Från en lillebror till sin storasyster

Om han bara visste hur liksom lägligt han skickade det här sms:et.  Min lillebror.


Tidigare idag satt jag i soffan med En man som heter Ove som sällskap.
Vi satt med en värmande kopp te och en skön filt över benen.
När jag läste som bäst så började det plötsligt hända saker med boktstäverna. De liksom började krypa ihop. De bara flöt omkring och jag kände hur jag behövde börja kisa för att se vad det stod.
Eftersom det här inte är den första gången som detta fenomen sker så kom inskikten om att det nog  är dags att skaffa läsglasögon.

Haha, och precis då kom det här.

Från en lillebror till sin storasyster.

Och som den medleålders fastern jag nu är  längtar jag ännu mera efter de här gofisarna. Från hjärtat och ända ut. Det dröjer ett bra tag innan de här små sötisarna kommer att ansöka om körkortstillstånd kan man säga. Och då är jag ännu mera medelålders. Men då är deras pappa det också. 

Finisar

 Jag längtar efter er!