30 år är värt att fira och en massa andra saker

Har en kompis som har funnits i mitt liv ganska så länge. Ända sen vi var 12 år faktiskt. Och jag klev uppför hennes trappa i hennes hus för första gången och hennes mormor tog emot. Minns just den stunden som om det vore igår.

Och när jag nu sitter här och minns, så är jag bra sugen på att skriva ner några av våra historier som vi har upplevt tillsammans. 

Men det får bli en annan gång. :)

Som sagt har det hänt en hel del i våra liv under de 30 år som gått sedan den dagen. Både gemensamt och för oss var och en. 

Att ha en vän som fortfarande finns efter så lång tid är ju en fantastisk ynnest egentligen.
 Och sånt måste givetvis firas!
I fredags vid 13 tiden dök hon upp. Tutandes körde hon upp på garageuppfarten och med ett leende på läpparna tog jag emot.

Vi satte oss ute på altanen. Och började prata. Tänk att det kan finnas så himla mycket att prata om.

Solen sken från en klarblå himmel. Klockan var bara barnet. Bubbel togs fram från kylen. 

Vid 17 tiden fick vi skjuts in till stan. När jag flyttade till Linköping sommaren 1996 fanns inte en endaste uteservering. Nu kryllar det av dem - skönt med utveckling ibland.

Vi trängde in oss på Yellow Fellow och hittade ett bord för två bland en massa andra soldyrkande och afterworkande, törstiga och härliga människor.

Skål för 30 årig kärlek.

På lördagen intog vi en smarrig frulle för första gången för den här säsongen i lilla syrenbersån. Sen var det dags för min vän att ta bilen två timmar norrut igen. Ses snart, kompis! Vill prata mera! 

Inte nog med hennes härliga besök denna lördag.
På eftermiddagen dök nästa gäng upp.
Då kom min mamma i sin bil med min moster och min kusin. Så roligt! Bara sådär över en fika. Jätteroligt att se dem igen. Eftersom de bor i Kiruna och Gällivare så ses vi inte sådär galet ofta.

På kvällen bjöd maken på grillat. Herregud så smaskens.

Finaste femåringen

På söndagen fyllde min brorsas dotter fem år. Hon önskade sig en Spiderman-gubbe som hon såklart fick.

Demokratiselfie

Det här att få leva och bo i en demokrati hör inte till allas privilegium. Därför anser jag att det är väldigt viktigt att när vi som kan, får möjlighet att påverka så ska vi ta den. Jag tycker att det känns lite högtidligt faktiskt. Din röst kan påverka. MIn röst kan påverka. Det är faktiskt stort. 

Sedan fick jag två chokladkakor av mina två fina killar som även sa Grattis på Mors Dag!

På söndagseftermiddagen drog Adde med mig till gymmet. Det känner jag idag. Så kan man säga.

Massor av viktiga saker som har hänt de här dagarna. 

30 år av kärlek.

Moster och kusin besök.

Rösta.

Mors dag.

Celestes femårsdag.

Intensiv helg.

Landkrabban goes havskrabba

Kom till stugan på fredagskvällen.

Snillen spekulerar

Efter en stund hittade jag dessa två sittandes här. Det såg så himla mysigt ut. 

Reflektionerna i glaset.

Morgonsolen gör sitt upptåg på den här sidan av vårat hus. Som jag önskar ett litet mysigt morgonkaffedäck just här. Skojade med maken om det och sa att om jag skulle "få över 100 likes på just den här bilden på facebook så har han lovat mig ett kaffedäck just här". 

På drygt en timme hade jag över 100 likare.  Tack alla ni snälla som tryckte på likeknappen. Ni har hjälpt mig på traven. Kankde det blir ett kaffedäck vad det lider. :)

På lördagen packade vi både mat-och-fika korgen för en heldag ute til havs. På med flytvästarna och så gav vi oss ut.

Vår första riktiga uppgift var att hitta nånstans att tanka. Loftahammar eller Västervik valde vi emellan. Det blev Västervik.

För att komma dit var vi tvungna att passera Gränsö Kanal. Där var det inte så brett. Och få möte här blev lite svettigt men det gick galant.

Till slut hittade vi platsen för att tanka.

En ensamseglare la till på bryggan alldelels före oss. Han hjälpte oss en smula med att ta emot ena tampen, sen klarade vi det själva. Ensamseglaren hade gjort det förut, kan man säga. Men även han har varit nybörjare en gång i tiden.

Nöjd och belåten tittade jag på.

På vägen tilbaka åkte vi till den sk Lagunen. En naturhamn som vi hittade förra året med vår lilla båt. Dit tog vi oss dock med livet som insats förra året, för man visste aldrig om motorn skulle ta oss tillbaka hem eller inte. 

 Här ligger det ofta flera segelbåtar och myser. 

Vi la till och packade ur.

Vet inte vad det är riktigt. Kan inte hitta det rätta ordet på det. 

Men jag tror att frihet kommer närmast att förklara känslan. Att ta sig vart man vill. Att hitta platser vi inte har sett förrut. Lägga till. Och bara vara.

Bästa lördagsmyset

En klippa. En man. Ett glas vin till mig. Fint.

Ibland är det inte så svårt att andas.

Fånga dagen!

Tänk att tjejen som blir så lätt åksjuk inte har mått illa en endaste gång ännu. 

Kanske det blir en havskrabba av den här landkrabban. 

Det är aldrig för sent att ändra sig.

Att få äran

Jag har två brorsbarn. Tjejen fyller snart fem år och grabben är två och ett halvt.
De bor alldeles för långt bort ifrån oss egentligen tycker jag. Eller så är det vi som bor alldeles för långt bort ifrån dem. Jag vet inte riktigt.
I vilket fall som helst känns det väldigt tråkigt att inte ha dem i närheten.
Men desto mysigare kanske de gånger vi träffas istället.

Nu under ett par dagar har jag haft äran att få rå om dem hemma hos oss. Deras föräldrar tog sig en tur till Smedjebacken för att tävla med en av sina tre hundar. Tellus tävlade helt enkelt om en plats i Agility-landslaget i hans klass.

Barnen dök upp i torsdagseftermiddag.

Victor gör sig "lustig och håller en stolpe"

Celeste lattjar med bollen

Celeste blir nog en fotbollstjej vad det lider. Med eller utan stövlar. Vad hennes pappa än säger om det. Och blir hon det har hennes gudmor lyckats bra.

Vilket tillslag killen har

Och detsamma gäller faktiskt hennes lillebror. Vilket löpsteg. Vilket tillslag. Vilken blick. Vad lycklig hans pappa kommer att bli!

Thank God it's Friday! Så skrek vi hela fredagkvällen.

Faster myser bigtime

Ända till 18.30 då Victor däckade till vällingen.

Men hur gosigt är inte det här?

På lördagen klockan 10 hängde vi på låset till Leos Lekland.

Under den första timmen var det ungefär 10 barn på hela stället så det var bara att rusa mellan det som var roligt. Det här blev Celestes favvo.

Victors favvo var studsmattan.

Efter ett par timmar på lekland är det lätt att man somnar på 15 sekunder bland sopskyfflar och duplo och annat rakt på vardagsmattan när man kommer hem.

Kusinmys

Lördagsgodis inhandlades såklart till lördagsmyset. 

En hälsning:

"Hej mamma och pappa! Det går ingen nöd på oss alls!"

Men när man vet att mamma och pappa är på väg hem. Då kan det hända att man blir lite mamma och pappa sugen. Och när man väntar på de man älskar kan tiden kännas som en hel evighet innan de dyker upp med sin husvagn på gatan utanför fönstret.

Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. 

Det finns så mycket att lära

Varje dag lär man sig nåt nytt. Om man vill. Livet har alltid nåt nytt som vi kan lära oss av.

Just den här helgen har vi ägnat oss åt lärande vad gäller att vara båtägare.

Vi har lärt, lärt och åter lärt oss en massa nytt.

Hur man lägger till, vilka knopar som gäller vid förtöjning, öva knopar, var ligger fendrarna bäst, att få upp kapellet, ankra, leka lite med ekolodet, förstå plottern.....ja, det finns en hel del att lära.

När maken åkte tillbaka med trailern i fredags till Tranås så kom det ytterligare en bil med båt på släp till vår brygga. Jag sprang ner. Ville kolla hur de tänkte göra. Lite Nicke Nyfiken. 

Bara genom att titta på andra kan man lära sig. Massor faktiskt. Den här killen som kom med sin bil och kärra  hade gjort det här förr såg jag i ett ganska tidigt skede. Han skötte hela sjösättningen själv och  hade sin svärfar på bryggan, och den svärfarn hade även sin svärfar också på bryggan. Tre generationer alltså, varav den yngste var den enda som jobbade. Man kan även säga att killen som sjösatte var svärson till en av herrarna på bryggan. Och den herren var även han svärson. Till den äldsta på bryggan. Och svärfar modell äldre var där även när vi la i våran tidigare på förmiddagen.

Bara såna familjekontallationer kan man lära sig.

Just här hittade vi lä och det blev skönt

Solen lurade oss även igår lördag en smula med sina strålar och vi trodde att det var varmt och skönt ute. Men det var det inte.

 Med underställ och dunjacka på var vi ute ändå ett par timmar. Hoppas på lite behagligare turer senare i vår och sommar. 

Självklart hade vi även med oss en fikakorg. Vi hittade till den sk Lagunen och la oss helt stilla. Där var det lä. Vi stängde av motorn. Fällde upp bordet och tog fram fikat.

Jo, men här kan jag ligga istället för i vassen i sommar

På kvällspromenaden senare på kvällen låg Svansjön precis framför våra ögon. Vackert.

I morse vaknade jag och store sonen först i familjen. Vi bestämde oss för att ta en liten prommis innan frukosten.

Vi gick ner till bryggan.

Och se. Där låg båten kvar. Knoparna funkade visst. Mina gamla scoutkunskaper  (ca 30 år sen ) har kommit väl till pass just nu.

Grannbåten köptes visst förra året, av den där svärfadern modell yngre. På samma ställe där vi köpte våran. Av samma säljare. Och nu ligger de bredvid varandra. Och gnuggar sida. Kompisar.

Vår 1 maj i bilder.

Vi har köpt en båt. 

På Huges Marina i Tranås, där vi har fått all tänkbar service av Andreas. En helt underbar människa och som verkligen är rätt man på rätt plats. Eftersom vi är noviser vad gäller att vara båtägare av modell lite större så har han fått vara väldigt noggrann med allt.

 Igår hämtade vi Bella och tog den hem till Ljungsbro. Idag var det dags att ta den vidare. 

Med båten på släpet tog vi oss mot stugan och vår hyrda båtplats. Vår egen brygga känns en smula för ostadig för ändamålet att kunna förtöja denna tingest, så vi har fått hyra en bättre plats. 

Vid tio hugget var vi framme med hela ekipaget på Smultronstället. 

Vi var nu på väg att göra nåt vi aldrig nånsin har gjort nån av oss. 

Att sjösätta en båt. Liksom på riktigt. 

Jag erkänner att jag var en aningens nervös inför uppdraget. 

Vi började. 

Maken backade ner allihopa så släpet kom ner en bit ut i vattnet. Självklart har det inte varit så här lågt vattenstånd på säkert 15 år, berättade en av stugägarna som har bott här sen 60-talet, just när vi ska ner för första gången. 

Hela familjen har hjälpts åt och vi har varit sams hela tiden. Annars kan nog en sån här aktivitet lätt få människor att vara lite oense, misstänker jag. 

Till slut var Bella i och allt gick fantastiskt bra. Att få upp bilen igen var svårare än att få i båten kan man säga. 

Sen var det dags. 

Vår allra första tur med vår egna båt alldeles själva. 

Med dunjackan på. 

Alla fyra har kört. Och som vi har kört sen. Efter båtturen var det dags för nästa lilla detalj. Att parkera. Eller lägga till som det heter. Som båtägare får vi lära oss ett helt nytt språk märker jag. 

Båten la sig inte så här snyggt på första försöket. Så kan man ändå säga. 

Men till slut klämde vi in oss mellan bommarna trots vind och med lite väl för lite marginal på båda sidorna. 

Så nu har vi gjort det. 

Vårt livs första sjösättning. 

Bra jobbat!