söndag 8 april 2012

Imorgon är en annandag!

Vår semester blev en riktig nykter tillställning då Dubai inte är en stad som säljer alkohol på samma sätt som vi är vana vid. Både från Sverige och framförallt i Tallinn.

Man kan inte sätta sig vid första bästa restaurang eller taverna och tro att man kan få beställa en öl.
På en del ställen säljer de inte ens alkohol. Inte ens i alla supermarkets.


Men på hotellet där vi bodde kunde vi beställa det vi ville ha.
Och jag tog nån kväll in ett glas av "Husets vita" vin. Det kom in så kallt att det var imma på glaset. Men jag fick betala 30 AED för det. Ca 60 sek. Ca 6 euro.

När vi kom hem igår tänkte jag att ett glas av "Hustes vita" skulle
sitta som en smäck även hemma.
Tog fram ett glas och hällde upp.
Och är det inte konstigt?
Min upphällning av "Hustes vita" gav liksom mer i glaset än hotellets "Husets vita". Mer o billigare är en bra kombo.







KOm ner i hallen alldeles nyss och fick syn på nån som hade lämnat spår efter sig.
Nån hade visst försökt sätta på sig fotbollsskorna och stampat lite vackert
på golvet.
Det hade visst nån valt att inte se. Utan hade helt enkelt bara hoppat in i bilen för avfärd mot match.
Men nån ska inte tro att nån kommer undan så lätt minsann.

Men fasen så svårt det är att bara¨gå förbi den där grushögen och inte ta upp den själv. Hade jag tagit bort den hade allt varit borta nu och det hade känts bra med ett rent hallgolv. Hur lätt som helst.
Men jag ska allt vänta in nån.

Tänk den dagen när nån och nån annan gör sånt direkt efter sig. Alltså plockar upp på en gång, utan påminnelse eler tjat. Sätter in i diskmaskinen, plockar undan kläder och väskor, plockar ur gamla träningsväskor, ja listan kan göras hur lång som helst.

När den dagen anländer ska jag fira!!
Då har liksom nåt hänt och min roll som mamma har gett resultat. Och två unga män börjar bli vuxna och torra bakom öronen. Redo för livets nästa skede. Frågan är om jag är redo då?

Men hur gör man på vägen dit?
För vem vill vara en tjatig morsa egentligen?

HUr gör ni, alla föräldrar?
Plockar ni upp efter andra? För det liksom går fortare och man får sakerna där man vill ha dem. För det är ju helt klart en risk man tar, när man ber nån eller nån annan att plocka undan. Det kan ju faktiskt hända att det inte riktigt blir på mitt sätt eller exakt så som jag vill att det ska vara när nån eller nån annan gör det på sitt sätt. Och då kan jag ju inte komma och säga att de gör fel.

Eller låter ni allt ligga och väntar in att undret ska ske?

3 kommentarer:

  1. Tja, inte plockar jag upp efter min man, möjligen kaffemuggar överallt.... Annars plockar jag mest efter Rikard som skalar av sig sina kläder överallt, ibland hamnar de åter i en tvätthink eller garderob beroende på hur smutsiga kläderna är. Ibland protesterar jag på mitt sätt, bär kläderna och slänger in på golvet i hans rum. Tyvärr ger det inget resultat, jag brukar få plocka upp dem där också efter ett tag. Jag är nog en hopplös "plockerska"......

    SvaraRadera
  2. Ja lovar att det ger resultat, har sett med egna ögon. När dottern fick jobb o fick plocka efter andra människor, då sa hon. -Jag lovar mamma jag ska aldrig strö saker omkring mig mera, förstår varför du tjatat så mycket under alla år.
    Jippi, poletten har ramlat ner! Så Ingela det finns hopp :)
    Kram Lois

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Vi mammor är kanske lite plockiga av oss.
      Och jag ska banne mig inte ge upp!

      Radera