En Svensk Klassiker genomförd

Japp! Jag gjorde det! Jag har nu genomfört En Svensk Klassiker.

Dock som publik. Jag har åkt Sverige runt under ett års tid och varit med och känt av atmosfären i alla fyra lopp. Vilka event!

Det har varit en fantastisk upplevelse. Det har verkligen varit så roligt. Vill du inte slita under loppen själv så försök att få en kompis eller anhörig att utsätta sig för tokerierna, så kan du själv njuta från sidan. Jag hade inte fått uppleva detta om inte Adam och Malin bestämde sig nån gång för två år sedan att faktiskt genomföra En Svensk Klassiker tillsammans.

- Lidingöloppet i september 2015, nyss fyllda 18 år

- Vasaloppet i februari

- Vätterrundan i juni

- Vansbrosimmet i går

Vi tog bilen till Säfsen redan i fredags.

De aktiva och de ständiga följebilarna.

Efter en sådär natts sömn anlände vi Vansbro på lördagen vid 11 tiden.

Uthämtning av nummermössa och påse för kläder för de tävlande.

Redo.

Publiken redo.

Vi började vår vandring mot starten för deras tre km simning. Först skulle de simma 2 km medströms i Vanån. Sen väntade 1 km motströms i Västerdalälven.

Plötsligt från ingenstans kom regnet. Och med regnet följde oturligt nog både åska och blixtrar. Och för första gången i Vansbrosimningens historia så fick deras säkerhetsansvariga ta beslutet att skjuta upp starterna för startgrupp 16, 17 och 18. Adam och Malin tillhörde grupp 17. Vilket antiklimax. Vilken urjobbig väntan. Och vilket jäkla skyfall det kom. Temperaturen sjönk ca 10 grader på nån minut och de tävlande väntade ovisst på besked om eventuell fortsättning.

Och det fylldes på med andra tävlande på området. De som skulle i vattnet efter de uppskjutnas grupper kom och det började bli riktigt trångt i regnet. Samt även i de små tälten för ombyte.

Så kom då beslutet att de skulle få starta till slut. Äntligen! Så in i norden genomblöta vi var vid det här laget. Och simmarna ville ner i vattnet där det var bra mycket varmare än på land.
Istället för klockan 13.48 kom de iväg 14.15.
Och då hade det hunnit bli en salig blandning på alla färger på badmössorna i startfållan. Alla startgrupper hade sin egen färg och nu tänkte de att alla dessa tre grupper skulle iväg nästan samtidigt. För att inte försena de andra grupperna så mycket.

Adam och hans gudfars fru Malin med bara simningen mellan sig och en genomförd klassiker.

KÄMPA!

Hej då! Ses om tre kilometer.

Genomvåta ända in på ändalykten men oerhört tacksamma och glada över att de överhuvud taget kom iväg.

Lång vandring tillbaka till målområdet.

Den sista kilometern i motström kunde vi följa dem på vägen.

Här var det svårt att tro att hela simningen låg i fara för att ens få starta för våra tävlande för nån timme sen pga vädret.

Vakter var utplacerade längs hela den sista kilometern var 10 meter ungefär.
Vi såg nån som blev uppdragen på bryggan pga kramp i vader. Vi såg några simma så nära bryggan de kunde utan att liksom vara på själva bryggan med en vakt som hade ständig koll på dem pga ren trötthet. Men de ville fortsätta. Och fick lov för vakterna.

Bara 300 meter kvar till att ha genomfört En Svensk Klassiker. Här låg de och bara myste och småpratade lite med varandra och kände hur nära de var till sitt slutmål.

Och där satte han handen i kaklet för Vansbrosimningen!
Och därmed för hela klassikern.

Fatta känslan!

Från en tanke - till ett beslut - till alla förberedelser - till ett så fenomenalt genomförande!
Jag är så sjukt imponerad och jag är så galet stolt över dig pöjk!