du vet svaret, men du känner att du måste annars känns det inte rätt.

Att om du inte gör en speciell sak så kanske hela världen går under.

Att om du inte kollar att du har stängt av kaffebryggaren eller dragit ut strykjärnet eller stängt av spisen eller låst ytterdörren ungefär tusen gånger, varje gång du ska ut ur huset, så kanske nån i familjen blir sjuk.

Att leva med allt detta, eller lite av det, eller med andra ritualer eller rutiner, kallas för att man lider av något som heter OCD, Obbsessive compulsive disorder.
Tvågstankar samt tvångshandlingar.

Hur många gånger tror du att en människa som lider av detta handikapp har fått höra

"nu får du skärpa dig, gå därifrån"
"nu får du sluta upp med de där dumheterna"
"sluta tänk så där, du tänker fel"
"se till att ha koll på dina grejer i fortsättningen"
"se till att kom i tid nästa gång"
"varför håller du på sådär"

Att innerst inne veta att det är inte ok det du håller på med.
Att hela tiden få höra att du gör fel.
Att hela tiden få höra att du tänker fel.

Och sedan till på köpet bli hånad för att du inte är som alla andra.
Att till slut känna att du hellre är ensam än att utsätta dig för allt detta.

Då är det viktigt att känna att det nånstans finns människor som bryr sig.
Att få höra att man faktiskt är viktig på denna jord.
Att det finns människor som inte hånar, Skrattar, Vänder ryggen till.


Att det finns människor som lyfter.
De finns.

lördag 14 april 2012

Träffen

Jag o maken träffades på Berns Salonger 1995.
Han var uppe i storstan över helgen med sina kompisar för att hälsa på en annan kille som bodde i Stockholm.

De skulle ut på lördagkvällen och sen på Hovet på söndagen för att se AIK- Rögle.
Verkligen en top match, btw.

Han frågade om jag ville hänga på. Om jag ville! Hockey....var ju kul.
Pappa körde mig till Arenan och jag minns att pappa sa: "Tänk om tjejerna på min tid ville gå på hockey."

Så vår första date var på Hovet. Med hans kompisar bredvid.Romantiskt som få. En vurre och en cola i pausen.
Efter matchen skulle han o grabbarna ta bilen tillbaka till Linköping. Vi sa Hej då.
Jag tog bussen hem till Enebyberg.

Han ringde nog redan på söndagkvällen. När han kom hem.
Man kan säga att telefonerna gick varma den veckan.
Inga mobiler fanns, men klockan 22.00 på kvällarna blev våran tid. Och under rasten på jobbet.

Vi bestämde att jag skulle ta tåget till Linköping helgen som kom.
Biljetter beställdes och magen pirrade.
På lördagmorgonen körde min pappa mig återigen. Denna gång till Stockholms Central.

"Vet du vad du ger dig in på?", frågade pappa i bilen.
"Nej, det vet jag inte. "
"Är han snäll?"
"Det är det jag ska åka ner och ta reda på! Är han inte det tar jag första bästa tåg tillbaka."

Pappa släppte iväg mig, trots allt.
Väl framme i Linköping klev jag av tåget och möttes av en tuggymmituggande kille som log med hela ansiktet.

Eftersom vi hade träffats på krogen veckan innan så var vi ju då lite annorlunda klädda. Jag ville kolla honom.

Denna lördag valde jag att åka helt osminkad. En chansning om det skulle funka. Om han bara gillade den falska marknadsföringen förra lördagkvällen?
Jag hade inte behövt oroa mig.
Helt omålad tog han emot mig i sin famn.
Han gick på det och man kan säga att han svalde hela betet. Jag tog inte första bästa tåg tillbaka.

And the rest is history.


Lördag

Frukosten intogs sent idag.
Pga det så hoppade vi lunchen.



Vi bestämde efter en stund att vi skulle ta en sväng in till stan för en fika istället.



So off we went.

Vi skulle även handla lite mat till kvällen samt lite godis.
Och hur vet man att det är lillebror som har plockat godispåsen idag?



Jo, för att den är så ihopknölad. Det är bara han som gör så med stackars påsen.
Och har alltid gjort. Sen han gick på kalas när han var pytte och hade fiskat i fiskdammen har hans påsar sett ut så.



Fika är livet!
Och det är endast vi svenskar som har ett ord för denna härliga aktivitet.
Är inte det märkligt, så säg. Vad världen har missat egentligen.

Mitt emot oss på fiket satt det två ryskor. Båda i 60 årsåldern. Typ.
De beställde in varsitt bakverk och en shot. Klockan var 14.00 ungefär.

Det ni.