Att leva

"Se dig för blindstyre,
öppna ögonen så du ser ordentligt!", är det ju ingen som säger till nån som är blind så klart.

"Res på dig så du kan gå ordentligt!", är det ju heller ingen som säger till nån som sitter i rullstol.
Med all rätt.

Jag vaknade nyss och hade ett helt inlägg klart i huvudet.

Tänk dig in den här situationen:

Att inte kunna gå ifrån diskmaskinen förrän du har satt in ett glas med vänster hand och för att det ska kännas rätt, måste du sätta in ett glas även med höger hand.

Att du måste äta din frukost exakt på samma tidpunkt varje dag för att det ska bli en bra dag.

Att inte kunna gå in i ett rum för det finns en tröskel i vägen. För du vet att går du över en tröskel måste du gå över den flera ggr för att det ska kännas rätt innan du fortsätter in i rummet.

Att du inte kan gå ifrån pennvässaren förrän du har vässat pennan med både höger och vänster hand.

Att du har svårt att räkna för alla siffror inte är jämna.

Att du inte kan somna om du inte har släckt sänglampan med både höger och vänster hand tills det känns rätt.

Att du inte kan skriva ordentligt för en del bokstäver känns inte rätt i handen och i pennan.

Att du inte kan ha kläder som har dragkedjor eller knappar för det känns kallt mot kroppen eller händerna.

Att du inte kan hålla i nycklar för då luktar det illa.

Att du måste tvätta händerna tills du nästan blöder för att du inte kan sluta förrän det känns rätt.

Att du måste ställa samma fråga flera hundra gånger varje dag. Fast du vet svaret, men du känner att du måste annars känns det inte rätt.

Att om du inte gör en speciell sak så kanske hela världen går under.

Att om du inte kollar att du har stängt av kaffebryggaren eller dragit ut strykjärnet eller stängt av spisen eller låst ytterdörren ungefär tusen gånger, varje gång du ska ut ur huset, så kanske nån i familjen blir sjuk.

Att leva med allt detta, eller lite av det, eller med andra ritualer eller rutiner, kallas för att man lider av något som heter OCD, Obbsessive compulsive disorder.
Tvågstankar samt tvångshandlingar.

Hur många gånger tror du att en människa som lider av detta handikapp har fått höra

"nu får du skärpa dig, gå därifrån"
"nu får du sluta upp med de där dumheterna"
"sluta tänk så där, du tänker fel"
"se till att ha koll på dina grejer i fortsättningen"
"se till att kom i tid nästa gång"
"varför håller du på sådär"

Att innerst inne veta att det är inte ok det du håller på med.
Att hela tiden få höra att du gör fel.
Att hela tiden få höra att du tänker fel.

Och sedan till på köpet bli hånad för att du inte är som alla andra.
Att till slut känna att du hellre är ensam än att utsätta dig för allt detta.

Då är det viktigt att känna att det nånstans finns människor som bryr sig.
Att få höra att man faktiskt är viktig på denna jord.
Att det finns människor som inte hånar, Skrattar, Vänder ryggen till.


Att det finns människor som lyfter.
De finns.