Sov så gott, farmor

Ljusen är tända för Farmor Sylva.

Hon tog sitt sista andetag 01.29, natten till idag, med alla sina barn runt omkring sig hemma hos en av sina döttrar. Där hon hade tillbringat sina sista fyra månader.

Jag minns henne som en stålkvinna som har levt ett fantastiskt långt och rikt liv. Som har fött sex barn till världen och gjort dessa till fantastiska människor. Hon lämnar efter sig en hel drös barnbarn och även många barnbarnsbarn.
En superkvinna som tyckte att min make var det stiligaste som gick omkring i ett par skor.
Iallafall vad hon sa till mig.

"Vad synd att han redan är upptagen, annars hade jag friat till honom",
var bland det sista jag hörde henne säga med hennes speciella, härliga glimt i sina isblå ögon. Och med sin arm under min makes på väg till min brors dotters dop för nåt år sedan.

Min pappa var hennes förstfödde och hon var väldigt ung vid hans födelse.
Endast nyss fyllda 18 år.

Så ung och med en liten bebis fick hon ta många svåra och tunga beslut under vägens gång.
Hon ville sin lille son allt väl och försökte att hålla ihop den lilla familjen så gott det gick, med en man som inte var så mycket att lita på tyvärr.

Farmor och min pappa har varit med om så mycket. Både tillsammans och utan varandra. Livet var inte alltid så lätt för någon av dem och när pappa endast var några år gammal såg inte farmor nån annan utväg än att adoptera bort honom.

1994 hade min pappa lokaliserat och hittat henne nere i Lilla Edet. Han bestämde sig för att skriva ett brev.
Två dagar senare ringde hon upp honom på sitt jobb.
Resten är bara kärlek och åter kärlek. Mellan två människor som genom alla åren hade haft varandra i sina tankar och i sina hjärtan.


Bara deras historia och deras upplevelser, i sina paralella och samtidiga liv, är värda en hel bok. Värd att berättas.

Sov så gott, kära farmor!
Du fattas mig.

Farmor, kom gärna och hälsa på nån gång.....