torsdag 30 juni 2011

Vårt hus är äntligen klart!



Hur lång tid kan det ta att skriva på ett papper egentligen?  :)

Efter tre veckors förhandlingar hit o dit och kontrakt som skickats fram o tillbaka är nu äntligen the final contract påskrivet o klart!



Köket! Med stora fönster ut mot baksidan.

Utsikt från övre plan mot framsidan.

Nu vet vi iallafall och den känslan är ju helt underbar. Och till råga på allt så fick vi det huset som vi har önskat hela tiden. Tjohoo!!!
Planeringen för vilka möbler som ska med eller köpas nytt är nu i full gång. Hos mig iallafall. Lite möbler som redan finns i huset ingår i dealen. Bland det bästa med det här huset är att det finns en tvättstuga.( Undrar om maken ens la märke till det....). Inte illa faktiskt, för just att ha en sådan tycker estländerna är lite onödigt. Tvättmaskinen kan ställas lite var man tycker att den får plats. Kanske under trappan eller nåt. Men bastun är viktig! Och det finns i alla hus.

Flyttfirma kan nu bokas och ett datum för avfärd närmar sig med vindens hastighet.
Känns bra!


Baksidan med gräset som ska klippas med jämna mellanrum.

En baksida finns, eller nästan två kan man säga förresten. Ena baksidan är ju helt enkelt baksidan om huset ( ! ), den andra baksidan är att i det här landet la vi märke till att altaner, som vi svenskar bygger och gör så fina, är ett helt ointressant kapitel. Vi såg inte en utegrill nånstans. Kanske nåt att visa dem hur mysigt man kan ha. Eller så kollar de på oss o tänker "vad gör de där från andra sidan havet"? Eller så är det så enkelt att de går ut o äter på uterestaurangerna som finns otroligt många.

Jaja, utemöbler ska med. Grill ska med.

Börjar med "att-ta-med-listan" nu.






tisdag 28 juni 2011

Gjort mycket - och ändå ingenting gjort.

En rastlös dag.
Jobbat med firmans bokföring. Tills jag inte kunde längre. Och min assistent, maken, är i Vilnius på inskolning. Väntar.

Ringt Skatteverket och insåg att de skulle jag ha pratat med för länge sedan. Vilket jag oxå har fösökt. Men deras enorma telefonköer har ju inte en vanlig människa tid att vänta på. Lärpengar, som min mamma alltid har sagt.

Ringt Sofia- Distans i Bromma om killarnas svenska lektioner i höst. Hon jag blev kopplad till svarade inte. Nytt försök i morron igen. Väntar.

Ringt Skandia försäkringar. Min handläggare är på semsester till den 15 augusti. Då bor vi i Tallin. Hur kan en människa ta så lång semester?  :)  Blev kopplad till hennes assistent, ( hennes make? ), som inte var på plats. Assistenten skulle ringa upp efter 30 minuter. Men icke. Väntar.

Klippt halva gräsmattan. Insmord i solskydd 20. Blänkte fint ihop med svetten som rann av ansträngningen.

Försökt vänja mig vid känslan att vara ensam. Att inte ha nån att fika med. Att inte ha nån att åka till.
Att inte ha nån att ringa till så fort det blir lite tråkigt. Eller har hänt nåt roligt.
Roat mig själv. Umgåtts med mig själv.

I Talliin kommer maken få sitt sociala med nya arbetskamrater, få prata mycket engelska, med andra ord lära sig mycket nytt. Sönerna kommer att få nya klasskompisar, prata engelska hela dagarna och dessutom få tillgång till english-support i början.
Jag inser ju att för att jag ska få tillgång till allt detta måste jag själv aktivt söka mig till ställen, platser, människor där sånt finns. Och för det måste det finnas vilja och åter vilja.

Väl på plats i vår nya hemstad kommer vi alla fyra få jobba hårt med våra personliga behov.
Det kommer nog i början vara fyra trötta själar som kraschar i soffan på kvällen. Säkert kommer det att dyka upp sidor hos oss alla som vi kanske inte ens visste att vi hade.

Assistenten ringde upp tidigare!! Inte min, utan på Skandia. Hennes göteborgska var helt underbar! Men hon kunde iallafall inte svara på mina frågor. Så jag väntar.

Halva gräsmattan är kvar att klippa.

Ikväll kommer Lilla Vit hem. Och i den hoppas jag att sönerna sitter.
Och är det så här fint väder i morgon så lovar jag mig själv att bokföringen får vänta till en regnig dag.
Och alla hyllor som jag ska skruva ner i lokalen får vänta tills i morron kväll/natt när det har svalnat av lite.

Fasen, dagen har gått bra att vara med mig själv!

måndag 27 juni 2011

Semesterbrickan - som jag längtar efter den!

Semesterbrickan!


......som jag längtar efter den!

Lite bokföring bara sen så är det dags om nån dag eller två.

Maken i Vilnius. Han ringde i morse när han hade landat och satt i taxin till hotellet.
-"Har bara sett flygplatsen och vägen till stan, men det känns som om vi ska vara glada att det blev Tallin."

Sönerna på väg till Skara Sommarland. Rätt hyggligt väder för ett besök just där.

Lilla Vit är på samma ställe som söner.

Alltså är jag utan make, söner och bil ikväll.
Ensam hemma. Och utan det sistnämnda känns det riktigt ensamt. Känslan av osjälvständighet kommer liksom och hälsar på då. Om bilen hade varit hemma hade jag säkert inte använt den iaf. Men jag hade kunnat om jag hade velat.
Cykeln står på garageuppfarten.
Använde den till jobbet. Blev omcyklad i uppförsbacken hur lätt som vilken j-vla plätt som helst av en liten parvel på ungefär 10 bast. Han tänkte nog inte alls på att han swischade förbi i världens fart.. Han satt tom ner.


Och så har jag en fråga till er som eventuellt läser detta och har en egen blogg.
När jag läser på min "instrumentpanel" att det har varit tex 114 sidvyer på en dag. Vad betyder det?
Är inte riktigt med i bloggspråket ännu.
Och vad är det för skillnad på officiell blogg och oofficiell blogg? Vad har jag? Hur vet man det?



Snart dags för semseterbrickan!!








söndag 26 juni 2011

Vem är typ Tore Skogman?

KLockan 04.00 ringde makens väckarklocka.
Åkte hemifrån ca 04.15 efter en snabbdusch mot Arlanda.

Helt omöjligt att somna om.

Klockan 06.29 ringde tonåringens väckarklocka.
Han skulle ut och träna! Göra sin läxa som han har fått av sina tränare under sommaren.

Helt omöjligt att somna om.

Nu är klockan 08.30 måndag morron och det känns som om det är dags för lunch snart.


1. Vad heter hinduismens religiösa skrift?
2. Vad kallas grönkål med ett annat namn?
3. Hur många famnar är en aln?
4. HUr många låtar har Tore Skogman gjort?
5. Vad heter 500 med romerska siffror?
6. Varför firar vi nationaldagen den 6 juni?

Några av "vuxenfrågorna" från tipspromenaden som alla sommarboende med gäster gick man ur huse för i söndags mellan 11-12. Det fanns en barnpromenad oxå. Borde ha funnits en pensionärpromenad oxå.

Hade inte alla rätt på den. Men man fick gott fika efteråt. För väl utfört arbete.

Lördag hela veckan när det är sommarlov?

-"Vet du vad jag köpte istället för godis?", frågade jag ena sonen efter en snabb tur till affären.

"Ja.... Såna goda choklad fingrar?", svarade han med förväntan i rösten.

-"Mini-majs!!"


 

lördag 25 juni 2011

Precis som det ska.



Calle tog sig ett morrondopp på Midsommaraftonen!
( Om ni undrar vad det är för fin bakdel som skymtar vide ena kanten på bilden så är det maken som plockar blommor. )


Midsommarhelgen börjar lida mot sitt slut.
Vi har haft en underbar midsommar med allt som skall finnas med.

Trevliga gäster, massor av mat, lika mycket dryck ungefär, ömsom sol ömsom vatten. Det klassiska på midsommar afton - ut med dynor - in med dynor. Precis som det ska.
Femkamp!
Behöver inte säga att "Ingelas Angels" vann? 
Och senare på kvällskvisten lite dans på logen. Jag fick äran att bli uppbjuden av min bugglärares pappa, som dessutom är världens bästa granne här på landet. Gick sådär. -"Visa nu vad jag har lärt dig!", var inte riktigt det mina ben behövde höra just då.
Men skitkul!
Alla i sällskapet var inte lika sugna på att bugga på logen utan de var hellre på fotbollsplanen precis bredvid.  När det var så mörkt att vi inte såg bollen längre och inte våra egna ben heller för den delen, var det dags att knalla hemåt. Där väntade ett nattbad i utespat. När vi vuxna hade badat klart så låg där fyra killar och snackade....killsnack till klockan blev säkert alledeles för mycket.


Gästen gör festen, brukar det heta och vi tackar för ett otroligt mysigt dygn. ( Även om det i deras bilar såg ut som om de hade varit här en vecka! )

Nu har vi en kväll i stugan själva och några timmar imorron att göra ingenting på.
På måndag drar maken till Vilnius, Litauen, för att träffa sin likasinnade kollega i det landet, även han svensk, för att se hur han jobbar.

Själv ska jag denna veckan städa ur lokalen för att visa upp den på torsdag och lämna tillbaka alla nycklar till hyresvärden. Undrar om jag ska köpa en blomma och tacka för den här tiden?









torsdag 23 juni 2011

Glad Midsommar!

Nu drar vi till "Smultronstället" och firar midsommar!
Vi hoppas på massa solsken och varmt vatten.

Hoppas även att gästerna inte märker att vi tog med sillburkarna som blev över från förra året.

Båtmotorn ska vara klar för avhämtning hos båtdoktorn, så kanske en firre eller två lever sina sista dagar just nu.

Må så gott alla människor!
Ha nu en sån trevlig midsommar som bara du kan ha.
Och lite kom ihåg:
Nykter bakom ratten och tålamod är bilförarens bästa vän.

Glad Midsommar!!

tisdag 21 juni 2011

Sista kvittot!

Tack!
Efter många år har jag nu skrivit det sista kvittot till medarbetarna på SAAB.
Snart är även de sista fakturorna ivägskickade till resten.

Tack ni alla goa människor på MathCore, Sandbäckens Rör, Medley Ljungsbro FritidsCenter, Skandia Mäklarna, SAAB och alla ni fina fina människor som har kommit till min lokal i Ljungsbro! Tack för att ni finns och har förgyllt min tillvaro så mycket!

Känns lite vemodigt att säga "Hej då" och det bränner lite innanför ögonlocken.



Idag låg detta i mitt rum när jag kom till SAAB.

Samt en liten present.

Då blev jag glad!






måndag 20 juni 2011

Tallinn info.

Ok.

En del av våra vänner, för att inte tala om våra respektive familjer, höjde säkert på ögonbrynet både en o två gånger när de fick höra om våra flyttplaner.
Till Tallinn!
Måste erkänna att det gjorde även jag. Mina fördomar om en gammal öststat var sisådär charmiga och trevliga. När det kom på tal att en utlandstjänst var i antågande hade jag helt andra städer i åtanke, kan man väl säga.

Fördomar är födda i okunskapens tecken vill jag bara poängtera.

Här kommer nu lite fakta om Tallinn:

- Är ett av världens mest internet-täta stad.
- Var först i världen med sms-biljett på bussar.
- Var först i världen med sms-biljett till parkeringsplatser.
- Skypes grundare är från Tallinn.
- I Tallinn finns Sveriges äldsta universitet. Grundat på 1600-talet av en svensk konung som  jag just glömt namnet på.
- Solen skiner även i Tallinn.


Sådär! Plötsligt märker man att Tallinn är en stad som går otroligt snabbt framåt.
En stad som är på gång!


Och vi har inte hört nåt från mäklaren ännu!!




söndag 19 juni 2011

Var sak har liksom sin tid.

Helgen har tillbringats på Polishögskolans område norr om Stockholm, och SM i Agility. En tävlingsform där hundar springer med sin förare på olika banor med olika hinder.
Min älskade lillebror med familj har sitt liv bland sina hundar och alla deras kompisar genom detta
intresse.
En fantastisk upplevelse att få vara med och dela detta med dem!
Tält överallt, en otrolig mängd hundar i alla dess storlekar och former, hussar o mattar ( oxå i olika former o storlekar ). Jag tyckte nog brorsan tog sig vatten över huvudet när de berättade att de hade skaffat sig en tredje vovve. Men nu märkte jag att i dessa kretsar är det ju inte alls ovanligt med många hundar. I samma familj.
Min härliga svägerska och deras Midas lyckades förra säsongen kvala in till SM och nu var det dags. Äntligen, efter månader av träning.
Alla timmar på träning och tävlingar hade nu gett resultat. Vi rörde oss där på området bland Sverige-eliten och jag kände inte igen en enda stjärna. Varken förare eller hund.
Men jag fattar ju att detta är lika stort för dem som om det vore fotboll för mig.

Viktigt för dem = viktigt för mig! ( Iallafall ibland... )

Själva resultatet på tävlingen ifråga var inte särkilt hävert för Midas och matte, men nu vet de hur det går till. Hur pressen känns, hur rutinerna funkar. Se upp där ute, nästa år kommer de igen!


Jag tycker att det här med hur livet tar sina vändningar är lite spännande. Hur vi väljer att gå och hur vi gör vi våra val. Jag som enskild människa har helt eget ansvar över hur jag vill leva mitt liv. Jag kan inte skylla mina val på någon annan individ över huvud taget. Även om det många gånger skulle vara otroligt skönt och lätt att säga att det är alla andras fel.

Ungefär så kändes det oxå när jag skulle fylla de härliga 30.
Hade jobbat inom förskolan som barnskötare i ca 10 år. Trivdes ypperligt med det egentligen. Men så en dag när jag satt i sandlådan eller bytte nån blöja så fick jag känslan:

-"Ska jag göra detta i 35 år till?"

Ett vägval i livet. Jag pluggade till massör. Startade eget och jag kommer ihåg att jag tänkte då:
-"Det här kan jag syssla med i tio år."

Nu har det gått tio år. Swisch, sa det och det hade flygit iväg 10 år. Ett vägval till, och livet tar sig ännu en vändning. Samtidigt som det står i mitt pass att jag fyller underbara 40 i augusti. Märkligt, men sant. Dags att vända blad och gå vidare.



Det här är tjejen i mitt liv!
Kärlek.



torsdag 16 juni 2011

De små fördelarna är oxå fördelar!

-"Vilken tur att vi ska flytta till Tallin!", utbrister ena sonen efter en eftermiddag i köpcentrumet på jakt efter kläder åt honom.

-"Okey.", svarar jag lite konfunderad av det plötsliga utspelet.

-"Ja, för i Tallin kommer du inte stanna och prata med så himla många hela tiden i alla affärer!"

tisdag 14 juni 2011

Möte med rektor på The International School of Tallinn

Efter en lång dag åkandes runt med en chaufför som visste hur trafiken funkade i Tallin ( var mycket tacksam för mitt åksjukepiller tidigare på morgonen ), och mycket fina hus var vi ganska trötta vid halv fem på eftermiddagen när det var dags för ett möte med Mr Don.

Han tog emot oss vid grinden och tog i hand. Även vår chufför följde med in.
De hade just haft avslutning i skolan under dagen och han kände sig nöjd över året som hade gått.

Han låste upp dörren och när vi kom innanför porten så möttes vi alla möjliga sorters flaggor hängande i taket. En flagga för varje land som en elev representerar. Väldigt effektfullt och mysigt!

Vi fick the official tour runt skolan. Han berättade att i skolan finns elever från 3-4 årsålder upp till gymnasiet.
Små klasser med i snitt 6-10 elever i varje klass. Vi kollade in i klassrummen och i rummen är det inte möblerat som i ett klassrum här hemma.
Eftersom klasserna är så små får de plats med bord och stolar lite som läraren tycker passar för dagen och ändamålet. Och ivarje rum fanns en soffgrupp där man kan sitta och läsa eller prata eller vila lite.

Byggnaden är 150 år gammal och det har ju sin charm. Gymnastiksalen låg på ovanvåningen och var man bytte om vet jag inte riktigt.
För att komma till kemi salen var man tvungen att gå igenom den lilla matsalen först.
Maten är god och bra, enligt rektorn. Men är barnen eller föräldrar lite "pickie" så är det ok att ta med sig egen mat.
Efter vår official tour runt skolan och rektorn som utstrålade sån himla värme kunde jag inte hålla mig längre o utan sa på min fantastiska fina skolenegelska:
-"From a mother heart i will say that i am a little bit worried for my childrens wellnes about all the new things and stuff."

Den underbara människan svarar: "Det ska du vara! Vill att du ska veta att det här är första gången för er som familj, men för min stab är det något vi gör varje dag. Vi tar emot elever från andra länder varje dag och vet hur vi ska göra. Orolig ska du vara, men behöver inte vara."

Och herregud! Jag ville bara krypa upp i hans mjuka famn och få sitta där ett tag!
Tårarna brände bakom ögonlocken och det märkte han säkert, för efter en stund frågade han hur mamman kände sig.
"It's okey. I'm fine", svarade jag lite småkaxigt.

Sen sa vi hej då och på återseende och hoppade in i bilen igen för vidare transport till flygplatsen.
Vi tackade vår chaufför för hans tid och för en bra dag och väl utfört arbete.

Väl incheckade på planet frågade vi varandra vad vi åker hem med för känslor egentligen.
Svårt att svara på efter så många intryck under så kort tid.
Vi var iaf överens om att vi är ute på ett spännande äventyr och att vi gör det tillsammans!

måndag 13 juni 2011

Dåligt samvete för att man finns till?

I soffan med lilleman. Kollar lite på TV.
Mellan två program visar de en trailer från en förlossning. ´Blivande mamman skriker skapligt högt och
den blivande pappan tröstar så gott han kan.

-"Förlåt, mamma!", säger plötsligt sonen från saccosäcken.
-"För vadå?", frågar jag.
-"För att jag gjorde dig så illa när jag kom till världen...det var inte meningen."
-"Du var det bästa som nånsin hänt mig, älskade lilla barn. Glöm aldrig det!!"

Och så kramas vi en liten stund.

Fortsättning.....

Hus 4:
Ja, det här är hus nummer fyra. :)
Ett toppmodernt hus på 3 våningar med diplomater i husen bredvid både här o där. Och det roliga är att när vi var i Tallinn i vintras hela familjen så var vi i de här krokarna och körde runt. Och så kollade vi just på detta huset med den bilen. Och då måste ju han ha varit hemma! Konstig känsla!
När den nyinkomna mäklaren kom, i ordets rätta bemärklelse för mäklare var precis det hon var kan man säga i denna situation, så plingade vi på dörren. Ett enormt hus med ett  underbart "entertaining floor" högst upp. Enbart glasväggar åt ena hållet och endast berg åt andra. Vi ställde oss på den fina balkongen ut mot gräsmattan. Och där nere står vår första mäklare. Utelåst, för maken hade låst dörren. Igen. Märklig situation. På något underligt sätt hamnade vi mitt i nån annans verklighet.
Tyvärr låg det lite för långt bort från stan. Hitta därifrån till skolan skulle ta mig en hel evighet.
Kanske en känlsa av övergivenhet och ensamhet skulle  komma över mig på den platsen.

Hus 5:
Långt ut från stan i en fantastisk miljö och atmosfär låg det sista huset. ´Men det såg vi från garageuppfarten att det var inget att ha. Ett gammalt genuint område med fantastiska hus o byggnader. Vår chaufför berättade att inget hus får rivas för att kunna byggas nytt. Men restaurera var ok.

Ja, jösses! Kul att ha detta uppskrivet för att kunna läsa tillbaka om några år och faktiskt dra lite på smilbanden.

Efter alla dessa fem besök så var det dags att träffa rektorn. Men det är en helt annan historia!

Mäklare, advokater o skilsmässor - såpa mitt i verkligheten

Hus 1:
Så fort vår anlitade mäklare i Tallinn skickade bilder på detta hus så gillade vi det från allra första början.
Ett ganska nybyggt hus relativt nära stan, med Östersjön inpå knuten och lätt väg att köra till killarnas skola. Och så en bra tomt att spela lite boll på. Viktigt för vissa. Ägare till huset är en estlänning som bor i Tallinn.

Hus 2:
Ett radhus som var byggt 1998 med en väldigt massa fina detaljer och inslag. Både på väggar och trappräcke. Närmaste granne var till för en liten stund sen den amerikanske diplomaten med familj.
Den som byggde huset och fortfarande äger det är en ensamstående advokat som nu har köpt ett annat hus nära golfbanan, för hon gillar visst att spela golf. Radhuset vill hon ha kvar så att hennes barn kan bo där lite senare.
Plötsligt säger vår mäklare:
- "To be honest with you. She is a lawyer, a divorsce-lowyer. And she is mine divorsce-lawyer."

Då visar det sig att huset vi ska se efter lunch är hennes o hennes exmans hus! Dit hon abslout inte är välkommen. Så för att vi ska få möjlihget att se det huset, så har hon kontaktat en kollega till henne som hennes exman litar på.

Hus 3:
Ett gammalt hus från 50-talet som är renoverat och omgjort i kök o vardagsrum. Familjen som äger huset ska flytta till Holland där hennes tyske man fått jobb. Men kvinnan i fråga känner sig inte mogen att sälja huset. Hon är väldigt duktig på att prata och min spontana känsla blev att om vi hyr huset av henne så har vi nog inte huset för oss själva ett endaste dugg. Men där skulle iaf alla gäster få plats i nästan varsitt rum!

Lunch och vi får höra en hel utläggning om mäklaren och hennes situation med sin exman. Kollegan dyker upp och förklarar att hon kan huset hon med. Vi ska alltså hem till en man som helt sonika har låst ute sin fru från ena dagen till en annan. Och vägrar ge henne tillstånd för att visa huset, för hon kanske tar med sig nåt.

Hus 4:
Här skulle jag ha visat en bild på hus nummer fyra, men som jag ser nu absolut inte är det.
Gör ett nytt försök....

Fasen oxå! Jag vet inte hur man gör!

söndag 12 juni 2011

Då kom alla känslorna på en o samma gång

Pingstafton 2011.

Lördagkväll, stugan i Västra Sandvik.
Regnet smattrar mot taket. Middagen är uppäten. Killarna spelar skitgubbe i vardagsrummet.
Jag o maken på varsin stol mittemot varandra i uterummet. Jag ett glas vin. Maken en öl.
Tystnad. Det enda som hörs är regnet.

En gemensam reflektion över hela situationen.
Då kommer alla känslorna på en o samma gång!
Ur ögat tränger sig några salta tårar. Rinner sakta nerför kinden.
Så mycket vi har gått igenom. Så mycket som vi har kvar.
Alla samtal till allt o alla som måste veta att vi flyttar utomlands.
Men vår nya adress inte klar ännu. Stress.
Göra listor. Stryka det som gjorts.
Så mycket vi vill göra innan lasset går. Så många vi vill träffa innan lasset går.
Plötsligt går tiden alldeles för fort.

Tankar snurrar. Mycket o många.
Hjärtat bultar. Hårt och snabbare.

Fyra människor på väg.








fredag 10 juni 2011

My english is not so very good!

...och det är inte "the average" est-länning heller.
Så mitt andra språk och så deras andra språk blir tillsammans en härlig blandning av både ljud, ord, läten och lite glimten i ögat ett bra möte, tror jag. En klar utmaning , kan jag väl iallfall känna utan att vara överdriven på något sätt.

Efter ett intensivt dygn kraschade vi ganska enkelt i sängen igår. Med massa nya intryck innanför näthinnan försökte jag sortera alla hus, all engelska (vad var det de sa, egentligen?), alla gator.
Vi hade ynnesten att få ha tillgång till ICA/Rimis säkerhetschef under hela dagen Och det var ett smart drag för utan honom hade vi inte hunnit med hälften av alla hus. Som vi hade kört runt, och med en man bakom ratten hade vi ju aldrig frågat om rätt väg heller. Vi hade aldrig hittat och kommit till rätt hus på rätt plats på rätt tidpunkt. Säkerhetschefen var för övrigt en väldigt bra guide och han kollade saker inne i husen som jag o maken inte hade en tanke på. En underbar människa.Trodde innan jag mötte honom att säkerhetschefen skulle vara en stor biff på ca 110 kg, men icke. En liten man på 60 kg och gun-instructor hos polisen innan.
Maken hade ett möte med ledningsgruppen på morgonen, sen var schemat tre hus innan lunch och två hus efter lunch. Sist men inte minst ett underbart möte med MR Don, rektor på skolan. Han visade in oss i den urgamla skolan och när vi klev innanför hans domäner kändes det som om vi klev rakt in i hans famn. En otrolig trygghet och verkligen rätt man på rätt plats. En man som varit rektor på skolan i 11 år. Ursprungligen från USA. Hans familj viller göra "nåt spännande" och då flyttade de till Ukraina, sen till Wales och sen till Tallinn. Som det känns nu överlämnar jag våra killar i hans händer i en känsla av att han och hans stab vet vad de gör, och varför de gör det.

Husen sen då? Vi har ett favohus. Tyvärr finns det fler intressenter på det huset. Vi går "all in" och så hoppas vi att stjärnorna står på vår sida. Gör de inte det så var det inte meningen helt enkelt.

Vår nya hemstad visade sig verkligen från sin bästa sida med underbart väder, en av två såna veckor på alla Mr Dons elva år i landet, fantastiskt hjälpsamma människor, fina hus och svar på många frågor!

Nu åker vi till "Smultronstället" och firar pingstafton med en resning! Det tror jag maken känns gladast över på nåt märkligt sätt.

torsdag 9 juni 2011

Nu kan alla kommentera, med eller utan google-konto!

Stoppa pressarna!!
Jag har fått tips av en stor Bloggkung,www.faschingseskapader.blogspot.com, om har man fixar till så att alla kan kommentera, hur enkelt som helst.

Nu har jag de rätta inställningarna och du som inte har något google-konto kan kommentera oxå!
Så himla geschvint!

onsdag 8 juni 2011

Google-konto

Har fått frågan hur man kommenterar mina inlägg.

Det har jag tagit reda på och för att få sina ord med i laget så måste man visst ha öppnat sig ett Google-konto. Och det är inte så värst svårt!
Gå in på google.com och klicka sen vidare in dig på Logga in.
Och sen vet du säkert hur man gör......kanske.

Hoppas det för jag vill ha massor av kommentarer från er!

10-årig bröllopsdag, 9/6!

Imorgon den 9 juni firar jag o maken 10 årig bröllopsdag!

Varpå den ena sonen utbrister vid frukostbordet i morse:
-"Hur står man ut så länge med varandra? Jag står ju knappt ut med brorsan en dag!"

Och det är ju en väldigt bra fråga. Hur gör man egentligen? 10 år är en ganska lång tid faktiskt, när man tänker efter. Hur gör ni?

Iallafall tänker vi fira vår bröllopsdag i luften på väg mot Tallinn. För på fredag är det nämligen dags att titta på hus. Mäklaren har visat oss 7-8 objekt på nätet och vi har valt ut ca 4-5 hus som ska tittas på.
ICA har fixat en bil med chaufför som ska köra runt på oss utlänningar så vi kommer till rätt adress på rätt tidpunkt. Otroligt spännande ska det bli!
Under fredagen ska även ett möte med grabbarnas nya rektor hinnas med. Vi har med oss, är det meningen iaf, alla dokument från deras nuvarande skolor ifyllda från lärare. Jag har lagt dem på ett väldigt bra ställe, så himla bra att jag måste börja leta ikväll faktiskt.

Killarna gör nu sina sista dagar i sina klasser. Det trodde jag inte för ett halvår sedan. Känns liksom lite overkligt. Men med ett hus klart kommer det nog kännas mer som på riktigt.

-"Hur ska vi packa då?", frågade ena sonen i morse. " Vi kan ju inte komma med 20 väskor liksom!"

Och det är oxå en bra fråga. En container kanske? Snart vet vi!

I morron har jag iallafall varit fru Lorentzson i 10 år och det är jag otroligt stolt över!
Grattis till oss!

tisdag 7 juni 2011

Välkommen till min nya sida!


Min nystartade blogg är nu i gång. Ni som är intresserade läser, och ni andra har nog inte ens hittat hit!
Iallafall har jag nu startat och vad det kommer att leda till har jag ingen aning om.

En liten bild har jag lyckats till och med att  få in i inlägget, så man kan ju säga att det har börjat bra.

"Smultronstället" är verkligen vårat smultronställe då två av inflyttningspresenterna som vi har fått, oberoende varandra, är hjärtan med texten Smultronstället. Här hoppas jag att vi kommer att tillbringa många timmar!
Har ni vägarna förbi är kaffehurran alltid på.

Zlatan gjorde visst hattrick. Måste kolla! Zlatan e ju ändå Zlatan!

Som sagt: Välkommen till min nya sida!