Så här firar vi

Mitt meddelande till maken först och överst på denna jättebild.

Makens svar tillbaka underst på denna jättebild.


Det är kärlek!

Tvättmaskinen är på rymmen!

HAHAHAHA!
Jag sa ju för några dagar sedan att tvättmaskinen beter sig som en trotsig tonåring och att den låter ungefär som om den är på väg ut ut tvättstugan av sig själv!

Nu ville den verkligen inte vara kvar längre utan hade bestämt sig för att ge sig av.

Vilken tur att den iallafall lämnade tydliga spår efter sig.

Typ snuskiga snigelspår. Bara att följa. Kan ni i ert inre se och höra hur dettta har gått till?

Hit kom den.
Tur att sladden stoppade flykten innan den klev ut genom dörren. Eller fick den kalla fötter och kom på att det inte är grönare på andra sidan?

Hjälper det att ge saken en rejäl utskällning?
Jag vet att barn gör som vi gör och inte som vi säger åt dem.
Hur är det med en tvättmaskin?

Ja, jösses, vad säger man?
Spökar det?

Fattar ni hur det har låtit?
Nån som nu förstår vårt problem med denna tvättmaskin?

Hahaha!!

Hamstrings

Gofika.
Innan Pilatesen.

Caffelatte, apelsinjuice samt kanelbulle för knappa 30 sek.
Inte illa egentligen, men då var inte bullen dagsfärsk. Tyvärr.


Efter gofikat var det dags för första Pilatesträningen för veckan.

Mina hamstrings kvalar med lätthet upp på listan bland världens absolut kortaste muskler. Alla kategorier.

Som jag stretchar. Som jag sliter.
Ändå kommer pilates instruktören framsmygandes till min matta och
drar lite extra i benen och fötterna, samtidigt som höften ska ligga stilla. Samtidigt som du ska tänka på andningen och hålla ihop "smallbox connection". Herregud, hur stel får man vara?

Till slut ser hon på mitt ansiktsuttryck att min nivå är nådd.
Då släpper hon med ett leende och går till nästa som behöver lite hjälp på traven.

Och som vanligt får jag sjuk träningsvärk efter hennes pass!

Från det ena till det andra

Från att ha slutfört projekt Bazaar gick jag idag direkt på ett nytt.

Alla klasser i skolan ska bidra med en egen Christmas Basket som ska lottas ut bland alla familjer under avslutningsveckan.

Varje korg ska innehålla ett tema som PTA har bestämt sen tidigare.
Grade 8 's korg ska innehålla "Art & Craft". Grade 6 's korg ska innehålla "Bakary".
Som classrep för åttan kom jag med eget förslag om att jag samlar in pengar från alla och så fixar jag innehållet. Sagt och gjort. Förra veckan damp det in lite pengar och idag har jag införskaffat fina penslar, canvasfärg, canvasduk, modellera, lådor att kunna göra egna smycken, en låda med nålar och olika trådar mm. Hoppas det finns många som vill ha den korgen sen.


Till sexanskorg köpte jag färdig pizzadeg, pizza-slicare och chokladkakesmet.
I den klassen köper varje elev sitt eget. Hoppas många vill ha den korgen oxå.

Så nu ligger sakerna i killarnas hemklassrum och sedan ska dessa förpackas vackert i korgar.




I skolans tambur står nu en vackert pyntad julgran.

Framförallt är den dekorerad med vackra stjärnor.
I olika, granna färger hänger de på sina grenar. Rött = tjej, blå = kille,
orange och gul = mamman.

På varje stjärna står ett nummer. Vänder man på stjärnan står det en text.
Jag o killarna valde stjärna nummer 17.

Vände på den och läste:

"15 year old boy"

Det betyder att det finns en 15 årig kille på ett härberge som kallas "Womens Shelter" här i Tallinn och som önskar sig en liten juklapp från Tomten.
Alla dessa stjärnor symboliserar en levande individ som för tillfället har det kämpigt och som bor under detta tak. Ensamstående mammor med sina barn oftast.

Vi ska nog hitta en passande, bra julklapp till denna gosse.


Fint, tycker jag.



Annars lär man sig ju nya saker varje dag. Underbart egentligen.
Ibland går det åt en del pengar för att lära sig.
"Lärpengar", sa alltid min mamma när jag var liten.

Tex parkerade jag bilen på en parkeringsplats i går när jag skulle till Bazaaren. Tryckte in koden till just den parkeringen på min telefon och gick därifrån.
Tyckte det var otroligt få bilar som stod där för att vara en söndag, vet jag att jag tänkte.

Idag fick jag svaret.
Det är gratis att stå på vägkanten på kvällar och helger!

Första advent samt Christmas Baazar

Min första Christmas Bazaar med International Womens Club.
Haha, vilken nybörjare!

Jag var inte den som sprang utanför bordets trygga famn och försökte sälja saker, kan jag säga. Så enormt feg var jag, att jag höll mig på "rätt" sida om bordet absolut hela tiden.
Men vänta bara, nästa år , då ni!! Då sitter min engelska som en smäck!

Vi sålde iallafall slut på allt vi hade på vårat bord. Fantastiskt! Vissa saker gick för lite billigare priser på slutet, men det gjorde abslolut ingenting.

När jag kom på plats till mitt pass klockan 14.00
försökte jag lära mig hur rutinerna funkade och sen var det bara att jobba på.

Runt om i världen, eller kanske mest i Sverige förresten, firar man idag Första Advent. Förväntningens tid har börjat.

Vi lämnade alla våra julsaker och julpynt hemma i villan för vi tänkte att vi skaffar nytt till vårt nya liv i Tallinn.

Som jag har letat efter snygga stakar och fina adventsstjärnor.
Har inte hittat nånstans. Mossa? Kan man sälja sånt? Sånt finns väl i skogen om du behöver. Och om jag hade hittat nåt sådant i skogen skulle jag inte ha nånstans att placera all denna mossa. Om jag inte hittade på nåt snyggt, coolt arrangemang själv, förstås.

I vilket fall som helst började jag känna mig lite småstressad över att inte ha något julljus-mysigt inför denna helg, när vi skulle få gäster och allt.
Efter många timmars letande hittade jag dessa ljustorn iallafall. Jag grabbade åt mig två stycken och satte upp dom så fint på olika ställen i huset.

Snygga namnbrickan som jag fick bära under Bazaaren.

Här i Tallinn har jag inte hittat nåt hus eller lägenhet med fönster överhuvudtaget där det lyser med lite stakar eller stjärnor. What so ever!
Finns inte! Nånstans! Mörkt överallt.

Då kan jag inte låta bli att undra varför det är så?
Firar man inte advent i Estland? Har det med rysstidens tid att göra när man inte fick fira nån religiös högtid alls? Eller är det så att de pengar man har kvar lägger man på viktigare saker?

Här i det Lorentzsonska hemmet har vi iallafall tänt det första ljuset i vårt allra första adventspynt i Tallinn. En present från makens syrra som var här förra helgen och alltså införskaffades i Sverige.

Så nu kan vi mysa ordentligt vi med.
Samtidigt som vi tänker på nära och kära.

Fortsätt att vara dig själv!

Inledningen i Zlatans bok!

Man behöver egentligen inte säga nåt mer.

Var dig själv i alla lägen.
Lita på vad din magkänsla säger dig.

Tro på dig själv.

Du duger som du är!

Första vinpromenaden avklarad!

Efter typ två glas vin och riktigt god lax kändes en Vinpromenad som en fantastiskt härlig ide!

Haha!

Och så kom vi ut! Ösregn och snålblåst!

Men det blev ju riktigt roligt iallafall.


Uppdatering 1:

Behöver kanske förklara vad en Vinpromenad innebär.
Allt som behöver ingå är:

Promenera - jag älskart.
Vackra hus att titta på - jag älskart.
Vin att dricka under tiden - jag älskart.

Han är bara bäst

Jag har fått en present av maken!

Han kom hem från Sverige och stod där i hallen, maken alltså, och hade ett paket till mig med sig. Eller iallafall en påse. Med detta innehållet i.

Herregud, vad jag ska läsa. Slänger alla andra påbörjade böcker åt sidan direkt.

Vid närmare eftertanke slänger jag nog allting åt sidan de närmaste dagarna.

Som jag älskar den mannen!

Maken alltså.

En dag på Svenska Ambassaden

För att överhuvudtaget kunna ta mig till Ambassaden fick jag åka med en av diplomatfruarna från skolan där jag lämnade min bil. Hon har nämligen en blå reg skylt på sin Volvo och får därmed köra med den inne i Gamla Stan där Ambassaden ligger. Kände genast att henne ska jag nog åka med fler gånger.

Hit men inte längre! Vid vita mattan fick vi ta av oss skorna. För annars blir den så smutsig.


På söndag äger den årliga Julbasaren rum. Internationella kvinnoklubben samt alla Ambassader är inblandade i detta event.
I år är det första gången som Sverige ska ha ett eget Svenskbord.

Vi fick tillträde till Ambassadens kök för att kunna baka lite svenska småkakor och knäck tillsammans. Och det var ju bra mycket roligare att göra det ihop med åtta andra än att stå ensam i sitt eget kök och bara ha sig själv att tjata med.
Men det var bara sju som bakade, om jag ska vara helt ärlig.

Efter att ha blivit insläppta av Frun i huset tog vi hissen upp till köket där ett dignande juice och fruktfat väntade på oss.

Man känner sig som en riktigt stolt svensk faktiskt.

Frukten var riktigt god och jag provade ett rött päron.

Medan sju stycken bakade i köket så höll sig två i salongen. Gissa vem en av de två var?

Där satt vi, utan skor förstås, jag o en tjej till. Vårat uppdrag var att försöka sätta priser på alla härliga gåvor som vi har fått av generösa företag som velat bidra till välgörande ändamål. Stort som smått.

Ambassadörsfrun i mitten. Flankerad av två tjejer som jag numera titulerar mina vänner.

Jag har även druckit kaffe i små, söta koppar med Tre-kronor emblemet på.
Hushållerskan tyckte att jag skulle ta en bild på alla fina glas som köket kunde uppbringa oxå. Även dessa med fina Tre-kronor märket. Jag gjorde faktiskt det. Tog kort alltså. Men den slipper ni se.

Kakorna som blev så fina efter ett par timmar paketerade vi i små söta påsar och snörde gul-blå band runtomkring. Knäcken hann inte svalna så den får vi hämta i morgon bitti. Prislapparna är oxå fina och ligger så fint bredvid respektive vara. Allt förberett och klart. In i minsta detalj.

Jag har ett uppdrag kvar. Fixa påsar till alla som köper mycket.

Nu hoppas vi att så många som möjligt kommer på söndag och handlar massor av oss!! Så jag inte har skaffat alla dessa påsar helt i onödan.

Men viktigast av allt är att vi på detta sätt kan hjälpa barn att känna att julen finns även för dem.

Okunskap föder fördomar

Tänk vad många människor har många åsikter om saker och ting.
Tänk vad många människor tycker mycket om saker och ting.
Tänk att så många tar sig rätten att döma andra människor. Utan att veta någonting överhuvudtaget. Vi vet så lite.
Det enda vi vet är att det lyser även i grannens kök.

Var och en av oss har inte den blekaste aning om vad som försiggår
inne hos grannen. När ingen annan finns i närheten.
Men ändå har vi åsikter om hur de sköter sina barn. Hur ofta de klipper sin gräsmatta. Hur de är mot sina barn.
Helt enkelt ifrågasätter andras sätt att vara.

Vad har andra med det att göra?

Vi har ingen aning om hur mycket en familj får kämpa med att få barnet påklätt varje morgon. Hur mycket de föräldrarna får slita sina hår för att barnet över huvudtaget ska komma upp på morgonen, få i sig lite näring så barnet fixar en hel dag i skolan.
De kämpar antingen för att barnet i sig har det lite knepigt, eller för att föräldern själv har det lite bökigt att få ordning på sig och sina egna kläder.
Det andra ser är bara en familj som allt som oftast kommer för sent.

Det finns alltid en orsak.

Det finns familjer som alltid tackar nej till bjudningar, kalas och sådana härliga tillställningar. Eller inte bjuder in till några hemma hos sig själva.
Härliga för vem, kan man då fråga sig.
I familjer där barn mår dåligt av för mycket folk, där barnet inte fixar för många intryck på samma gång. Där det högljudda gör så att barnet får ångest och känner illamåendekänslor är just såna tillställningar inga härliga tilldragningar.
Det andra ser är bara tråkiga människor som aldrig vill vara med, eller som aldrig bjuder på mat själva!

Det finns alltid en orsak.

För barn som saknar en egen inre "motor" är tillfällen där det krävs att ta eget initiativ en hel mardröm. Att komma igång med uppgifter känns helt övermäktigt utan nån som puschar. För barn som bara fixar att lyssna på en instuktion i taget är många situationer rena fasan.
Det andra ser är bara en lat unge som alltid glömmer läxan, är bekväm eller stör andra.

Det finns alltid en orsak.

För ett barn som är en duktig skådespelare är livet en hård prövning. Att alltid försöka passa in. Vara som alla andra. Att inte sticka ut. Väl hemma där barnet känner trygghet, kärlek och närhet tillåter sig barnet att fullkomligen krascha med familjen som plank runtomkring.
Det enda de andra ser är en kille eller tjej med ett ständigt leende på läpparna.

Det finns inget barn i världen som vill misslyckas.

Jag tror alla barn behöver bli sedda, bekräftade och få höra att de duger. Jag tror alla barn gör sitt yttersta vare sig de har någon form av diagnos eller inte. Alla vill vi känna att våra föräldrar är stolta över just oss.

Även barn som faktiskt är vuxna.

Alldeles genomsvett efter dagens Pilates-träning. Nu kör hon hårt med oss!

Tjusig tjejmiddag

"Vilken tur att vi bor längst in på en återvändsgata så vi slipper så mycket trafik", tänkte jag när vi flyttade till det här huset.

Men tji fick jag, kan man säga!



Min ena svägerska med familj har varit på besök denna helg. ( En annan svägerska kommer på fredag. Trevligt! Sedan har jag bara två svägerskor kvar.)

PÅ lördagkvällen var det en sedan länge planerad tjejmiddag för många av oss hemmafruar.
Svägerskan var mer än välkommen även hon. Och eftersom alla grabbar hemma hade tänkt köra Fifa 12 på PS3 hela kvällen, så passade vi på att hänga med ut.

Vi var 15 tjusiga tjejer från alla håll och kanter. Typ Österrike, Tyskland, Sverige, Grekland och Danmark. Flest svenskor.

Bordet var bokat på Bocca i Gamla Stan och vi fick skjuts av en av danskorna.
Väl till bords var det dags att beställa in vin. Vinlistan fram och vi skulle välja nåt passande. Herregud så svårt!
De andra såg så himla världsvana ut och visste preeeecis vilket vin de skulle ha.
Vi kollade lite sådär lagom käckt på listan och så såg vi plötsligt att en av flaskorna hette "Lorentz". Och det var ju passande, så den tog vi!
Det blev verkligen rätt och var så gott till våra svarta tortellinis som vi hade fått in på våra tallrikar. Svarta tortellini med seabass inuti. Samt med lite rom på toppen och safranssås på botten. Mums!

Efter den goda middagen gick vi vidare ut i Tallinns nattliv.
Som nybörjare på just detta område hängde vi bara på och hela gänget hamnade på ett ställe som hette "Class". Mysigt!


Det var riktigt roligt att få visa min svägerska mina nyfunna vänner och presentera dem för henne. För min egen skull var det viktigt och nu vet hon vilka jag pratar om. Vilka jag fikar med. Vilka jag umgås med.

Jag och svägerskan var de första som bröt upp och då var klockan ca halv ett. Undrar när de andra tog sig hemåt? Vet bara att en av tjejerna liksom blev "bortglömd" av sin familj där på söndagmorronen och fick sova ända till 11.00.
Vi skulle ju upp så himla tidigt för att åka till Tartu och kolla på när lillingen skulle spela sin första innefotbollsturnering, där hans lag tillslut spelade om tredje plats och förlorade på straffar.

Nu sitter jag i soffan. Nyduschad. Pyjamas. Se & Hör.

Livskvalitet en måndagkväll!

Skitmorgon

Avskyr när jag tillåter mig själv att låta ett missförstånd mellan oss vuxna förstöra en hel morgon.

Avskyr när jag låter min frustration gå ut över oskyldiga individer.

Ogillar starkt när jag lyfter på locket och märker att andra inte har prickat ordentligt.

Ogillar när håret lever sitt egna liv.

Ogillar mörkret på morgonen innan adventsljusen är på plats.

Avskyr bilförare som kör rally i bussfil och sen tar för givet att de ska smita in precis framför mig. När jag har suttit i kön i en kvart.

Sådärja!

Färdiggnällt och nu är det ute ur systemet. Skönt!

Dags för en kaffe och bli mig själv igen.
Snart ska jag ge mig ut och handla inför helgen.
Om några timmar landar makens yngsta lillasyster, hennes sambo och deras 3-åring på flygplatsen.

Men först av allt, kaffet och tillhörande chokladbit!

God natt!

Efter att ha varit i skolan från 11.00 idag tar jag välfötjänt natt nu.

Det som från början var idrottshall blev på förmiddagen teatersal som förvandlades under eftermiddsgen till möte och mingellokal.

Vi har fixat och donat, strukit mängder, burit mat, bord o stolar. Och sen städat.

Vi fick under förmiddagen se en underbar föreställning från alla åldrar i skolan.
Inte ett öga var torrt. Iallafall inte nåt av mina.
Stolta föräldrar i hela hallen.

Måste säga att det är så himla häftigt att höra alla prata engelsla. Stora som små barn.
Som en av sexåringarna sa härom dagen:
- Nej, mamma, vi har inte varit på nåt bibliotek, vi har varit på the libary!!

Underbart!

Allt detta tyg skulle upp i taket efter all strykning.

Men först tittade vi på Fine Art Show.

Lååång dag

Efter tre månader kom den.

Den första sjukdagen för en av killarna.
Behövde bara köra lillingen till skolan i morse. Den stora fick snällt ligga
kvar i slafen en stund till och rossla färdigt. Tillsammans med alla använda näsdukar som slingrade runt honom.

Alltså första gången för lillebror att vara i skolan utan storebror.
Han fick springa uppför trappan till Upper school i eget majestät.

Min plan för denna dagen är att lämna sjuklingen hemma och åka till
Tallinns största Rimi och införskaffa pappersdukar och lite, eller ganska mycket, vin till skolans årsmöte i morgon. Eller egentligen till minglet efter mötet.
Hehe, det är kanske bättre förresten?
Att få ett glas vin innan mötet...då kanske det blir ett roligt möte?


Efter jag och en mamma har inhandlat detta är det dags för planeringslunch för den årliga julbasaren som International Womens Club står för.
Vi är många svenskar i Tallinn just detta år och därför ville vi ha ett eget svenskbord med mycket svenskt att sälja.

Rimi är med på ett hörn och donerar lite gramna till vårat bord med Icas egna varor samt Ica Eco.

Nu är vi inne i slutfasen och finliret inför detta event som går av stapeln den 27 november. Nästa vecka har vi bara bakningen kvar av de kakor och lussesnäckor som ska finnas på bordet.

Vid halv fem i eftermiddag ( efter sonens genrep för dramagruppens föreställning i morgon ) är det dags att hämta lilleman från skolan och då ska vi, jag och sönerna, till immigration office. Deras id-kort är äntligen klara!!'


Så nu är vi ester alla fyra. Och killarnas läkarundersökning kan göras den första december.

Fyra minuter

Min lunch idag såg ut som följer på bilden.
Vi har idag varit och firat en danska som fyllde år igår och bjöd henne på en liten lunch idag.
Jag beställde visst en sådan här mojjäng.
Det vita är getost, förresten. Det gröna är gräslok.

Annars har jag nog haft alldeles för lite att göra ikväll.

Jag tog nämligen med mig telefonen in i tvättstugan, satte den på inspelning och med den i handen satte jag mig själv på golvet framför tvättmaskinen.

I fyra minuter!

Fyra minuter kan ju tyckas ganska kort tid ( Om man frågar Uggla tex ). Men att bara dumglo på en snurrande trumma i fyra minuter är RIKTIGT lång tid.

Och varför gjorde jag detta?

Jo, därfär att maskinen just har kommit tillbaka från doktorn. Men det struntar ju den fullkomligen i och beter sig som en trotsig tonåring iallafall.
Det ville jag ha på film. Eftersom det ibland lätt blir läge för språkförbistringar här i krokarna så ville jag liksom kunna visa hur det ter sig i vår tvättstuga flera ggr om dagen.

Tyvärr hittade jag inte knappen för att få ljud på hela skapelsen.
För samtidigt som den snurrar, låter den som om trumman är på väg ut ur maskinen av sig självt, genom att dunka sig fram och tillbaka från bakstycket och fram till luckan. ( Det ser även ut så oxå). Och det hade ju varit effektfullt. Att ha på film, menar jag. Men film utan ljud är ju helt ointressant egentligen.

Så dessa fyra minuter har säkert varit helt waste of time!

Ärliga barn

Stod i vardagsrummet och strök.
Makens skjortor, lite örngott pch lite annat smått o gott.
Plötsligt kom jag till detta rosa och genom mjuka örngott.
Blev smått nostalgisk och sa till yngstingen som satt i soffan och bytte om till träningskläder:

-"Åh, det här örngottet fick jag av mina föräldrar. När jag hade fått mitt rum omtapetserat när jag var 12 år!"

Stod där och log. Och mindes. Mina nya blåa tapeter med små, söta måsar på som min pappa så omsorgsfullt hade satt upp. De matchande nya gardinerna. Min nya, breda 105 cm säng. Det blåa lurviga överkastet, sånt som jag tror varenda tonåring hade. Det enda som var rosa var sängkläderna.

-"Då är det rätt gammalt alltså", fick jag snabbt tillbaka.

Och där satt sonen i soffan framför Dr Phil.
Precis som om det han nyss hade sagt var världens mest naturliga kommentar!

Vilket det var......

Men vi måste ha fötts med bra kvalitet, örngottet och jag.
För vi håller i sömmarna ännu!

Stanna tiden!

Plötsligt vill jag bara stanna tiden!
Låsa alla dörrar och inte släppa in endaste levande varelse.


Så här ser vårat hus ut för er som har lite långt att "bara ha vägarna förbi".

Liksom ingen som har varit och gjort sig en smarrig smörgås i köket och lämnat hela smulhögen lite vackert i en fin samling på bänken.

Inga smulor. Inget strumpludd what so ever. Fjärrisarna på bordet och ingen som abonnerar på dem.

Skorna står i givakt och hälsar så fint på rad.

Tv-spels hörnan är inatakt med alla tillbehör och ingen som ropar och skriker och undrar var alla kontroller finns.

PÅ toaletterna kan man inte se att det bor tre killar här!


Iallafall är det så här en timme till. Sen invarderas hemmet och det återgår till vardagen igen.
Precis som det ska!

Men just nu bara andas jag!

Glädje!

Asså!!

Egentligen är det ju löjligt....

...hur lycklig man kan bli över att äntligen få hänga lite tvätt!!

Samtidigt vill jag säga till världens bästa Pappa på Fars Dag att jag hittade ingen Fantomen! Iallafall inte på svenska. Kalles Kaviar finns , men känns sådär att skicka på posten....

Till er alla andra pappor, kanske finns nån som smygläser detta, som finns där ute vill jag passa på att säga att ni är otroligt viktiga!

Mycket! För många!

Söndag

Nu har jag lämnat av mamsen på flygplatsen.
Det sista jag såg av henne var när hon vinkade efter att hon blivit godkänd i säkerhetskontrollen.
Vink, vink och sen försvann hon runt hörnet. Hem till sitt liv. Kvar stod jag.

Nu ligger hennes lakan i tvätten.
Blir lite, eller väldigt mycket förresten, känslosam vid avsked.

Vi har haft en mysig helg.
En promenad genom Gamla Stan i går med hela familjen.
Sen blev vi, jag och mamma alltså, avsläppta i Saku Suur hall för en koll på hantverksmarknaden.
Där inne blev vi lite hungriga och tänkte ta oss nåt att äta.
Hittade endast estonian traditional food, vilket innebär typ rotmos, nån kål blandning samt lite köttbitar i detta. Sådär, kan jag säga att smaklökarna svarade. Även ögonen sa nog sådär.

Samtidigt som maken tog sönerna till sportaffären och införskaffade träningströjor samt innefotbollsskor.
Skönt, då var det fixat!
Det gör han bra maken!

Kvällen avslutades med en liten tallrik musslor.
"Men vart f-n är såsen egentligen??" :)

Nu tänkte jag mig en stund i soffan och vältra mig i en massa svenskt skvaller innan taxin sätter fart mot nya träningar.

Hur kan 11,2 kilo bara försvinna?

Ett helt inlägg bara har försvunnit!

Hela mitt braiga inlägg om 11,2 kilos tvätt och alla fina höstbilder är bara putsväck!

Åh, så himla trött jag blir!

Får väl lägga in dem bilderna igen då....
Men inte nu.

Jo förresten nu.

Här i den lilla barracken hämtade jag alltså ut 11,2 kilo ren tvätt häromdagen.
Det var ju tacknämligt, för underst i lådan ligger inte de roligaste underkläderna nämligen.


Haha!!

Skojade bara!!! Haha! Om det här är tvättbaracken kan man ju undra hur slottet ser ut??

Detta var ju en bild på Kadriorgs Slott. Uppritat år 1718 på uppdrag av Peter den store som en sommarpresent till sin fru Katarina.

En underbar promenad i Kadriorg Parken. Solen sken, knallblå himmel och helt vindstilla.

Jaha! Är det här slottet då?

Nej, det är en liten tvätthörna på Rimis parkering där jag hämtade ut 11,2 kilo tvätt.

Sådärja!
Allt i sin ordning igen.

Men liksom ändå inte!

Hemmafru på CV:t?

Jag och tre mammor från skolan som är med i PTA, försöker få med så många föräldrar som möjligt till skolans årsmöte nästa vecka.

Det gör vi genom att arrangera en sk Fall Social, som kommer att infalla precis efter mötet.
Helt enkelt ett litet mingelparty med Italiensk Buffe, vin och läsk på menyn.

Som mamma i PTA går man verkligen inte sysslolös iallafall.

Det måste man ju få ta med i CV:t. Hemmafru klingar kanske inte så himla lockande hos arbtesgivarna, men att vara med i PTA är ju liksom nästan en heltidssysselsättning. Dessutom obetald.

Nu denna veckan säljer vi våra biljetter till detta arrangemang.

Halva skolans föräldrarskara är nya, så jag förstår om de faktiskt har annat att göra en kväll hemma. Med allt vad det innebär.
Men några kommer nog och minglar med oss!

Marine Corps Ball

På lördag bjuder amerikanska Ambassaden in till den årliga Marinkårs Balen. Balen fyller visst 256 år!

Den amerikanska Ambassaden har bjudit in den svenska Ambassaden och vi är bjudna genom
mina vänner där.

Så denna tillställning fick vi inbjudan till genom mina vänner.
Det känner jag är rätt coolt faktiskt. Att jag har egna vänner alltså.

Maken har inget med denna inbjudan att göra, även om han nu är inbjuden oxå såklart. Men nu får han känna sig som ett bihang.

Så även som hemmafru kan man få fina kalasinbjudningar.

Detta är en sån tillställning där man ska iväg och fixa håret, få sig festmålad och bära den finaste stassen du bara kan uppbringa.

Herrarna ska ha antingen smoking eller mörk kostym.


Vi har tackat nej.

En vecka!

På nästan en vecka har jag inte tvättat.

På nästan en vecka jag inte hängt tvätt.

På nästan en vecka har jag inte vikt tvätt.

På nästan en vecka har det blivit tomt i garderoberna.

På nästan en vecka är det överfullt i tvättstugan.


Och jag har haft så otroligt mycket tid över!

Vilket får mig att inse hur mycket tid jag lägger ner på just det området i
vanliga fall.


Uppdatering 1: Har inte strykit ( heter det så? ) på en vecka heller!

Då vet jag

Tjoho!

Ugnen funkar igen. Har visst gjort hela tiden.
Men hur skulle jag kunna veta det? Egentligen?

Ugnslagaren kom som han skulle igår kl. 10.00. Med sin lilla verktygslåda.
Han gick fram till spisen, tryckte på en knapp.

Magic fingers!

Sen funkade den.
Eftersom han inte kunde förklara för mig vad som hade hänt och jag inte fråga honom om varför spisen la av överhuvudtaget förra veckan så ringde jag min kontakt på makens jobb för tolkning.

Enligt henne så hade han berättat att när strömmen har gått och spisen har lagt av måste man trycka på en av minus eller plusknapparna på spisen för att den ska hoppa igång igen.
Och på frågan om varför säkringarna gick förra veckan kunde ju inte han svara på för han var ingen elektriker.

Bra, då vet jag till nästa gång.
För helt säkert att detta kommer att hända fler gånger.

Reservdelar till tvättmaskin är beställt från Riga.
Finns visst inte ens i hela Estland. ( Kanske därav eltejpen, slog det mig plötsligt....)


Och sex-åringen vi hade på besök igårkväll fick höra att vi fortfarande pratar svenska.
Det var ju tur, för annars hade det blivit lite svårt att förstå varandra!

Störtcool 6-åring!

Måndag med klös i

En dag full med saker att göra!

Kört barnen till skolan.
Hem igen för att ta emot min gulliga lilla dam. PÅ vägen letade jag efter soptunnor att
slänga två soppåsar som inte får plats i vår tunna längre.
Men det var lönlöst. Alla hade lås på sina så jag fick ta med båda hem igen.

Nu ska jag hämta en kompis på Statoil, vi ska fika lite.

Klockan 10.00 kommer ugnslagaren.

klockan 12.00 ska jag vara i skolan för samtal med två lärare.

Klockan 15.30 ska jag köra hem barnen.

Nånstans där på eftermiddagen ska vi hämta en familj från Sverige som helt apropå är i
Tallinn på besök. Så roligt!

sen hoppas jag att ugnen är lagad så vi kan bjussa denna familj på middag.

Nånstans där på eftermiddagen hoppas jag oxå att tvättmaskinslagaren kommer att dyka upp.

Och sen har stor son träning 18.00. Yngstingen kl 19.00.

Härliga tider!!

Känns sådär

Vad är det här månne, kanske nu undrar?
Det gör jag oxå nämligen.

I fredags hade vi tvättmaskinslagaren här. En est eller ryss som som vanligt inte kunde engelska, men som faktiskt luktade gott.

Han börjajde att plocka lite med trumman och dra lite i packningen runt själva luckan med sina verktyg från sin lilla verktygslåda.
Då hittade han detta. Sk eltejp invirat bland andra sladdar.

Han suckade och skakade på huvudet. Tänk om han nu trodde att det var jag som hade försökt laga detta?? Han kanske inte alls vet att vi bara hyr detta ställe. " Problems?", frågade jag. Han brydde sig inte ens om att titta på mig.


Finns eltejp med som orginaldelar i Samsung tvättmaskin?
Tror inte det. Denna maskin har med all säkerhet varit lagad innan och nu är vi förbjudna att använda maskinen. Tvätthögen växer.

Ugnen gav upp häromkvällen. I morgon kommer en ugnslagare. Med sin lilla verktygslåda i sin lila hand.

Sopbilen har glömt just våran soptunna. Så nu matar vi fåglarna med en alltför överfull tunna och måste hitta sopcontainrar på annat håll.

Om vi tänder utebelysningen slår jordfelsbrytaren av strömmen i alla badrum samt bastun.

Känns sådär just nu. Helt ärligt talat.

Men på fredag kommer lilla mamma! Det ser jag fram emot. Då ska jag ta med henne på en hantverksmarknad. Bara hon och jag.

Längtar!!

Lördagsmys

Medan familjen tittar på fotboll sitter jag här och myser på spikmattan!

Den har kommit!

"The swedish, turkish yougurt a la greek style".

Där har vi namnet på denna ädla vara.

Äntligen har den kommit!
Som jag har väntat!
Som jag har letat!

Nu är den här. Gott.


Annars har familjen idag tillbringat ett par timmar på Kalev Spa.
Ett äventyrsbad mitt i stan.

Med flera olika rutchbanor. Den högsta från 10 meters höjd.
Jag åkte den så många gånger att det riktigt sved om skulderbladen tillslut. Endast hälar och skulderblad i botten.
För man ska ju liksom ligga så. ( Berättade både barn o make tydligt för mig. Som om jag aldrig har åkt nåt sånt här tidigare....även om de inte hade sett det överdrivet många gånger )

Så lite som möjligt av kroppen får nudda banan.
Slängde mig utför som värsta flodhästen, spände
kroppen och swishade iväg.

Och väl nere i slutet av banan tog det tvärstopp och jag tror jag hade hela bassängens vatten i både näsa och öra.
Som sagt, det gällde att spänna sig. Annars riskerade man vatten både här och ...där.


Dagens undran:

Varför ha ett irriterat tonläge när man pratar, om man inte är irriterad?

Jag har svårt att förstå den grejen. Vad är syftet? Vad tror man att man uppnår med det?
Jag känner att det mest sårar.

Faktiskt.

Godis!!!

Men herregud, så svårt det ska vara att hålla fingrarna borta!!!