En helg hos brorsan

 

Att ta bilen ner till brorsan och hans familj är ren fröjd av förväntan. Att sitta 240 minuter i bilen är värt varenda liten sekund när jag vet vad som väntar. 

Som tex en bäddad säng i Celestes rum när jag anländer sent en fredagskväll.  

Under lördagen fiskades det i en av dammarna på gården. Spöet var hennes 7 årspresent. 

Och Victor han var lite småcool med sin pickadoll. Fiskeriet var inte riktigt hans grej. 

Fridfullt. Lugnt. 

Och så den här lilla Godingen. Som alltid är så glad och pigg. 

Som liksom bara hänger med överallt. Som det så ofta blir med småsyskon. 

Så fick hon napp! Och bara tog loss firren från kroken bara sådär. 

Även fast man inte fiskade så kansle man  ville hålla i fisken innan den skulle kastas i vattnet igen. 

När min son numera är gudfar till den här killen, blir jag både faster och gudfarmor då? Fint ändå. 

Sen var det dags att plocka kräftor ur alla burar i alla dammar. Hela familjen ut på uppdraget. 

De fick kravla sig ut ur burarna själva. Ut på gräset för mätning av respektive kräfta. Höll de inte måttet så var det plums ner i dammen igen. De som var tillräckligt stora hamnade i hinken. 

Alla lika engagerade. 

40 stycken blev dagens fångst. 

Sen ska alla kräftor "vattnas av" i flera omgångar. Först ligger de i ett kar. Sen flyttas de över till ett annat kar med fräscht vatten. Då ska det gamla karet tömmas och sköljas ur. Och så håller man på ett par gånger. 

Det följer med mycket smuts med kräftan. 

Sen blev det hästarnas tur att få lite omvårdnad. Nyplockade äpplen smakade visst fantastiskt bra. 

När sjuåringen själv får välja kläder. 

Idag åkte jag hem. Efter en händelserik helg fick jag med mig en vit hink med ett halvt kg kräftor i. Ville/vågade inte ha fler i hinken. ( Jag hörde deras skrapande mot hinken hela resan.)

Så det blir ju en ordentlig kräftskiva här hemma snart kan man säga.  

Dillkronor, salt, öl, socker och vatten. 

"Om man ställer en kräfta på huvudet och smeker den över rumpan så somnar den!" 

Det är sen gammalt. 

Att de här stackars krakarna har kravlat på botten av en damm hos min bror känns ju en aning avlägset just nu. Och eftersom vi hade hunnit etablera en sorts relation, jag och kräftorna, med en gemensam lång bilresa  innan de gick sitt öde till mötes så vet jag inte om jag nånsin kommer stt kunna stoppa nån av dem i munnen vad det lider. 

En händelserik helg! 

Tack broder med familj för att ni finns och för stt ni tar emot med så öppna armar! 

Kärlek! 

När allt bara är så vackert

När gästen som kommer till landet och hälsar på, utbrister helt självklart:

"Nej för sjutton! Jag vill inte ha mat förrän vi har gjort nån nytta först! Vad behöver ni hjälp med?"

En sån kommentar gillas ju hårt kan jag säga. :) 

Så nu vet ni alla gäster vad som väntar vid nästa besök. 

Det finns ju alltid nåt att göra här på landet, hemma med iofs, så verktygen kom fram med en faslig fart. 

Och snart var första projektet klart (Innan han åkte hem hade fyra projekt betats av ). Vilket betydde både lunch och en underbar båtfärd efteråt. 

Västerviks hamn där det var fullt av båtar. 

Det var kö ut från hamnen. 

The captain drack Cola om nån undrar vems ölen är. 

När Sverige visar den här sidan av sig själv kan det inte bli mycket vackrare nånstans i världen faktiskt. Det gäller bara att öppna ögonen och våga se. Se det vackra där just du befinner dig just nu. För det finns. Det vackra finns överallt.  Ta emot det som faktiskt vill nå dig. Ta emot allt detta underbara som faktiskt finns precis bredvid dig. Vad det än må vara. 

Stanna upp. 

Och andas. 

Mitt i allt det vackra behöver man även lösa lite världsproblem. 

Dinner for three. 

Och även när klockan slår långt över midnatt finns det fortfarande saker som kan lösas. Idéer som bubblar fram. Problem som kan fixas. 

Men nu säger jag godnatt. 

När sönerna kommer till landet

En liten dab i farten så var jag redo för en ny dag. 

En fredag då båda sönerna skulle komma ut till landet efter en vecka på jobb för den ena och gothia som tränare för den andra. 

Tror ni jag längtade nåt?? 

Och hur stora är egentligen oddsen att möta nån man känner mitt på havet? Inte klokt så liten världen är ibland. 

Och till slut kom de! Killarna jag älskar mest i hela världen. Bara känslan när de kom uppåkandes på uppfarten. I egen bil. 

Efter maten tog vi en tur med Bella och fick se en fantastisk solnedgång. Asså, det är ju så vackert att man kan bli religiös på kuppen. 

Man kan daba när man kör med. 

Otroligt!

Dagen efter kom två kompisar till Calle hit. Det blev vattenskidor och ringåkande mest hela eftermiddagen. 

En Ensampromenad medan alla killar spelade Plump. 

På söndagen tog Calle och en av kompisarna tåget tillbaka till Linköping. Adam tog bilen några timmar senare. 

Tomheten som infinner sig då är så väldigt påtaglig. 

Så vi tog oss ut med Bella bara vi två. Kastade ankar i den sk Lagunen vid Vinökalvs naturhamn. Där låg vi och bara guppade. En bra stund. 

Och såg den ena segelbåten efter den andra majestätiskt glida in i viken för att lägga till för natten. 

Och det är precis lika rogivande att titta på när båtar ska lägga till som att titta på när förtält ska resas. 

Det är riktigt underhållande på sina håll. Inte så kul att vara den betittade dock. 

Grilltajm. 

Och en söndagkväll på bryggan. 

En underbar helg. 

Tack universum för den!!