torsdag 28 februari 2013

Snart på väg igen.

Från Linköping via Katrineholm till Stockholm med regionaltåget. Inte X2000 för då blir jag så dålig. Allt gick som på räls, haha,  och vi kom till Bromma i god tid, kan man säga. Verkligen god tid. "Det här är sjukt, mamma!"

Propellerplanet som skulle ta oss till Tallinn gjorde sitt bästa genom turbulensen som uppstod för att vi hade en sån stark medvind emellanåt.

Om två veckor åker jag samma vända. Då tar jag dock inte tåget till Linköping. Kosan ska då styras mot Täby. Alldeles själv. För jag ska minsann åka och titta på mitt gudbarns första foto-vernissage som hon håller under den veckan. Hon ska visa upp några av sina underbara bilder tillsammans med några andra fotografer och deras fina bilder.

Hon är fantastisk på att fota. Jag är otroligt stolt!


Mitt gudbarn.

Stort!


Tåg 126 från Katrineholm.




Stockholm.
Och jag är tillbaka om två veckor igen.

tisdag 26 februari 2013

Spontant även en tisdag



Medan Adde hälsade på i sin gamla klass idag så passade jag och Calle på att rensa i källaren i vårt hus.
Bland allt gammalt skit som vi har sparat på så dök den här lilla lådan upp ur skrymslena.


Fruktburk från 2005.


Undrar hur man kan veta att det här är en gammal burk som det oftast har legat äpplen från ICA i?

Nån som känner igen sig i tanken:
"Den kan vara bra att ha"
"Den kanske vi kan spara tills barnbarnen kommer så de har nåt att göra"
"Den betyder så mycket, den kan jag inte slänga"
Med mera. Med mera.

Been there, done that.

Frågan är om man blir så himla mycket lyckligare av att spara? Jag personligen börjar känna att det är en ren befrielse att kunna slänga. Ibland är det så skönt att bara häva bort och för varje sak som slängs känner jag mig en aning lättare. Jag börjar iallafall bättre och bättre på det. Men har en lång väg kvar insåg jag när en fruktburk från 2005 plötsligt dök upp från ingenstans.



Annars blev jag hembjuden till svägerskan ikväll.  Som jag skrev i förra inlägget, mer mys åt folket. Hon bjussade på så god mat och det var så himla mysigt. Ännu en spontankväll att lägga på minnet. Gillar't.


Mån-glasögon

När Calle hade ätit pizza med sinà kompisar på Venus så kom även han förbi en stund. Vid niohugget var det dags att promenera hemåt. Och att promenera är ett fantastiskt trevligt sätt att umgås med sin tonåring på. Framför allt när det ananrs mest låter "stäng dörren efter dig!!"

Och som vi har gått dessa dagar. Och som vi har pratat. 

måndag 25 februari 2013

My way through Ljungsbro this evening


Vi lever ett toppenbra liv i Tallinn.

Men självklart finns det saker som jag saknar här i Sverige.
En av dessa saker är de här så kallade spontanträffarna en måndagskväll som denna.

Träffa en vän. En ostbricka. Ett glas vin. Prata. Skratta. En mysmåndagkväll helt enkelt. Bara sådär. Jag verkligen älskar't.


Taxi Onmalm hämtade upp mig så snällt.

Vi pratade så mycket. Tiden gick så fort. Vinet tog slut och osten likaså. KLockan blev dags för mig att börja promenaden hem.

Fullmånen lös upp vägen för mig.


Med reflexen på gav jag mig ut i mörkret.


Backe upp och backe ner.


 Det var ganska lugnt på byn ikväll, kan man säga.


Här i lilla gula huset brukar vi köpa våran pizza.
Jag fortsatte min vandring över Ljungsbro. Nån på Pizzeria Venus hade visst kvälls skiftet.


Här brukar vi handla mat.


Ljungsbro Busshållsplats på torget.

Denna fula byggnad är bland det första man ser när man kommer in i  samhället. Sådärfint, faktiskt.


Här brukar jag tanka Lilla Vit.


Ja, det var min 30 minuters lång promenad genom Ljungsbro denna afton.

Min summering av detta blir att vi helt enkelt behöver mera måndagsmys.  Så får det bli. Mera mys överhuvudtaget, känner jag. 
Och det betyder ju olika för alla individer vad mys är såklart.Vilket i vårt fall denna kväll betyder:
Calle är hos sin kompis Elias ( makens syrras man ), och har Fifa 13-kväll.
Adam har varit och spelat fotboll med sitt gamla lag.
Och jag har varit hos Anna.

Toppenkväll. 

lördag 23 februari 2013

Vi på Centralen

En lördag i resandets tecken. Vi lämnade hemmet i Tallinn 09.45 för att åka till flygplatsen som ligger strax utanför stan. Ganska så exakt strax utanför faktiskt.

Sönerna och jag börjar bli ganska så resvana vid det här laget men ändå så kommer den där retsamma lilla resfebern smygandes.

Den här gången var det ett plan modell mindre som hade äran att ta oss över havet. Med propellrar på vingarna istället för motorer.
Eftersom Ryan Air har ett litet uppehåll med sina flygningar Tallinn-Skavsta så fick vi denna gång landa i Bromma, med Fly Be istället.
När vi gick ner mellan molnen och skulle börja inflygningen mot just Bromma var vi skapligt nära hustaken i Stockholm, kan jag säga. Det kändes verkligen som om vi skrapade landningsställen mot Globens runda ryggtavla.

På Bromma flygplats träffade jag av en slump på en gammal gymnasieskompos som jag verkligen inte har sett på 23 år. Ändå kunde vi komma ihåg våra namn.

På landningsbanan stod även ett annat plan. Nu syns inte det på bilden så tydligt, men det planet helt gult och blått med stans största SvFF märke på. Alltså Sveriges Fotbolls Förbund, landslagets egna plan. Men jag såg ingen Erik Hamren.

Med alla våra väskor och grejer skulle vi ta oss vidare från Bromma mot Stockholms Central. Flygbussen låg närmast till hands så vi hoppade på.

Vi anlände Centralen ca 20 minuter senare och slet med oss alla väskor igen.
Sen bar det av. In på centralen. Denna enorma kokong av människor. Som alla är på väg nånstans.

Calle gjorde en strålande reflektion när bi skulle upp i en av alla oändliga rulltrappor:
"Mamma, varför har alla så bråttom? Vad alla människor bara trängs och vill komma först hela tiden!"

Så rätt han hade.
Vilken otroligt tydlig skillnad i Stockholm mot Tallinn. Vilken rush. Vilken hets överallt. Så fort. Så bråttom. Folk skulle fram till vilket pris som helst och Gud nåde den som råkade stå på vänster sida i rulltrappan.
Det ska ju alla bara veta att i Stockholm är det lag på att man ska stå på höger sida när man står stilla i en rulltrappa.

Vi påpekade det lite snyggt för killen i kassan på Pressbyrån när vi handlade tågmys. "Vad snabba ni är bakom disken. Kön går riktigt snabbt!"
"Vi måste vara snabba, annars går alla nån annanstans.", svarade han blixtsnabbt.
Vilket tempo. Hela tiden. Att orka leva så?

Min reflektion över att vara i Sverige igen var att just kunna ha denna konversation med folk bakom kassan tex. Det händer ju inte i Tallinn. För det första gör inte esterna det med varandra heller av nån orsak. De håller sig helst på sin kant. För det andra så är de så dåliga på engelska att de säger inte ett pip med mig i kassan.
Så jag kände mig lite som en kalv på grönbete. Så roligt det var att kunna smacka med folk. Nåt som annars bara tas för givet.

Från spår 11 tog vi sedan tåget mot Linköping med ett litet byte i Katrineholm.
Nu är det kväll och jag och sönerna ligger helt utslagna i varsin säng.

Sov så gott kära vänner!!










tisdag 19 februari 2013

Varför inte?

Jag är en Instagrammare.
På gott och på ont. Min familj suckar när jag säger "Vänta lite, jag ska bara ta kort". Suck och stön, men de har vant sig. Några bilder hamnar på Instagram. Några hamnar på Twitter. Några hamnar här på bloggen och några stannar helt enkelt kvar i telefonen som ett litet minne bara.

Jag tycker om att ta fota och jag tycker om att titta på andras bilder. Mest av allt fotar jag kring min hemstad här och där jag befinner mig just nu.
 Jag tycker om att visa upp Tallinn och stadens alla små ljusglimtar. Och de är faktiskt några stycken. Jag kan ju bara tala för mig själv, men innan jag flyttade hit så trodde jag i min enfald att Tallinn skulle vara grått och tråkigt. Och det är det ju ibland såklart. Som vilken annan stor stad som helst.
Men ibland skiner hen upp, staden Talinn. Och det vill jag så gärna visa upp för er alla andra. Som inte har möjlighet att se allt detta fina med egna ögon.

Staden Tallinn har så mycket vackert att titta på. Det finns så  mycket fint att vila ögonen på. Så många härliga fik och restauranger att besöka. Staden ligger precis vid havet och det finns så många fina strandpromenader att njuta av.

Den vackra Medeltidsmuren som går runt hela Gamla Stan ger hela staden ett helt sagolikt uttryck. Hela stan andas medeltid.
Alla kyrkor från olika tidsåldrar  har sina olika storys att berätta.  Utsiktsplatserna högst uppe på Tompea Hill vilka ger en vidunderlig utsikt över hela havsbandet. Vid fint väder kan man se ända hem till oss på andra sidan viken. Alla vackra byggnader från förr i tiden. Jag kan riktigt känna historiens vingslag när jag vandrar på stans alla kullerstenar. Jag kan faktiskt se framför mig hur alla vackra fina damer gick omkring där uppe på Tompea Hill, där adeln bodde. Hur de med sina breda klännigar väntade ut varandra när de möttes i de smala, smala gränderna. För att se vem som backade först, när de inte kunde går förbi varandra. Ett enkelt sätt att visa vem av dem som hade högst plats i samhället.
Jag vill även visa det som kanske inte vanliga turister hittar till.

Och så i morse.
Plötsligt när jag var inne på Twitter så fick jag reda på att några av mina egentagna bilder från Tallinn har hamnat  här på www.tallinn.com  på Tallinn Travel Guide.
Nån har alltså tagit sig besväret att först och främst hitta dem nånstans, och sen lagt sin tid på att lägga mina bilder på deras sida. Bland många andras bilder också självklart.
Det känns faktiskt lite roligt. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det känns roligt att fler har chansen att få se hur vacker staden faktiskt är. När hen visar sig från sin allra allra bästa sida.

Samtidigt som jag än en gång får en tankeställare om vilka bilder som är ok att lägga ut.

Nä, nu ska jag nog ut och fota lite till.

God tisdag på er allihopa där ute.




En sommarkväll vid vattnet.


När jag gick här en kväll kändes det som om Herr och Fru Bäver skulle knacka på axeln
på axeln och bjuda in på en kopp te. Felling of Narnia.




Från sovrumsförnstret.


Gamla Stan.

söndag 17 februari 2013

Tonår

Att vara tonårsförälder innebär att man har en full kyl hemma men ändå får höra "varför har vi ingen mat hemma???"

lördag 16 februari 2013

Lördag hemma hos oss

Calle hade en kompis hos sig på en sleepover inatt. Båda älskar att spela FIFA 13. Så det var det de hade tänkt att göra hela kvällen igår. Och typ hela natten.
 Det gjorde dom. Jag tror de släckte vid fyra hugget i morse.

Jag hade tagit fram lakan, örngott och påslakan, madrass, kudde och täcke.  Men bädda skulle de göra själva. Sa de iallafall. För när jag erbjöd mig att hjälpa till så var jag mest i vägen, kan man säga. Så det var bara för mig att gå ut ur rummet och stänga dörren efter mig. Det är för övrigt den vanligaste kommentaren hemma hos oss nu för tiden: "Stäng dörren efter dig!!"

 När jag tittade in i smyg i morse vid tio tiden så låg stackars gästen utan både lakan och påslakan och örngott. Som tur var så hade de iallafall puttat ner madrassen på golvet så den låg han på.  Men det viktigaste var ju ändå att det hade haft roligt. Och det hade de haft.



Efter en Fifa night så blir man visst skapligt sliten. Så här såg Calle ut mest hela dagen idag. Jag tror han har legat i min säng med fotboll på tv:n och med fotbollsnyheter på iPaden hela dagen.



Märkligt.

Det är storrea i nästan alla affärer i hela Tallinn just nu. Rademar heter en av sportaffär-kedjorna och de kör med en helt  egen stil. 
Deras kampanj heter "det lilla priset". På svenska. Med skyltar över hela butiken. Annorlunda, kan man ju ändå tillstå. 


Överallt i hela butiken.



Lite annorlunda med svenska skyltar i hela taket. Det hade ju aldrig hänt i Sverige. Att Stadium eller Intersport skulle ha skyltar på estniska i taket i hela butiken.

Eller vad tror ni. Är det en ny affärsside'? Kampanjskyltar på ett språk som ingen förstår. 
Kanske skulle funka.


fredag 15 februari 2013

En riktig Housewife-dag

Nu tänker jag skriva ett inlägg om hur det är  att verkligen leva ut en riktig Hemmafru-dag.

För er som känner att "vara hemmafru är så förr i tiden" rekommenderar jag att sluta läsa redan nu. Och  ni som har andra åsikter om just det kan också sluta här.   Jag tänker nämligen inte skämmas för att det här är mitt liv just nu. Jag vet att normen för det normala är att jobba och jag vet att min tid att göra just det,  kommer. Men just nu tänker jag njuta. Just nu är verkligen nu. Och inte sedan. Så för er som låter mig och andra hemmafruar njuta:

Det här är min och Ninas och Charlottes dag.


Parkeringen redan full på morgonen. Esterna är ett träningsflitigt folk.

Dagen började med att jag väntade på Nina på gymmet, My Fitness. Jag satt i soffan i receptionen och tittade på folk som skulle träna och folk som redan hade gjort sitt pass, medan jag väntade. Alltså, det är så roligt. Att titta på folk. Det är nästan roligare än själva träningen. Nina kom mitt i tittningen. Vi lämnade in våra väskor i skåpen och drog oss inåt i gymmet.

Vi hade så roligt och tiden gick så fort. Tiden har ju en egenskap att göra just det när man har roligt. Gå alldeles för fort. Plötsligt fick vi bråttom för vi skulle träffa Charlotte inne på ett köpcenter som kallas för Solaris.  Klockan 12.00 hade vi nämligen bestämt att gå på bio och vi var ju tvungna att hinna få nåt i magen innan dess. Så vi höll på att liksom träna så länge att vi höll på att missa bion. 



Vapiano.

Efter varsin snabbdusch tog vi bilarna och åkte in till stan. Vi bestämde oss för att ta en tidig lunch på Vapiano inne på Solaris. Nästan helt ensamma satte vi oss till bords och avnjöt varsin måltid och hade så mycket att prata om hela tiden. Efter en stund dök även Charlotte upp. Hon tog in en kopp te och satte sig bredvid oss.  Så mysigt!



Ganska så lugnt direkt vid öppning.
Efter ytterligare en stund med snack och mys var det dags att gå vidare uppåt en trappa. Till biografen.




Vi tog med oss varsin kaffelatte för att mysa på i salongen. 


"Anna Karenina"

Filmen vi hade tänkt att lägga våra ögon på denna fredag var "Anna Karenina". En film om en tid i ryska sociteten i slutet på 1800-talet. Om hur en kälekshistoria mellan en gift kvinna och en omsusad ungkarl tar sin början och hur utesluten hon blir av alla i samhället pga deras förhållande. Språket var engelska, texten på filmduken både estniska och ryska. Jude Law spelade maken till Anna Karenina. Och själva Anna Karenina spelades av Keira Knightley.

En mycket märkligt filmad film. Men romantikern i mig föll för själva historien. 

Det här var en sån mysig fredag så vi bestämde oss för att det får absolut inte bli den sista. En "träna - lunch - bio - fredag" har just sett sin mysiga tid komma.


Nu kan man säga skit vit.

Annars har familjen nu tagit helg. Maken, Adam och jag svullar i soffan. Calle har en kompis hemma som ska sova över. Jag tror det är Fifa-night som gäller. De har just varit nere och ätit middag med oss andra iallafall. Men det var nog enda gången vi kommer att få se dem under kvällens gång.

Till er alla som orkat läsa ända ner önskar jag en fantastisk helg. De som slutade läsa efter första meningen önskar jag också en fantastisk helg, men det kommer de aldrig få reda på är det värsta. 

Trevlig helg från den här hemmafrun.


torsdag 14 februari 2013

Alla hjärtans dag



Maken frågade mitt i morgonstressen:
"Vad ska du göra idag?"


Hannah på Intersalon. Hon är så bra.



"Fixa naglarna står på min agenda idag!", svarade jag.



Little French idag. 

"Jaha!", sa han och stack iväg till jobbet.


Vi lever lite olika liv bara, jag och maken.

tisdag 12 februari 2013

Shrove Day - Fettisdagen

Idag är det Fettisdagen.

 I Sverige betyder det att alla äter semlor. I mängder. Men vet ni varför ni gör det? Har ni nån enda susning om varför ni smäller i er så mycket fett just idag, denna tisdag?
Jag ska vara ärlig och berätta att jag faktiskt inte hade en enda aning om varför vi firar just denna dagen.   Med risk för att vara världens mest okunnige person.....  Jag har bara ätit semlan, kan man säga. Men nu vet jag varför jag har gjort det. Och jag har även lärt mig denna tisdag att andra länder har andra traditioner än vad vi har. Vilket är helt självklart.
Annars vore det ju skapligt konstigt egentligen.

Att gå på engelska-kurs med ester är ju så berikande. Som jag lär mig.

Pulkor och allehanda åk-grejer i hela skolan
I Estland firar man också Shrove Day - Fettisdagen. Och det är en dag som man inte bara äter semlor. Man åker släde också. Varför man åker släde just på Fettisdagen har jag inte greppat riktigt, men jag har lärt mig varför man åker överhuvudtaget. Och det gör man för att kolla sin egen lycka det kommande året. Ju längre slope du gör med pulkan, stjärtlappen eller snowracern desto lyckligare blir ditt kommande år.

Så ut och prova lyckan, mina vänner. Sätt på er termobyxor, mössor och vantar och ge er ut. Kolla hur långt ni kan åka med era åk-attiraljer.



Utanför Talinn, i ett random villaområde.

Estlands semlor är inte så väldigt goda. Inte alls faktiskt. De har nån sorts marmeladsylt i mitten istället för mandelmassa. Gör egna då, tänker ni. Och det hade ju gått kanonbra ( eller ...ja...) om bara affärerna hade erbjudit mandelmassa. Men det finns inte att tillgå nånstans. Inte ens på Rimi.

Men så kom ett mail. Från Svenska Handelskammaren. Ett tips på ett bageri som skulle baka "Swedish Semla" just bara idag. Med hemmagjord mandelmassa. Kollade på kartan vart jag skulle. Tog barnen med mig efter skolan och letade efter Välja Tee 20. Och hamnade utanför stan. Mitt i ett villaområde.



Det kunde man inte gissa direkt


Men skam den som ger sig. Mitt i villaidyllen låg denna byggnad. Och ovanför biltvätten låg visst bageriet. Det kändes en aning otippat faktiskt. Uppför snurrtrappan bara.




Jag gick upp och möttes av den här synen innanför dörrarna. Olika brickor med olika innehåll i semlan. Gissa vilken bricka som var mest poppis?

Fettisdagen är egentligen startskottet för en 40 dagar lång fasta som tar sin början i morgon. 40 dagar innan påsk med undantag för söndagarna så ska man fasta. Och för att orka fasta i så lång tid så behöver man fylla kroppen med så mycket fett som möjligt innan. Därav Fet-tisdagen, fettisdagen. 

Ja, det var väl alles för denna gången. 

Ps. Så. God. Semla.
Nu är jag redo för att fasta i 40 dagar.

söndag 10 februari 2013

lördag 9 februari 2013

Han skulle bara våga



Ångest-lapp

30 minuter innan det var dags att åka till frisören påminde jag Calle om att vi just skulle åka om 30 minuter. Som den tonåring han är så har han mest legat i sängen hela dagen. Så jag kände att en liten påminnelse var på sin plats. Han är trött mest hela tiden nu, kan man säga.

Då tittade han på mig med trotsig blick och så sa han:
"Jag har ångrat mig,  mamma. Jag har ingen lust att klippa mig." Jag höll på att smälla av.
Inte en chans i hela världen att jag skulle ringa till denna frisörsalong och säga att vi kommer inte idag. Heller.

"Det är bara att du följer med!", var min gulliga replik till min son. "Du får inte ens välja."
Allt för att hindra min egen ångest-spiral att gå i höjden.  Han suckade och klädde på sig.


När vi väl kom innanför Intersalons dörrar så gick vi fram till kassan. Jag tog fram min plånbok och berättade för tjejen bakom disken att jag ville betala för min  miss i torsdags. "Dont worry", sa hon och log med hela ansiktet.

Sån fin kaffebricka

Calle gick och satte sig på frisörstolen hos Sandra och jag satte mig i väntsoffan.  Jag blev serverad en kaffebricka att avnjuta medan jag väntade. Så fint. Satt där och hoppades på att sonen skulle klippa sig länge.


Lönehelg i Tallinn

Denna salong ligger på våning 6 i ett av Talinns  höghus. Vi kallar det för "Audihuset" för Audi har just en bamseskylt på fasaden.  Detta är utsikten från ena hållet. Ut till parkeringsplatsen vid köpcentret som kallas för Rocca Al Mare. Esterna fick lön igår och det märktes tydligt på bilparken utanför köpcentret. Under januari månad har det varit ganska tomt just här.


Mys-soffa
 Här satt jag kanonbra och drack mitt kaffe i lugn och ro. Vet inte vad det var med alla gästerna på salongen idag. Men alla som gick förbi mig där jag satt i soffan hejade så glatt och såg så himla glada ut.
Kan bero på deras glädje över lönehelgen eller så hade jag glömt nåt i ansiktet från lunchen.


Sandra och Calle


Utsikten åt andra hållet

Vid vackert väder har man som kund i deras frisörstolar en vidunderlig utsikt över havet. En hel tavla att njuta av medan man klipper sig. 

När Calle var klar betalade vi 6 euro och gick till bilen.  Och då hade Sandra även tvättat hans hår innan själva klippningen för dessa euro. Och jag fått en fin kaffebricka. Känns som om det var vi som gick vinnande ur den här stunden.

Nu är det laddning inför Mello som gäller. 
Trevlig lördag till er alla.

torsdag 7 februari 2013

Fasen också

Alltså panik!
För andra gången på kort tid glömmer jag bort en bokad tid. På samma plats. ( har väl inte hänt särskilt ofta, att jag missar en bokning )
Och det är på samma ställe där jag hade ner hela garderoben för ett år sen.

Första gången jag glömde satt jag hemma i soffan och drack kaffe. När jag såg deras nummer på min telefonscreen när de ringde kom jag på det. Som tur var hade min nageltjej en tid då, på en gång. En timme försenad. Hon fick 5 euro att stoppa i fickan för besväret. Jag skämdes som en hund.

Missen som jag gjorde idag är ännu mera pinsam.
I förmiddags ringde jag till Intersalon för att boka en tid för klipp för Calle. Vi fick en tid i eftermiddag klockan 17.00. Perfekt, tänkte jag. För då skulle han hinna spela volleyboll först.

Till saken hör att det inte blev nån volleyboll match idag. Calles medspelare var borta båda två så deras match blev framflyttad till nästa vecka.
Och där nånstans tappade jag nog bort klippningen också. När det liksom inte blev som vi hade planerat så blev det absolut ingenting.

Så vi åkte helt enkelt raka vägen hem efter skolan.

När klockan var 17.37  satte vi oss till bords för att äta middag och just då frågade Calle om jag hade fixat en klipptid åt honom.
Asså. Den känslan. När man kommer på. Jäkla skit. Man känner sig så ansvarslös. Så nonchalant. Så dum. Jag hade dessutom beställt tiden bara för ett par timmar sen.

Och precis när jag tog telefonen och skulle knappa fram deras telefonnummer för att med svansen mellan benen ringa till dem och förklara läget. Då har alla mina kontakter försvunnit!! Hur är det möjligt??
Och precis exakt då ringde maken.

Mitt i stormens öga, kan man kanske lite försiktigt kalla det.
Han lovade att skicka Intersalons kontakt, men min telefon var inte på min sida och tog inte emot detta meddelande.
Så fram med datorn, googla fram deras nummer och sedan låna sonens telefon.

En av Intersalons tjejer svarade. Jag hörde hur hon skrattade när hon hörde att det var jag.
En ny tid är nu bokad. PÅ lördag klockan 3.30. För att vara på säkra sidan har jag skrivit en enorm stor lapp och lagt den på köksbordet. Ska inte glömma.
Som jag skäms. Jag sitter här och känner att jag är alldeles röd om kinderna.

Och vad gör jag med alla kontakter som inte finns längre? Kan inte ett nummer i huvudet.
Så naken utan alla kontakter. Alldeles spritt språngande naken. Jösses, så konstigt det blev. Inom loppet av ett par minuter hände så mycket att det blev till ett helt blogginlägg.  Och jag svettas.

Iallafall, det här att vara utan telefon. En skräckupplevelse. Önskar inte min värsta fiende samma sak.
Nej då skämt åsido. Så farligt är det inte. Eller förresten.

Kanske.








onsdag 6 februari 2013

"Nobel By Heart"

Min kompis Charlotte startade förra året ett företag med en av sina danska vänner.
Tillsammans ville de tillverka och sälja scarfs i olika färger och kvalitéer.  Allt från silke till bomull. Dessa driftiga och duktiga kvinnor har lyckats enormt bra och har affärer som säljer deras produkter  vad jag vet i både Tyskland och Danmark. Vinterkollektionen till nästa år kommer till och med att innehålla fler produkter än scarfs. Håll ögonen öppna för märket "Nobel By Heart". Snart i en butik nära dig.

De åker till och från till Indien där de har sin produktion. De åker på mässor, nu senast i Berlin, lite då och då. De är duktiga och deras scarfs är så snygga.

IWCT har varje månad en sk "Coffe morning" på olika ställen dit den som vill kan anmäla sig. Till varje kaffe-träff kommer en föreläsare som berättar något eller som visar något.
Idag hade Charlotte bjudit in oss allihopa hem till henne. För att prata om hennes företag och deras produkter.



Charlotte bor ju i samma område som jag så denna gången hade jag verkligen nära.


Så fina. Så sköna.

Jag beställde två stycken underbara  scarfs. Eftersom typ allt innehåll i min garderob är svart så vill ejag ha en med lite vårfärger.
Och sen blev det iallafall en som var svart. Eller mest grå faktsikt. För säkerhets skull, kan man säga.


Väsk-parkeringen



Fågelbordet. :)



Vi var idag ca 22 anmälda kvinnor som dök upp. 
På det enorma köksbordet stod en fantastiskt fin och dignande kaffe-buffe och väntade på att vi alla skulle hugga in. Innan själva presentationen började. Och som vi huggde in. Allihopa. Jag stod en bit ifrån en stund och bara iaktog skådespelet. Med alla dessa kvinnor runt detta bord såg det ut som om ett fågelbord med alla fåglar runtomkring. Med detta kackel. På alla möjliga språk.  Har sagt det förut, och jag vill säga det igen. Det känns så häftigt att höra all denna blandning. Ryska, tyska, svenska, danska, engelska. Och vi är ju så olika. En del känner fortfarande inte igen mig, utan vill ta i hand och presentera sig för sjuttioelfte gången. Några kvinnor ser man bara en gång och aldrig mer. Andra är gamla kändisar. 


Kanske min mat blir lite godare med denna?


En annan kompis, Eva, hade med sig väskor och förkläden med IWCT's logga på som hon sålde.
Jag högg in på ett svart, så klart, förkläde. 
Och jag tänkte att om jag har ett så här snyggt förkläde så kanske maten liksom blir kanon av bara det. 
Av liksom själva förklädets magiska närvaro.



Fin logga va?


Det tog några besök på denna restaurang innan jag insåg vad som hängde på väggarna.


Efter förmiddags eventet åkte vi svenskor till restaurang "Koshi" nere vid hamnen för en planeringslunch. Vi håller på att förbereda för en dag i barnens skola som heter "International Day".
En skoldag där de länder som är representerade i skolan kan visa upp sin mat, och sen ha en liten aktivitet som är förknippad med just sitt land. Självklart är detta endast genomförbart med föräldrars engagemang .
Och så går alla elever i en lång parad bakom sitt lands flagga och det är så himla pampigt.

Vi kom fram till vad det svenska rummet ska fixa för aktivitet och vad vi ska bjuda på för mat. 
En hemlis!