Fasen också

Alltså panik!
För andra gången på kort tid glömmer jag bort en bokad tid. På samma plats. ( har väl inte hänt särskilt ofta, att jag missar en bokning )
Och det är på samma ställe där jag hade ner hela garderoben för ett år sen.

Första gången jag glömde satt jag hemma i soffan och drack kaffe. När jag såg deras nummer på min telefonscreen när de ringde kom jag på det. Som tur var hade min nageltjej en tid då, på en gång. En timme försenad. Hon fick 5 euro att stoppa i fickan för besväret. Jag skämdes som en hund.

Missen som jag gjorde idag är ännu mera pinsam.
I förmiddags ringde jag till Intersalon för att boka en tid för klipp för Calle. Vi fick en tid i eftermiddag klockan 17.00. Perfekt, tänkte jag. För då skulle han hinna spela volleyboll först.

Till saken hör att det inte blev nån volleyboll match idag. Calles medspelare var borta båda två så deras match blev framflyttad till nästa vecka.
Och där nånstans tappade jag nog bort klippningen också. När det liksom inte blev som vi hade planerat så blev det absolut ingenting.

Så vi åkte helt enkelt raka vägen hem efter skolan.

När klockan var 17.37  satte vi oss till bords för att äta middag och just då frågade Calle om jag hade fixat en klipptid åt honom.
Asså. Den känslan. När man kommer på. Jäkla skit. Man känner sig så ansvarslös. Så nonchalant. Så dum. Jag hade dessutom beställt tiden bara för ett par timmar sen.

Och precis när jag tog telefonen och skulle knappa fram deras telefonnummer för att med svansen mellan benen ringa till dem och förklara läget. Då har alla mina kontakter försvunnit!! Hur är det möjligt??
Och precis exakt då ringde maken.

Mitt i stormens öga, kan man kanske lite försiktigt kalla det.
Han lovade att skicka Intersalons kontakt, men min telefon var inte på min sida och tog inte emot detta meddelande.
Så fram med datorn, googla fram deras nummer och sedan låna sonens telefon.

En av Intersalons tjejer svarade. Jag hörde hur hon skrattade när hon hörde att det var jag.
En ny tid är nu bokad. PÅ lördag klockan 3.30. För att vara på säkra sidan har jag skrivit en enorm stor lapp och lagt den på köksbordet. Ska inte glömma.
Som jag skäms. Jag sitter här och känner att jag är alldeles röd om kinderna.

Och vad gör jag med alla kontakter som inte finns längre? Kan inte ett nummer i huvudet.
Så naken utan alla kontakter. Alldeles spritt språngande naken. Jösses, så konstigt det blev. Inom loppet av ett par minuter hände så mycket att det blev till ett helt blogginlägg.  Och jag svettas.

Iallafall, det här att vara utan telefon. En skräckupplevelse. Önskar inte min värsta fiende samma sak.
Nej då skämt åsido. Så farligt är det inte. Eller förresten.

Kanske.