En liten dab i farten så var jag redo för en ny dag.
En fredag då båda sönerna skulle komma ut till landet efter en vecka på jobb för den ena och gothia som tränare för den andra.
Tror ni jag längtade nåt??
Och hur stora är egentligen oddsen att möta nån man känner mitt på havet? Inte klokt så liten världen är ibland.
Och till slut kom de! Killarna jag älskar mest i hela världen. Bara känslan när de kom uppåkandes på uppfarten. I egen bil.
Efter maten tog vi en tur med Bella och fick se en fantastisk solnedgång. Asså, det är ju så vackert att man kan bli religiös på kuppen.
Man kan daba när man kör med.
Otroligt!
Dagen efter kom två kompisar till Calle hit. Det blev vattenskidor och ringåkande mest hela eftermiddagen.
En Ensampromenad medan alla killar spelade Plump.
På söndagen tog Calle och en av kompisarna tåget tillbaka till Linköping. Adam tog bilen några timmar senare.
Tomheten som infinner sig då är så väldigt påtaglig.
Så vi tog oss ut med Bella bara vi två. Kastade ankar i den sk Lagunen vid Vinökalvs naturhamn. Där låg vi och bara guppade. En bra stund.
Och såg den ena segelbåten efter den andra majestätiskt glida in i viken för att lägga till för natten.
Och det är precis lika rogivande att titta på när båtar ska lägga till som att titta på när förtält ska resas.
Det är riktigt underhållande på sina håll. Inte så kul att vara den betittade dock.
Grilltajm.
Och en söndagkväll på bryggan.
En underbar helg.
Tack universum för den!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar