Här
Självklart har han fått både ris och ros för sina åsikter. Precis som vanligt.
Vi är många som har läst och självklart tolkar vi hans texter på helt olika sätt. Och självklart finns det inget som är rätt eller fel.
Jag var en av de som delade hans text på facebook.
För jag känner att barnen är varje förälders ansvar.
Jag var en av de som tolkade texten precis som hans titel på hela krönikan, "först och främst är det föräldrarnas ansvar".
När man väljer att skaffa barn så har man också valt ett föräldraransvar för 18 år framåt. Efter det är barnet enligt lag klar för att klara sig själv.
Jag påstår inte att det är lätt att vara förälder. Vare sig småbarnsförälder eller tonårsförälder. Det är både ett tidskrävande och tålamodskrävande jobb. Samtidigt som vi även har ett arbete att sköta och ett vardagspussel att få ihop.
Med det här inte sagt att ingen annan bär nåt ansvar för våra barn.
Vi som vuxna har alla ansvar för att barn och ungdomar fostras och vägleds på sin väg här i livet.
Men tar vi tex samtalet vid middagsbordet där hemma.
Den fina stunden på sängkanten vid läggdags.
I bilen på väg nånstans.
Vid frukostbordet.
Att tala om hur älskat barnet är.
Där kan inte samhället göra nåt.
Föräldrarna har alltid det yttersta ansvaret för sina barn. Sju dagar i veckan.
Först och främst är det föräldrarnas ansvar.
Behöver då föräldern eventuellt stöd och hjälp i sin sits är det förälderns ansvar att söka just detta.
Behöver barnet extra stöd och hjälp behöver föräldern även där ta sitt ansvar.
Jag menar inte att det enbart är förälderns ansvar att elever slåss på skolgården, att elever retas och säger kränkande saker till varandra. Jag menar självklart inte att alla som slåss etc är ouppfostrade osv. Det kan naturligtvis finnas många skäl till detta beteende.
Skola, förskola och andra vuxna har också ett väldigt stort ansvar att finnas där det behövs.
Jag anser att tillsammans har vi ett gemensamt ansvar, men först och främst är det föräldrarnas.
Med det här inte sagt att ingen annan bär nåt ansvar för våra barn.
Vi som vuxna har alla ansvar för att barn och ungdomar fostras och vägleds på sin väg här i livet.
Men tar vi tex samtalet vid middagsbordet där hemma.
Den fina stunden på sängkanten vid läggdags.
I bilen på väg nånstans.
Vid frukostbordet.
Att tala om hur älskat barnet är.
Där kan inte samhället göra nåt.
Föräldrarna har alltid det yttersta ansvaret för sina barn. Sju dagar i veckan.
Först och främst är det föräldrarnas ansvar.
Behöver då föräldern eventuellt stöd och hjälp i sin sits är det förälderns ansvar att söka just detta.
Behöver barnet extra stöd och hjälp behöver föräldern även där ta sitt ansvar.
Jag menar inte att det enbart är förälderns ansvar att elever slåss på skolgården, att elever retas och säger kränkande saker till varandra. Jag menar självklart inte att alla som slåss etc är ouppfostrade osv. Det kan naturligtvis finnas många skäl till detta beteende.
Skola, förskola och andra vuxna har också ett väldigt stort ansvar att finnas där det behövs.
Jag anser att tillsammans har vi ett gemensamt ansvar, men först och främst är det föräldrarnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar