2013 års sista dygn

Årets sista måndag. 

Den här tiden på året börjar det bli dags för att göra ett avslut för 2013. Allt har sin tid och det är så livet rullar på. 

När man vågar stänga en dörr så öppnas garanterat automatiskt en ny. Och för att kunna ta emot nästa år med öppna armar känns det bra med årsbokslut. 

Ett år som för mig personligen har inneburit oerhört mycket nytt. Väldigt mycket nya insikter och bra mycket nya upplevelser. 

Årets sista dygn tänker vi tillbringa på Smultronställlet. 

Ett lugnt och skönt avslut och vi hoppas på en härlig start på 2014. 

Tid för eftertanke och reflektion. 

Mowgli är ju som vilken tonåring som helst

Och så har julafton anno 2013 gått av stapeln.
Så många veckors planering och så säger det bara swisch -  så har den dagen passerat.

Julstuga på mattan i vardagsrummet. Godis och lite söndagsvin var det den fjärde advent.

Det mysigaste, enligt mig, är nästan dagarna innan, eller precis dagen och kvällen innan. När man bara har det sista att lägga handen på. Nån liten julklapp kvar att slå in. Nåt fyndigt rim på gång. Glöggen puttrar på spisen, doftar så där ljuvligt som bara en glögg kan göra. Lugnet börjar lägga sig en aning.

För att kunna gömma sig bakom våran Piff o Puff gran behöver man verkligen vara så att säga pinnsmal.

Vi klädde granen på söndagskvällen. Den fylliga, vackra granen som har huggits på farfars marker i Mullsjö fick en kula på varje gren. 

Till uppesittarkvällen kom min pappa med sin fru och deras två hundar. 

Av våra sex lotter på Bingolotto blev det iallafall tre nya lotter till nyår.

Julafton.

Vaknade av att det nog var tomten som stökade på vår farstukvist på morgonkulan, när han lämnade av två paket till de som så snällt hade ställt ut gröten kvällen innan. Precis som tomten har gjort de senaste 16 jularna. 

Ljusen ska bara vara tända. Helst överallt i hela huset. Trots att det blir över hundra grader varmt.

En brasa ska man också ha tänd. Men där gick gränsen för vad sonen orkade med värmen. Så han fixade en alternativ brasa istället. Med ett vackert sken och härligt knaster.

Vid 15 hugget slog vi oss ner i soffan. Så klart. Undrar hur många miljoner svenskar som gjorde exakt samma sak som vi?

Och när Mowgli äntrade scenen kom vi på det. Som vi skrattade.

"Låt mig va! Lämna mig ifred! Gå härifrån!"

"Jag är nog tuffare än vad somliga tror!"

"Jösses!"

"Var glad och nöjd med livet som du lever här.
Glöm bort bekymmer sorger och besvär!"

På nåt sätt kände vi liksom igen oss i varje scen. Så roligt det blev. För somliga av oss iallafall. Medan andra tyckte att det var sådär kul.

"Ho-ho"

Och till slut kom han. Den efterlängtade. Den välkända. Han som jag vaknade av på morgonen. Tomten hade hunnit med många barn och klappar innan han kom hem till oss på kvällen. Han hade haft fullt upp med sina Nissar som ringde på mobilen stup i kvarten och som undrade var de skulle. Så man kan säga att svetten rann på stackarn där under ma..... jag menar i pannan. 

Tomten och hans söner

Och det här att tomten nu för tiden är minst. Time flies!

"Finns det några snälla barn här?"

God fortsättning till er alla mina kära vänner!

Badkalas

Jag tog med mig egna lakan att sova i över helgen.

"Tycker du också om Spindelmannen", frågade Celeste och slängde sig över min säng. Hon har Spindelmannens strumporna på sig.

Vid elva var det dags att göra oss i ordning för att åka på kalas. Klockan tolv i simhallen skulle vi träffa en kompis till Celeste som har fyllt fyra år. Det började med en korv med bröd. 13 förväntansfulla barn med varsin vuxen.

Man blir lite sömnig av att följa med syrran på 4-års kalas i simhallen

Victor var med han med. Fast han fick bada med farmor medan faster var med syrran på kalaset i en annan bassäng. Efter att ha fått smaka på glassen som födelsedagsbarnet bjöd på efter badet somnade han mitt i en tugga i farmors knä. Det kostar på att ligga på topp.

Reflexer är bra

Efter lite vila på hemmafronten gick vi ut i mörkret för att gunga. 

Det älskade de rara små barnen.  Ju högre desto bättre och roligare. Det älskade inte den här fastern. 

Att stå och putta på en gunga är absolut det tråkigaste jag vet. Just den biten är jag skapligt klar med, kan man säga. 

Båda barnan somnade som små änglar mellan 19-20 och nu är det snart min tur. Så vi vaknar laddade för en ny spännande dag i morgon.

God natt, världen!

Faster hela helgen

Tog bilen ner till brorsan och hans familj.
Han och hans fru ska till Halmstad över helgen och åker extremt tidigt i morgon bitti.  Min svägerska  Marie ska tävla om en landslagsplats för henne och en av deras hundar, Tellus, i agility.
Och jag ska vara barnvakt. Hela helgen ska jag få vara faster. Farmor finns med på ett hörn också.

E4:an längs Vättern måste verkligen vara en av Sveriges vackraste vägar att färdas på.

Ett rum som det anstår en fyra-åring

Vi har inte setts sen i somras. Men vad gör avstånd när man finns nära i hjärtat hela tiden?

Min guddotter har alltså lärt sig bokstäver och siffror under hösten. Och hon älskar sin Emil-mössa.

Tuffe Victor har blivit stora killen och är verkligen ingen bebis längre. Och vill pilla och bygga med Lego mest hela tiden.

Medan vi läste julsagor i Celestes säng fick jag låna hennes glasögon "så jag skulle se ordentligt".

Vi har dansat runt granen. Och sen långdans genom hela huset. På tv såg vi luciatåg och Celeste talade om att hon helst av allt skulle vilja vara stjärngosse med strut på huvudet. "Du får vara vad du vill", svarade hennes mamma och Celeste berättade hur enkelt det var att bara rulla ihop ett papper till en strut och sen klistra på stjärnorna. Nästa år är hon femåring och får vara med i luciatåget på förskolan. Hoppas hennes önskan går igenom.

Än kan hon natta barn den här tonårsmamman

När klockan blev sent var det dags att nattas. Faster fick äran att läsa godnattsagan och mamma kom in och sa "God natt älskling, vi ses på söndag". 

Då var det nära till tåren på dottern och jag erbjöd mig att gå ut så de skulle få sin stund tillsammans. Men jag fick vara kvar och denna kloka och kavata tjej sa "Lycka till mamma!". Då var det nära till tåren hos mig.

Lego är bäst.

I morgon ska vi på bad-kalas. 

Mammor

Man blir aldrig för gammal för att få små meddelanden från sin mamma.

När jag var yngre hittade jag små lappar i min byrålåda, på mitt skrivbord, i min tandborstmugg, under kudden eller på spegeln i badrummet.

Nu för tiden kommer det på andra vägar.

Ibland bara vet hon när det behövs.

R.I.P Nelson Mandela

Vaknade nyss till nyheten om att en av våra allra största människor har gått ur tiden.
Världen har förlorat en god man.

Vila i frid Nelson Mandela.

Under sina 95 år här på jorden utgjorde han mer för fred och frihet än någon annan ens kommer att vara i närheten av.

Världen kommer aldrig mera bli sig lik.

18 år är en lång tid

Idag är det 18 år sedan han bjöd upp på Berns Salonger och tänkte: "Henne ska jag ha!"

Och jag föll som en fura.

"Älska mig!"

Inom oss alla finns en barndom som har format oss till den person vi är idag.

En liten pojke eller flicka som kanske fick lite för mycket av nåt eller möjligtvis lite för lite av nåt. 

Det vi alla har gemensamt är att vi alla vill vara älskade. Vi vill bli sedda. Vi vill ha bekräftelse på att vi duger precis som vi är. Och det visar vi på olika sätt. En del bloggar.... En del Instagramar.....

En del ser till att höras.  En del vill vara klassens clown. En del använder miljoners hashtags. Sätten är lika olika som vi är människor. 

Men vi vill fortfarande bara vara älskade. Bekräftade. 

Alex Schulman var i Linköping i ikväll och pratade just om detta fenomen. "Älska mig!"

Helt enkelt. 

Vid 42 års ålder söker jag fortfarande bekräftelse på att jag duger. Få höra att det är ok att vara jag. 

Jag ska göra som Alex Schulman och ta hand om den lilla Flickan Ingela som finns där inom mig. ( Ja, nu tar ju inte alex hand om mig direkt. Han har nog med att ta hand om den lilla Alex som finns inom honom ) Jag ska trösta lilla Ingela där hon sitter i sin säng mitt i natten med tårarna rinnande nerför sina kinder när hon inte  vågar släppa fötterna ner till golvet för att gå in till mamma och pappa, för hon är livrädd för alla otäcka händer som skulle komma ut under sängen och dra ner henne i helvetet. 

Jag ska trösta lilla flickan som står vid köksgardinen och väntar på att pappa ska komma hem från jobbet på kvällen.. Samtidigt som hon sjunger "Pappa, kom hem, för jag längtar efter dig". 

Alla har vi en barndom som har format oss till de vi är idag. 

Fiskarna på jobbet gör sitt jobb

Min man älskar mycket av sin fru.
Dock inte allt.
Och det var han väldigt tydlig med redan från allra första början när vi började dejta för snart 17 år sedan.



Om ni  Klicka här!   och sen scrollar neråt så ser ni snart ett par fantastiskt fina och välvårdade skapelser. 

Även om min man inte älskar mina fötter, så gör iallafall fiskarna på jobbet det.

Uppdatering: 

Kanske inte går att få upp länken från mobilversionen. Så här kommer en fin bild också från dagens Corren. 

En dag

EPå mitt jobb tvättar vi sängkläder, frotté, dukar, servetter, städtrasor och badrockar varje dag. Vi manglar och vi viker och bär upp till förrådet.

Vi städar 10 rum och tömmer sammanlagt 30 sängar samt bäddar rent varje dag. 

Vi dukar upp till lunch och vi dukar om till middag som vi både tillagar och serverar. Vi diskar och fyller på porslin. 

Vi sköter om de tre poolerna och bastun oavsett väderlek. 

Vi serverar frukost och vi fixar till landgångar. 

Vi rensar ogräs på sommaren och skottar på vintern och vi håller snyggt på utsidan. 

Vi tar emot bokningar och vi sköter incheckning o utcheckning. 

Vi håller koll på vad gästerna ska göra på vilken tid bland detox och fiskpedikyrer och mat och bad och andra behandlingar. 

Och så finns det dagar när vi bara får sätta oss ner med en kopp kaffe med våra  fötter hos fiskarna och läsa på om de nya behandlingarna som vi snart ska kunna erbjuda våra gäster. 

En dag på jobbet helt enkelt. 

Vi 71:or

Nu är de här!

Under ett par veckors tid har jag provat olika sorters bågar. Metall, plast, stora, runda, fyrkantiga osv. För en annan som aldrig i hela mitt liv har varit i denna situation har det känts som att välja ur en hel djungel.

Till slut fann jag ett par på Specsavers som kändes bra på näsan.

Lånebågar från Synoptik

Det är en ren fröjd att kunna läsa igen. Som ett Halleluja-moment. Jag har verkligen inte gjort det på ett bra tag och jag har saknat det som bara attan.

Och det roliga i hela den här historien var när jag var på Synopitik på Ikanohuset och gjorde min synundersökning nån gång i september/oktober.

Jag hade suttit klart inne i bland alla olika maskiner som skulle kolla min syn. 

Kom ut till kassan och var just på väg att betala 395:- när optikern bad om mitt personnummer.

Hon fick det och började plötsligt att skratta.  "Jaha, skitkul", tänkte jag. 

Sen tittade hon i sin kollegas dator där kollegan just stod och registrerade sin kund. Min optiker tittade på tjejen bredvid mig och sen tittade hon på mig och så brast hon ut i ytterligare ett gulligt litet skratt:

"Haha, här står visst 71:orna på rad!"

Jag och den andra 71:an tittade självklart på varandra och då började även vi att asgarva. 

Där stod vi, två 42 åringar. 

Och undrade båda två om vi verkligen såg sådär gammal ut som "hon bredvid"?

Lite ojuligt

Vaknade denna söndagmorgon och kände för att åka på Julmarknad.
Klev upp ur sängen och passerade samtidigt fönsterbrädan där vår termometer befann sig.

Joråsåatte!

Gå på julmarknad när tempen visade 21 grader inomhus och 19 grader utomhus....kändes annorlunda.

Men jag fick med mig grannen och vi tog Lilla Vit och drog iväg.

Tomtar. 

Halm och bockar.

Det var som att vandra omkring under vårens första värmande strålar. Samtidigt som jultomten strosade omkring bredvid. Kändes på nåt sätt lite .... ojuligt.

När vi kom över bron och in i slottet började just en guidad tur.
Sånt gillar ju jag och grannen hängde på.

Eller om det var jag som hängde på henne. 

För 30:- fick vi bla reda på varför vi använder halmattiraljer kring jul.

 Halmen lades förr i tiden runt på golvet i hela torpet i början på december. Det ansågs att halmen blev magiskt när alla i familjen gick på det och barnen lekte på det, och alla sov på det. Sedan kom man på att det inte var särksilt bra att ha halm liggandes på köksgolvet där gnistor spreds från spisen. Så det förbjöds helt enkelt. Men halmen är fortfarande med oss kring jul även i våra dagar.

Vi fick även reda på varför vi har dopp i grytan på julafton.
Familjen bakade bröd i början på december. Brödet delades ut i olika portioner till alla i familjen där störst fick mest. Bröden låg i högar och man började äta uppifrån och gick sedan neråt. När man väl hade kommit ner till sista brödbiten på julafton så var den brödbiten inte särskilt saftig och färsk längre. Därav doppet i grytan. För att få brödet lite mjukare igen.

Snart är det första advent.

Ljungsbro gick man ur huse

Vilken uppslutning!

Tusentals människor i alla åldrar som förenades en kväll för ett tryggare samhälle.
Ett fackeltåg som aldrig tog slut.
Enormt mäktigt att se. Att få vara en del av.

Gemenskap. Värme. Kärlek.
Samtidigt så tragiskt att det ska behövas.

Hela Ljungsbro gick verkligen man ur huse.
Och de få som inte var med i själva fackeltåget stod i sina fönster och vinkade eller klev ut på sina balkonger. Eller stod utmed vägen där vi gick.

Bussar och bilar fick snällt stå stilla i väntan på att det kilometerlånga tåget skulle passera.

Efter att ha gått i kringelikrokar runt om i hela byn så kom vi till slut till slutplatsen, Ljungsbro skolan.

Där var det sång och musik av lokala talanger som ville ställa upp denna kväll.  

En läkare från vårdcentralen tog sin gitarr och brände av några låtar. Tjejer från kyrkan sjöng så det värmde i blåsten. 

Tal hölls av initiativtagare till denna kväll. Av föräldraföreningen. Av kyrkan. Av Linköpings borgmästare.

Mäktigt.

Känslosamt.

Nu hoppas jag med hela mitt hjärta att det kan bli nåt bra av all denna gemenskap. 

Från soffan

Efter att ha dansat balett i en rosa liten dräkt med volang på  längst ner och sockiplast på fötterna kom jag hem till mina föräldrar vid sex års ålder och sa:
"Nä, nu vill jag börja spela fotboll istället!"

Då svarade min pappa:
"Ja, äntligen vill jäntan göra nåt vettigt!"

Sedan den stunden körde min pappa. Överallt. Till alla bortamatcher med bilen full med tjejer. Och så min lillebror i mitten bland alla dessa flickor. Stackaren som bara fick följa med.
Till träningarna fick jag ta mig själv. Som jag cyklade med skorna på pakethållaren. Men jag  tror nog att pappa stod på IP och såg varenda hemmamatch.

På den vägen var det. Vid 15 var det uttagning till statslaget för Stockholm. Jag kom så långt som till sista uttagningen och då skulle det bort fyra tjejer, tror jag. Vi var 22 nervösa tjejer och truppen skulle bli 18. Eller nåt åt det hållet iallafall.  Jag blev en av dem som inte fick fortsätta, för enligt Ann Jansson tränaren för statslaget var jag inte "tillräckligt snabb och inte tillräckligt stark". Men jag gav inte upp utan  knöt näven i fickan och kämpade vidare.

Jag kom inte med till  elitlägret i Halmstad eftersom jag inte kom med i Stockholms statslag, men det betydde inte att intresset för fotboll tog slut.

Vid 24 flyttade jag till Linköping och började genom en nufunnen vän spela för Sturefors. Det blev lite för långt att åka och jag testade några matcher med Östria men sedan tog det inte lång tid förrän mina Puma Shadow fick lägga sig på hyllan för all evighet.

Jag gifte mig med en fotbollskille. En AIK-are.
Vi har två killar som älskar fotboll båda två. De kan allt som är värt att veta och det de inte vet är som sagt inte värt att veta. Om fotboll. Alla ligor. Alla spelare. Alla mål.

Inne på Swedish corner i fan-zone, Kiev 2012.

Förra året var vi i Kiev och kollade Sverige spela EM-kval match mot England där Olof Mellberg gjorde två mål.

Vi Sverigade upp oss och hade ett hektiskt dygn i Ukraina.

Sådan far sådan son

Ikväll satt vi i soffan och var laddade till tusen för att kolla matchen mellan Zlatan vs Ronaldo.

Fotbollen finns liksom med överallt.

Zlatan och Ronaldo cam.

Jag hade full koll från soffan.

Tyvärr vann Ronaldo den här fighten. Men skam den som ger sig. Vi knyter näven i fickan och hoppas på bättre tur på tisdag.