Gothia-bubblan

Jag har levt in en känsla av att befinna mig i en sk Gothia bubbla hela veckan.

Helt utanför den vardag och verklighet som annars ständigt gör sig påmind.
Jag har inte läst en tidning och inte sett på TV på flera dagar.  Det enda jag har haft koll på är vilken tid och på vilken plats jag ska vara på till nästa match. Och när man lever på det sättet så kan plan plötsligt skjutas ner i östra Ukarina utan att man vet om det. Och för tre år sedan kunde Breivik gå lös på en ö i Norge när vi stod på Heden för att kolla på fotboll första gången jag upplevde Gothia på plats.  Otroligt overklig känsla.

Heden

Jag älskar den här sortens evenemang.

40000 spelare från ca 80 talet länder från hela världen sluts upp i Göteborg för att spela fotboll. En del har  lämnat sina föräldrar för att verkligen åka över halva jorden och hamna här, på den svenska västkusten. Spelare från 11 år upp till 18 har trängts i all oändlighet runt om i hela Göteborg på spårvagnar, i skolor, på Heden, i omklädningsrum samt letat upp den bästa uppvärmningsplatsen inför match.

Adde och jag 

Calles gäng vann gruppen efter att ha spelat mot både norrmän, thailändare och svenskar. Ett minne för livet. 

Ösregn på Skatås mot Lillehammer

Och oj, vad tappra föräldrar det finns. Oavsett  så står de där på sidan. Och hejar. Och stöttar.

Jäkligt trångt i pappas tvättstuga

Och så kan det hända att en morfar lånar ut sin tvättmaskin över natten så killarna kunde få 20 matchställ rena och torra till dagen efter.

Kviberg

Som jag har gått denna vecka. Fram och tillbaka. Från plan till plan. Med paraply, jacka och stol på axeln. Här hade jag kommit halvvägs. Till plan 11. Jag skulle till plan 23. Har aldrig i mitt liv sett så enormt många fotbollsplaner på rad på ett och samma ställe. 

Bästa supportrarna på Hjällbovallen

Efter vinst i gruppen vankades det A-slutspel.

Första slutspelsmatchen på onsdagskvällen var mot Kvarnsveden från Borlänge. Vinst med 3-0 och fortsatt spel nästa dag. 

Imponerad över ordningen på rummet

Anders och Peter och Jespers vita baksida

Tack för ert engagemang och för att ni har tagit av er egen semester för att kunna ge alla våra killar denna upplevelse och ett minne för livet.

Laddning inför 32/delsfinal

Calle in action

Åter på Kviberg var det dags för 32/final mot ett brasilianskt lag. Efter en otrolig press de första 10 minutrarna stod det 3-0 till Linköping vilket betydde fortsatt spel under eftermiddagen. 

Straffläggning är aldrig riktigt roligt

I 16 delsfinalen stod ytterligare ett brasselafg för motståndet. 

Tyvärr stod det 0-0 efter slutsignalen vilket betydde att det hela skulle avgöras med straffläggning där brassarna drog det kortaste strået och gick vidare till kvartsfinal. 

Våra killar hade därmed åkt ur årets upplaga av Gothia Cup.
Snöpligt och trist att åka ut på det sättet. Men efter ett par timmars distans och de inser att de är bland de 32 främsta av ca 200 lag i Boys 15 så är de nog ändå väldigt nöjda. Och en sån här vecka innebär ju inte bara fotboll. Den innebär sååå mycket annat. Gemenskap, kompisskap, träffa andra kulturer, spela mot andra kulturer, ha kul mellan matcherna, ja en lärdom för livet helt enkelt.

Det sista jag och maken gjorde innan vi lämnade Göteborg var att stanna till i Gamlestaden på fredagsmorognen för att kolla när Calles lag från Tallinn, FC Flora skulle spela kvartsfinal mot Elfsborg.

Det blev för mig personligen en oerhörd känslofull stund då de hade med sig en present till Calle ända från Tallinn. Då hade mamma Ingela inte långt till tårarna och det kändes ända in i hjärteroten.

Anders säger Hej till Calles gamla lagkompisar och just här brände tårarna innanför ögonlocken

Anders tog till orda och sa hej till killarna. Han tackade så himla mycket för presenten å Calles vägnar och jag brast i gråt. Kramkalas med tränaren.

De kämpade väl men förlorade med 5-0 mot ett fantastiskt välspelande Elfsborg. På söndag drar de vidare mot Danmark och Dana Cup.

Nu är vi hemma och jag tänker tillbaka på veckan som gått. En härlig vecka med mycket input.

Jag tänker på killen i vårt lag som olyckligtvis bröt sin arm under matchen mot det första brasselaget. Hoppas han kryar på sig fort och snabbt.

Jag tänker på matchen där två lag från Libanon  i en annan grupp möttes och det delades ut 38 röda kort. Alla utom den skadade andramålvakten fick lämna planen och båda lagen skickades hem av Gothia med första bästa plan för att aldrig mera få tillstånd att medverka i cupen.

Jag tänker på brasselag nummer två som vi mötte som försökte lufta ur matchbollarna i smyg för att de ansåg att de var för hårt pumpade. 

Jag tänker på all trevlig samvaro med de andra föräldrarna under matcherna samt under tiden emellan. 

Jag tänker på veckan med ett leende på läpparna.