torsdag 26 december 2013

Mowgli är ju som vilken tonåring som helst

Och så har julafton anno 2013 gått av stapeln.
Så många veckors planering och så säger det bara swisch -  så har den dagen passerat.


Julstuga på mattan i vardagsrummet. Godis och lite söndagsvin var det den fjärde advent.



Det mysigaste, enligt mig, är nästan dagarna innan, eller precis dagen och kvällen innan. När man bara har det sista att lägga handen på. Nån liten julklapp kvar att slå in. Nåt fyndigt rim på gång. Glöggen puttrar på spisen, doftar så där ljuvligt som bara en glögg kan göra. Lugnet börjar lägga sig en aning.



För att kunna gömma sig bakom våran Piff o Puff gran behöver man verkligen vara så att säga pinnsmal.

Vi klädde granen på söndagskvällen. Den fylliga, vackra granen som har huggits på farfars marker i Mullsjö fick en kula på varje gren. 

Till uppesittarkvällen kom min pappa med sin fru och deras två hundar. 
Av våra sex lotter på Bingolotto blev det iallafall tre nya lotter till nyår.

Julafton.
Vaknade av att det nog var tomten som stökade på vår farstukvist på morgonkulan, när han lämnade av två paket till de som så snällt hade ställt ut gröten kvällen innan. Precis som tomten har gjort de senaste 16 jularna. 


Ljusen ska bara vara tända. Helst överallt i hela huset. Trots att det blir över hundra grader varmt.


En brasa ska man också ha tänd. Men där gick gränsen för vad sonen orkade med värmen. Så han fixade en alternativ brasa istället. Med ett vackert sken och härligt knaster.

Vid 15 hugget slog vi oss ner i soffan. Så klart. Undrar hur många miljoner svenskar som gjorde exakt samma sak som vi?

Och när Mowgli äntrade scenen kom vi på det. Som vi skrattade.

"Låt mig va! Lämna mig ifred! Gå härifrån!"
"Jag är nog tuffare än vad somliga tror!"


"Jösses!"



"Var glad och nöjd med livet som du lever här.
Glöm bort bekymmer sorger och besvär!"

På nåt sätt kände vi liksom igen oss i varje scen. Så roligt det blev. För somliga av oss iallafall. Medan andra tyckte att det var sådär kul.



"Ho-ho"


Och till slut kom han. Den efterlängtade. Den välkända. Han som jag vaknade av på morgonen. Tomten hade hunnit med många barn och klappar innan han kom hem till oss på kvällen. Han hade haft fullt upp med sina Nissar som ringde på mobilen stup i kvarten och som undrade var de skulle. Så man kan säga att svetten rann på stackarn där under ma..... jag menar i pannan. 



Tomten och hans söner


Och det här att tomten nu för tiden är minst. Time flies!


"Finns det några snälla barn här?"



God fortsättning till er alla mina kära vänner!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar