Träffen

Jag o maken träffades på Berns Salonger 1995.
Han var uppe i storstan över helgen med sina kompisar för att hälsa på en annan kille som bodde i Stockholm.

De skulle ut på lördagkvällen och sen på Hovet på söndagen för att se AIK- Rögle.
Verkligen en top match, btw.

Han frågade om jag ville hänga på. Om jag ville! Hockey....var ju kul.
Pappa körde mig till Arenan och jag minns att pappa sa: "Tänk om tjejerna på min tid ville gå på hockey."

Så vår första date var på Hovet. Med hans kompisar bredvid.Romantiskt som få. En vurre och en cola i pausen.
Efter matchen skulle han o grabbarna ta bilen tillbaka till Linköping. Vi sa Hej då.
Jag tog bussen hem till Enebyberg.

Han ringde nog redan på söndagkvällen. När han kom hem.
Man kan säga att telefonerna gick varma den veckan.
Inga mobiler fanns, men klockan 22.00 på kvällarna blev våran tid. Och under rasten på jobbet.

Vi bestämde att jag skulle ta tåget till Linköping helgen som kom.
Biljetter beställdes och magen pirrade.
På lördagmorgonen körde min pappa mig återigen. Denna gång till Stockholms Central.

"Vet du vad du ger dig in på?", frågade pappa i bilen.
"Nej, det vet jag inte. "
"Är han snäll?"
"Det är det jag ska åka ner och ta reda på! Är han inte det tar jag första bästa tåg tillbaka."

Pappa släppte iväg mig, trots allt.
Väl framme i Linköping klev jag av tåget och möttes av en tuggymmituggande kille som log med hela ansiktet.

Eftersom vi hade träffats på krogen veckan innan så var vi ju då lite annorlunda klädda. Jag ville kolla honom.

Denna lördag valde jag att åka helt osminkad. En chansning om det skulle funka. Om han bara gillade den falska marknadsföringen förra lördagkvällen?
Jag hade inte behövt oroa mig.
Helt omålad tog han emot mig i sin famn.
Han gick på det och man kan säga att han svalde hela betet. Jag tog inte första bästa tåg tillbaka.

And the rest is history.