lördag 16 juli 2016

Yes! Got ya!

 

Jakt!
Hängde med Calle ut ikväll. På Pokemonjakt. 
Hade bara hört talas om detta fenomen innan. Ikväll ville jag med ut för att kolla vad sjutton det är för nåt. Egentligen. 


Asså! Hur sjukt? Samtidigt så roligt! 
Och det började redan hemma i vardagsrummet. 
Plötslig sa Calle:
"Det finns en här på bordet!!"
Vi andra bara tittade på varandra. Vi såg ju inget. 

Sen började han försöka att fånga denna stackare som tydligen satt på vårt vardagsrumsbord. Som bara han kunde se. Vi andra såg ju ingen. 
"Yes! Got ya!"


Vi gick ut. 
Vandringen började runt i området. Med näsan i skärmen och Mitt i ett steg vände han plötsligt bara  håll och utbrast  "där är han". Och jag såg inget. Men han gjorde det. Sån sjuk känsla. 


Vandringen fortsatte och till slut hamnade vi en fyrvägskorsning. Och där blev det stressigt. Jösses, där hade många Pokémon visst samlats för lite lördagsmys. 
Nån stod mitt i vägen, nån satt på staketet, nån var i skogsbrynet. 


Och att se detta skådespel utifrån. Som jag skrattade. Det gick inte att låta bli. Min egen son gick där på gatan och jagade nåt som inte fanns. Så urbota löjligt. Men så otroligt roligt. 







"Mamma stanna! Du har en precis bredvid dig!"
Jag tvärstannade. 
Försökte se det han såg. Men jag kunde verkligen inte. Hur jag än ansträngde mig.
Jag rörde mig inte ur fläcken. Jag ville ju inte skrämma bort nån för Guds skull. 


Det här var ju ett bra och ett mycket underhållande sätt att umgås på faktiskt. 
Om man vill att ens barn och ungdomar ska ut och få lite frisk luft är ju detta spel hur bra som helst. Om de har ögon och öron öppna vill säga. För jag kan förstå om de hamnar i sin egen lilla bubbla och risken finns ju då att de inte riktigt ser eller hör var de går nånstans. 

Men så roligt! 
Så smart sätt att få ut ungdomarna. Kan även vara ett trevligt sätt för föräldrar stt kanske till och med få umgås med sin ungdom på. Ut och jaga tillsammans!

Och plötsligt när man går där på vägen så ser man en annan grupp människor på gatan som tydligen också är ute på jakt. Ett mycket märkligt fenomen detta. 

Det  blir ju även en liten flashback från barndomen då minnena från alla dessa Pokémon som ständigt fanns i samlingarna här hemma under en period plötsligt dyker upp igen. 

I morgon hoppas sonen på att få fånga Pikachu. Favvon från förr. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar