Västkusten levererar

Det första jag såg när jag drog bort gardinen från fönstret i morse var denna vy. Och vattendropp från taket. Regn, trodde jag. Men icke. 

Det hänger alltså en pool på väggen där uppe. Det var från den droppet kom. 

Det kostar att som boende på hotellet endast 395:- att njuta av den utsikten från poolen. Kommer man utifrån kostar ett par simtag 595:-   Jösses! 

Vi tog en väldigt lugn morgon på hotellet. 

En lång frukost. Ett besök på gymmet. Chill. En dusch. 

Sen blev det dags för lunch. 

Vilket jag o sönerna intog på Gastens Spökbar inne på Liseberg. 

Svalt, mörkt, lugnt. Förväntade mig ett spöke när som helst. Men de hade hövligheten att låta oss äta ifred. 

När seneftermoddagen/kvällen nalkades tillkom även maken som har haft sin första arbetsdag efter semestern idag. 

Vi tog bilen och drog mot Hönö. Vilken pärla. 

Havet rakt ut. Nakna klippor till skillnad från östsidan. 

Saltare vatten än vad vi är vana vid från stugan. 

Lite bad var en självklarhet. Lätt att komma i. 

 Lite svårare att komma upp efter badet. Lite för många sylvassa snäckor som satt fast på klipporna. Kändes inte just då. Men blodet syntes när jag kom upp. 

Både lår och höger arm lyckades turisten skrapa upp. 

 

Att fånga livet. 

Andas. Och få känna varje fiber i kroppen strömma av liv. Genom varje cell. Genom varje ådra i hela systemet. Det. 

Annars hittade vi den ultimata Ljugarbänken. Den finns här, på Hönö. 

De sex främsta ljugarna har egna namnskyltar på väggen. Underbart ju! 

En krämig fisksoppa på västkusten kändes som ett naturligt val till middag. Tillsammans med husets kalla vita blev det komplett. 

Restaurang Trubaduren. 

Bara att strosa runt så här bland fiskebåtar och bodar, känna den salta havsdoften i näsan och titta på alla fina hus som är så typiska för västkusten som står på klipporna. Det är ren och skär lycka. Och en liten rusch av barndomen flimrade förbi. När jag som liten tjej åkte med mamma och pappa till Vaxholm. Och gjorde just detta. Strosade. 

De här två. 

Det bästa jag har gjort nånsin. 

Lotta på Liseberg hördes ända upp rummet. 

Gonatt Göteborg. 

Lorentzson * 7

En tidig söndagsmorgon drog vi ner till Göteborg. För att hela familjen skulle kunna roa sig på Liseberg. Vi hade sällskap med ytterligare en Lorentzsonfamilj. 

I Focus garaget där vi parkerade bilen behövde jag lite snabbt springa ner till Ica affären som ligger längst ner. 

Och det här att handlare tänker till. Som vet hur världen ligger. Jag bara älskar dem. 

Sen ställde vi oss i kö till Lisse. 

Och när spärrarna släpptes så blev det helt galet. Människor i alla åldrar, från små till stora, sprang bokstavligen in för att hinna först. Det var ett skådespel utan dess like. Roligare att se än när det är dags för kalvararna att skäppas ut på sitt vårbete. 

Och gissa vart alla sprang? 

Herregud! Folk är inte kloka! Nånstans. Hur kan man välja att utsätta sig för sånt här? Frivilligt! Det är satans högt. Det är långt. Och det är sjukt kurvigt. 

Jag hade en väska att passa. 

Tre stycken helt vanligt tokiga människor som inte fick nog efter Helix. 

Men Flumeride! Det är grejer det! Och framförallt i den här värmen. Vi trängde ner oss alla fem i en båt med Adde fram. Som en sköld för oss andra. 

Han var inte torrast efteråt. 

Kusinmys på Kaninresan. 

Det gick inte särskilt fort. Men vad det snurrade. 

Och så den här. 

90 meter upp i luften. Med benen hängandes helt fria utanför. 

Galet!

Men en sak var jag faktiskt bäst på, förutom att passa väskan. 

Timmarna gick och det var dags att avsluta. 

Några tog bilen norrut. Medan vi andra bara gick tvärs över gatan för att sova för att vara redo för nya äventyr i morgon. 

Tack Lorentzsons! 

Det enda är vatten

Asså!

Är sommaren helt fantastisk eller what!?

Det gäller bara att hålla vätske och salt halten i balans i sitt system. Vilket är väldigt viktigt faktiskt. Annars kan det gå riktigt illa. Så häll i dig jordnötter och chips. En kall öl eller två är kanon. Likaså ett eller två glas iskall rose' i skuggan. 

Men det allra viktigaste är ändå H2O. 

Det enda rätta är att ha vatten nära. För att dricka och för att svalka hud som svettas och kanske svider. 

Och man tager vad man haver. 

Trädgårdsslangen funkar perfekt att använda. 

På så sätt kan man hålla det goda humöret uppe och njuta av den enorma värmen vi har just nu. 

Se till att må bra mina vänner. Njut av det sommaren erbjuder dessa dagar och sena härliga kvällar. 

Inte ens myggorna trängs utomhus. 

Och har man inte tillgång till pool eller slang så får man göra så gott man kan. 

Och har man tur kan det flyta ett litet lövhjärta i din lilla röda hink. Det gäller bara att öppna ögonen och se det lilla, vackra som ligger precis framför. 

Och har man ännu mer tur har man en granne som förstår vad man egentligen menar när man lägger ut en bild på Insta om hur man kämpar med att svalka sig när man inte har pool. 

Här fick ju hela kroppen plats. 

Tack Anki! 

Kvällar att minnas

När november börjar med sitt mörka intåg ska jag leta i hela min hårddisk till hjärna efter minnen som påvisar iallafall fragment av bilder från alla dessa fantastiska sommarkvällar som vi har kunnat njuta av. 

Den här kvällen tog sig grabbarna en kvällssimtur. De hoppade från trampolinen och simmade rakt över viken till sandstranden på andra sidan. 

Mamma servade med badhanddukar och tofflor vid målet. 

Den lilla pricken där ute är min store son.

Och där plaskar min yngsta kille. 

Solens sista strålar värmde än på mina ben. 

Tack Sverige! 

Vilka ställen det finns i vårt avlånga land

Äntligen är hela familjen samlad igen. Men lillebror fick ingen längre sovmorgon för det. Med frukost på sängen väckte vi honom vid 10 hugget.
10.46 hoppade vi i vår båt och drog iväg. Packningen idag bestod av badkläder och en liten kylväska med så kallad nödproviant. Om i fall vi inte skulle hitta dit vi hade planerat och beställt bord till lunch. Eftersom vi inte hittar sådär glasklart kring alla öar och så ännu hade vi garderat med nödproviant.

Längs vår väg mot målet passerade vi Malmösundet. Vilket är precis som det låter, sundet mellan Norra Malmön och Södra Malmön. Vad vackert Sverige är. Vilka smultronställen det finns överallt. Och att vi här i vårt avlånga land har möjlighet att faktiskt lägga till var vi vill. På vilken klippa vi har lust med. Det är egentligen helt världsunikt.

Bara att njuta.

Vi nådde vårt mål för dagen, Hasselö. Utan några som helst incidenter. Det var nästan fullt vid gästhamnen men vi hittade en liten plats oms räckte till vårt ekipage. Plötsligt kändes det lite vant att lägga till. Jag kände mig inte längre som en nybörjare när jag hoppade i land med tampen och gjorde fast oss på bryggan. Så cool känsla.

Vi hyrde varsin cykel och trampade norrut. Mot utsiktsplatsen på ön. 

Mina tre favoritpersoner i världen och jag

28 meter över havet och vi var högst uppe.

SEn tramapde vi vidare. Nu söderut genom hela ön. Klockan började närma sig lunch och det bokade bordet.

Vi hamnade i paradiset. Kan inte hitta ett bättre namn faktiskt. Jösses vilket underbart ställe. Kan inte med ord beskriva så ni får se bilderna istället och känna in.

Skärgårdsbuffe stod på menyn

Här inne i lilla huset hämtade vi från buffén. 

Solen, platsen, de små husen, vassen runt omkring, blommorna, havet inpå knuten…...

Hela omgivningen andades ren ljuvlighet. 

Fantastisk mat och en glad och pigg personal.

Vi åt och vi åt. Vi njöt och vi njöt. 

Vi log och vi log.

Sen var det dags för ett bad. Med stora barn får man visst bada innan en timme efter lunch. :) Tänk när man sa det till barnen när de var små. "nej, du måste vänta lite efter maten!" Varför egentligen?

Far och son

En wefie igen.

Vi tog oss upp till hamnen igen för att leta oss fram till klippbadet i närheten.

Min  nya bikini som jag har köpt på rea levererade ordentligt. För jag hoppade i. Från klippan. Rakt i. Vilken bra bikini. Jag som är så rädd för att vara i vatten där jag inte ser nåt. 

Hassleö gästhamn och sandstrand

Vilken dag vi har haft!

Bra Sverige!

Gothia-bubblan

Jag har levt in en känsla av att befinna mig i en sk Gothia bubbla hela veckan.

Helt utanför den vardag och verklighet som annars ständigt gör sig påmind.
Jag har inte läst en tidning och inte sett på TV på flera dagar.  Det enda jag har haft koll på är vilken tid och på vilken plats jag ska vara på till nästa match. Och när man lever på det sättet så kan plan plötsligt skjutas ner i östra Ukarina utan att man vet om det. Och för tre år sedan kunde Breivik gå lös på en ö i Norge när vi stod på Heden för att kolla på fotboll första gången jag upplevde Gothia på plats.  Otroligt overklig känsla.

Heden

Jag älskar den här sortens evenemang.

40000 spelare från ca 80 talet länder från hela världen sluts upp i Göteborg för att spela fotboll. En del har  lämnat sina föräldrar för att verkligen åka över halva jorden och hamna här, på den svenska västkusten. Spelare från 11 år upp till 18 har trängts i all oändlighet runt om i hela Göteborg på spårvagnar, i skolor, på Heden, i omklädningsrum samt letat upp den bästa uppvärmningsplatsen inför match.

Adde och jag 

Calles gäng vann gruppen efter att ha spelat mot både norrmän, thailändare och svenskar. Ett minne för livet. 

Ösregn på Skatås mot Lillehammer

Och oj, vad tappra föräldrar det finns. Oavsett  så står de där på sidan. Och hejar. Och stöttar.

Jäkligt trångt i pappas tvättstuga

Och så kan det hända att en morfar lånar ut sin tvättmaskin över natten så killarna kunde få 20 matchställ rena och torra till dagen efter.

Kviberg

Som jag har gått denna vecka. Fram och tillbaka. Från plan till plan. Med paraply, jacka och stol på axeln. Här hade jag kommit halvvägs. Till plan 11. Jag skulle till plan 23. Har aldrig i mitt liv sett så enormt många fotbollsplaner på rad på ett och samma ställe. 

Bästa supportrarna på Hjällbovallen

Efter vinst i gruppen vankades det A-slutspel.

Första slutspelsmatchen på onsdagskvällen var mot Kvarnsveden från Borlänge. Vinst med 3-0 och fortsatt spel nästa dag. 

Imponerad över ordningen på rummet

Anders och Peter och Jespers vita baksida

Tack för ert engagemang och för att ni har tagit av er egen semester för att kunna ge alla våra killar denna upplevelse och ett minne för livet.

Laddning inför 32/delsfinal

Calle in action

Åter på Kviberg var det dags för 32/final mot ett brasilianskt lag. Efter en otrolig press de första 10 minutrarna stod det 3-0 till Linköping vilket betydde fortsatt spel under eftermiddagen. 

Straffläggning är aldrig riktigt roligt

I 16 delsfinalen stod ytterligare ett brasselafg för motståndet. 

Tyvärr stod det 0-0 efter slutsignalen vilket betydde att det hela skulle avgöras med straffläggning där brassarna drog det kortaste strået och gick vidare till kvartsfinal. 

Våra killar hade därmed åkt ur årets upplaga av Gothia Cup.
Snöpligt och trist att åka ut på det sättet. Men efter ett par timmars distans och de inser att de är bland de 32 främsta av ca 200 lag i Boys 15 så är de nog ändå väldigt nöjda. Och en sån här vecka innebär ju inte bara fotboll. Den innebär sååå mycket annat. Gemenskap, kompisskap, träffa andra kulturer, spela mot andra kulturer, ha kul mellan matcherna, ja en lärdom för livet helt enkelt.

Det sista jag och maken gjorde innan vi lämnade Göteborg var att stanna till i Gamlestaden på fredagsmorognen för att kolla när Calles lag från Tallinn, FC Flora skulle spela kvartsfinal mot Elfsborg.

Det blev för mig personligen en oerhörd känslofull stund då de hade med sig en present till Calle ända från Tallinn. Då hade mamma Ingela inte långt till tårarna och det kändes ända in i hjärteroten.

Anders säger Hej till Calles gamla lagkompisar och just här brände tårarna innanför ögonlocken

Anders tog till orda och sa hej till killarna. Han tackade så himla mycket för presenten å Calles vägnar och jag brast i gråt. Kramkalas med tränaren.

De kämpade väl men förlorade med 5-0 mot ett fantastiskt välspelande Elfsborg. På söndag drar de vidare mot Danmark och Dana Cup.

Nu är vi hemma och jag tänker tillbaka på veckan som gått. En härlig vecka med mycket input.

Jag tänker på killen i vårt lag som olyckligtvis bröt sin arm under matchen mot det första brasselaget. Hoppas han kryar på sig fort och snabbt.

Jag tänker på matchen där två lag från Libanon  i en annan grupp möttes och det delades ut 38 röda kort. Alla utom den skadade andramålvakten fick lämna planen och båda lagen skickades hem av Gothia med första bästa plan för att aldrig mera få tillstånd att medverka i cupen.

Jag tänker på brasselag nummer två som vi mötte som försökte lufta ur matchbollarna i smyg för att de ansåg att de var för hårt pumpade. 

Jag tänker på all trevlig samvaro med de andra föräldrarna under matcherna samt under tiden emellan. 

Jag tänker på veckan med ett leende på läpparna.