Höst på landet

För tre år sedan såg vi Smultronstället för första gången.

Vi såg annonsen båda två ii tidningen och bestämde oss för att åka och kolla.

Under ett par års tid hade vi tidigare varit spekulanter på andra sommarställen men inte hittat vad vi sökte efter.

Men Smultronstället gillade vi båda två. På en gång. Inga tveksamheter.

Den 1 mars 2011 fick vi tillgång till huset, och nycklarna i handen. Vi var så förväntansfulla och hade så många planer med att kunna tillbringa vår lediga tid här. Mellan grabbarnas alla fotbollsmatcher.

Nio dagar senare, alltså den 10 mars fick maken förfrågan om att jobba utomlands. Som vi tackade ja till.

Så våren 2011 kunde vi iallafall njuta av och på vårt nya ställe. Sommaren också lite granna. Mellan all planering av flytt. Veckan efter min 40 årsdag i augusti 2011 drog vi vidare till Tallinn.

Sen dess har vi endast gästat Smultronstället under somrarna.

Men nu.

Vi njuter av vår första höst.

Sådär. Packat klart. Mot Smultronstället.

Vi körde en hederlig gammal fredags-taco med tända ljus medan vi väntade in värmen i huset när vi väl anlände östkusten.

Mörkret la sig och äntligen fick vi vår höstkväll som vi har väntat på sen oktober 2010 och vi stod i detta hus för första gången.

När vi vaknade i morse visade det sig att det var röjardag i området. Att vi lyckades pricka in just den helgen var nog mera "tur" än skicklighet. Efter lite kroppsarbetande och röjande så bjöd stugföreningen på fika till alla jobbare.

Jag och maken och nån till drog ner medelåldern med ca 20 år, kan man säga.

Sen var det jobb i vår egen regi. Släpa ris, kratta, köra till tippen osv. Och vad gott maten smakar när man är utomhus.

Efter denna delikata lunch var det så dags för eftermiddagspassaet.

Brygghelvetet.

Våran brygga har under dessa vintrar i vår ägo råkat riktigt illa ut när isen har lagt sig och tryckt till allt vad den orkar.

Vi har fått lösa bryggfrågan lite provisoriskt för varje sommar. Efter att ha försökt plocka ihop alla delar och lappat och lagat lite som vi har haft kunskap och lust till, vill säga.

I dag tog vi upp den. För att liksom ligga steget före. För att lura isen på just våran brygga. Vilket jävla slit. Hur tunga kan bryggdelar vara egentligen? Hur stark är naturen som tidigare bara helt sonika har flyttat våran brygga med isens hjälp? Varje sommar har det varit rena rama plockipinnen runt vår båtplats när vi har kommit på semestern.