måndag 28 juli 2014

Västkusten levererar

Det första jag såg när jag drog bort gardinen från fönstret i morse var denna vy. Och vattendropp från taket. Regn, trodde jag. Men icke. 



Det hänger alltså en pool på väggen där uppe. Det var från den droppet kom. 
Det kostar att som boende på hotellet endast 395:- att njuta av den utsikten från poolen. Kommer man utifrån kostar ett par simtag 595:-   Jösses! 

Vi tog en väldigt lugn morgon på hotellet. 
En lång frukost. Ett besök på gymmet. Chill. En dusch. 
Sen blev det dags för lunch. 


Vilket jag o sönerna intog på Gastens Spökbar inne på Liseberg. 
Svalt, mörkt, lugnt. Förväntade mig ett spöke när som helst. Men de hade hövligheten att låta oss äta ifred. 

När seneftermoddagen/kvällen nalkades tillkom även maken som har haft sin första arbetsdag efter semestern idag. 

Vi tog bilen och drog mot Hönö. Vilken pärla. 
Havet rakt ut. Nakna klippor till skillnad från östsidan. 


Saltare vatten än vad vi är vana vid från stugan. 


Lite bad var en självklarhet. Lätt att komma i. 
 Lite svårare att komma upp efter badet. Lite för många sylvassa snäckor som satt fast på klipporna. Kändes inte just då. Men blodet syntes när jag kom upp. 
Både lår och höger arm lyckades turisten skrapa upp. 

 
Att fånga livet. 
Andas. Och få känna varje fiber i kroppen strömma av liv. Genom varje cell. Genom varje ådra i hela systemet. Det. 


Annars hittade vi den ultimata Ljugarbänken. Den finns här, på Hönö. 
De sex främsta ljugarna har egna namnskyltar på väggen. Underbart ju! 


En krämig fisksoppa på västkusten kändes som ett naturligt val till middag. Tillsammans med husets kalla vita blev det komplett. 


Restaurang Trubaduren. 

Bara att strosa runt så här bland fiskebåtar och bodar, känna den salta havsdoften i näsan och titta på alla fina hus som är så typiska för västkusten som står på klipporna. Det är ren och skär lycka. Och en liten rusch av barndomen flimrade förbi. När jag som liten tjej åkte med mamma och pappa till Vaxholm. Och gjorde just detta. Strosade. 


De här två. 
Det bästa jag har gjort nånsin. 


Lotta på Liseberg hördes ända upp rummet. 


Gonatt Göteborg. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar