Naturens krafter

När Moder Jord sätter in sina krafter har vi små människor ingenting att säga till om. Vi har verkligen ingenting att sätta emot när naturen vill visa oss hur stark den är.

Just nu flyger möbler runt på västra sidan om Sverige. 50 000 kunder till EON i samma område är utan ström. Tåg ställs in. Träd faller likt plockepinn. Hustak flyger av. Flyplatser stängs.
Alla drabbas vi lite på olika sätt.

För egen del här i Linköping så har vi inte sett röken av någon storm. Ännu.
Däremot har Calles kompis hamnat mitt i den, kan man säga. Han skulle ha landat på Linköpings Flygplats ikväll klockan 22.00. Vi var redo att stå där och ta emot en 14 åring som startade sin resa från Wien tillsammans med sin pappa tidigare idag. De skulle mellanlanda i Köpenhamn och där var det planerat att killen själv skulle åka vidare mot Linköping. Pappan skulle hasta mot Halmstad för jobb.

Men just här nånstans bestämde sig naturen för att sätta stopp för det som var planerat. Kompisen och hans pappa fick reda på när de satt i luften att Kastrup hade stängt så de har fått landa i Berlin istället. Just nu sitter de på flygplatsen där och väntar in att Kastrup ska öppnas igen. Kanske kan de ta ett flyg dit i natt för att sen ta sig till Malmö och hitta ett hotel. För att sen imorgonbitti eventuellt kunna sätta killen på tåget som går direkt till Linköping. Eller vad de nu hittar på för lösning.

Just nu håller vi tummarna för alla som sitter i stormens öga att den snart har stormat förbi. Att skadorna inte blir eller har blivit alldeles för ödesdigra.
Att inte få landa där man hade planerat är ju när allt kommer omkring bara en värdslig sak egentligen.

Sånt löser sig ju alltid. Även om det bara tar lite tid.
En spännande start på höstlovet för Calles kompis.

Behöver inget gymkort

Efter att ha städat undan en konferens på ca 50 personer på vårat lilla ställe, som checkade in vid 9 hugget igår och checkade ut efter frukost idag, och sen tömt alla deras sängar på sängkläder samt bäddat rent i samma bäddar, innan det var dags för nästa konferensgäng att inta stället, är det lätt att känna att träningspasset för dagen redan är gjort.

Då kan det istället hända att man somnar  en stund på mattan framför brasan i vardagsrummet när man kommer hem från jobbet en eftermiddag som denna.

Just nu

Just nu har jag en vän som precis har kommit hem från sin bästa väninnas begravning. En 40 årig lång och kärleksfull vänskap har idag haft sin jordiska avslutning.

Just nu har jag en vän som precis har fått ett tungt besked av läkare angående sitt barn. Med operation utomlands som väntar med hela familjen samlad.

Just nu har jag en vän som är under konvalescens efter att ha opererat bort en stor knöl som lämnade ett  50 cm stort sår efter sig som nu ska försöka läka.

Just nu har jag en vän som precis har blivit uppsagd på sitt arbete pga arbetsbrist.

Livet.

Bakom varje gardin där lampor just nu lyser så mysigt och kosigt finns det säkert människor och familjer som kämpar med nåt.  Som just nu gör sitt yttersta för att hålla näsan ovanför vattenytan. Kanske helt i sin ensamhet. Kanske i sin självvalda ensamhet, för att de helt enkelt känner att ingen finns som orkar lyssna, eller för att de av nån anledning inte orkar/vågar/vill dela med sig. Kanske i en ensamhet som inte är självvald. Kanske kämpar de tillsammans med andra.
Ingen utomstående kan ta sig rätten att döma om det är stora eller små saker för varje individ är unik och varje upplevelse och känsla är lika viktig och sann för den det drabbar just då.


Det enda jag kan göra som vän just nu är att bara finnas till hands.
Livet är inte alltid så himla lätt.

Oss vs isen, 1-0.

Söndag.
Byta sommarvatten till vintervatten.
Första gången för oss. Vi har tidigare bara stängt av sommarvattnet. Inte brytt oss om att byta.

Så ner under huset. Hitta bland alla rör och ledningar, kopplingar och slangar.

Till slut hittade vi rätt. 

Så nu har vi vatten även in vinter. 

Bryggan uppe på land. Vattenståndet passade på att vara riktigt lågt just nu så det blev lite som ett extra träningspass, kan man säga. Och jag har träningsvärk i hela kroppen.

Ha! Tji fick isen den här vintern.

Oss vs isen, 1- 0.

Höst på landet

För tre år sedan såg vi Smultronstället för första gången.

Vi såg annonsen båda två ii tidningen och bestämde oss för att åka och kolla. 

Under ett par års tid hade vi tidigare varit spekulanter på andra sommarställen men inte hittat vad vi sökte efter. 

Men Smultronstället gillade vi båda två. På en gång. Inga tveksamheter. 

Den 1 mars 2011 fick vi tillgång till huset, och nycklarna i handen. Vi var så förväntansfulla och hade så många planer med att kunna tillbringa vår lediga tid här. Mellan grabbarnas alla fotbollsmatcher.

 Nio dagar senare, alltså den 10 mars fick maken förfrågan om att jobba utomlands. Som vi tackade ja till. 

Så våren 2011 kunde vi iallafall njuta av och på vårt nya ställe. Sommaren också lite granna. Mellan all planering av flytt. Veckan efter min 40 årsdag i augusti  2011 drog vi vidare till Tallinn. 

Sen dess har vi endast gästat Smultronstället under somrarna. 

Men nu. 

Vi njuter av vår första höst.

Sådär. Packat klart. Mot Smultronstället. 

Vi körde en hederlig gammal fredags-taco med tända ljus medan vi väntade in värmen i huset när vi väl anlände östkusten. 

Mörkret la sig och äntligen fick vi vår höstkväll som vi har väntat på sen oktober 2010 och vi stod i detta hus för första gången. 

När vi vaknade i morse visade det sig att det var röjardag i området. Att vi lyckades pricka in just den helgen var nog mera "tur" än skicklighet. Efter lite kroppsarbetande och röjande så bjöd stugföreningen på fika till alla jobbare. 

Jag och maken och nån till drog ner medelåldern med ca 20 år, kan man säga. 

Sen var det jobb i vår egen regi. Släpa ris, kratta, köra till tippen osv. Och vad gott maten smakar när man är utomhus. 

Efter denna delikata lunch var det så dags för eftermiddagspassaet. 

Brygghelvetet. 

Våran brygga har under dessa vintrar i vår ägo råkat riktigt illa ut när isen har lagt sig och tryckt till allt vad den orkar. 

Vi har fått lösa bryggfrågan lite provisoriskt för varje sommar. Efter att ha försökt plocka ihop alla delar och lappat och lagat lite som vi har haft kunskap och lust till, vill säga.

 I dag tog vi upp den. För att liksom ligga steget före. För att lura isen på just våran brygga. Vilket jävla slit. Hur tunga kan bryggdelar vara egentligen? Hur stark är naturen som tidigare bara helt sonika har flyttat våran brygga med isens hjälp? Varje sommar  har det varit rena rama plockipinnen runt vår båtplats när vi har kommit på semestern. 

Pålar som skulle dras upp. Delar som skulle upp på land. Rostigt. Grålera överallt. Tungt som bara den.  Toppen med tonårssöner. 

Och sen var det bara tvätten kvar. Och en dusch. 

Livet på landet under en helg i början av oktober. 

Vinet är uppdrucket, sockorna välanvända.

Men boken är inte ens öppnad. 

Från en lillebror till sin storasyster

Om han bara visste hur liksom lägligt han skickade det här sms:et.  Min lillebror.


Tidigare idag satt jag i soffan med En man som heter Ove som sällskap.
Vi satt med en värmande kopp te och en skön filt över benen.
När jag läste som bäst så började det plötsligt hända saker med boktstäverna. De liksom började krypa ihop. De bara flöt omkring och jag kände hur jag behövde börja kisa för att se vad det stod.
Eftersom det här inte är den första gången som detta fenomen sker så kom inskikten om att det nog  är dags att skaffa läsglasögon.

Haha, och precis då kom det här.

Från en lillebror till sin storasyster.

Och som den medleålders fastern jag nu är  längtar jag ännu mera efter de här gofisarna. Från hjärtat och ända ut. Det dröjer ett bra tag innan de här små sötisarna kommer att ansöka om körkortstillstånd kan man säga. Och då är jag ännu mera medelålders. Men då är deras pappa det också. 

Finisar

 Jag längtar efter er!