Gjort mycket - och ändå ingenting gjort.

En rastlös dag.
Jobbat med firmans bokföring. Tills jag inte kunde längre. Och min assistent, maken, är i Vilnius på inskolning. Väntar.

Ringt Skatteverket och insåg att de skulle jag ha pratat med för länge sedan. Vilket jag oxå har fösökt. Men deras enorma telefonköer har ju inte en vanlig människa tid att vänta på. Lärpengar, som min mamma alltid har sagt.

Ringt Sofia- Distans i Bromma om killarnas svenska lektioner i höst. Hon jag blev kopplad till svarade inte. Nytt försök i morron igen. Väntar.

Ringt Skandia försäkringar. Min handläggare är på semsester till den 15 augusti. Då bor vi i Tallin. Hur kan en människa ta så lång semester?  :)  Blev kopplad till hennes assistent, ( hennes make? ), som inte var på plats. Assistenten skulle ringa upp efter 30 minuter. Men icke. Väntar.

Klippt halva gräsmattan. Insmord i solskydd 20. Blänkte fint ihop med svetten som rann av ansträngningen.

Försökt vänja mig vid känslan att vara ensam. Att inte ha nån att fika med. Att inte ha nån att åka till.
Att inte ha nån att ringa till så fort det blir lite tråkigt. Eller har hänt nåt roligt.
Roat mig själv. Umgåtts med mig själv.

I Talliin kommer maken få sitt sociala med nya arbetskamrater, få prata mycket engelska, med andra ord lära sig mycket nytt. Sönerna kommer att få nya klasskompisar, prata engelska hela dagarna och dessutom få tillgång till english-support i början.
Jag inser ju att för att jag ska få tillgång till allt detta måste jag själv aktivt söka mig till ställen, platser, människor där sånt finns. Och för det måste det finnas vilja och åter vilja.

Väl på plats i vår nya hemstad kommer vi alla fyra få jobba hårt med våra personliga behov.
Det kommer nog i början vara fyra trötta själar som kraschar i soffan på kvällen. Säkert kommer det att dyka upp sidor hos oss alla som vi kanske inte ens visste att vi hade.

Assistenten ringde upp tidigare!! Inte min, utan på Skandia. Hennes göteborgska var helt underbar! Men hon kunde iallafall inte svara på mina frågor. Så jag väntar.

Halva gräsmattan är kvar att klippa.

Ikväll kommer Lilla Vit hem. Och i den hoppas jag att sönerna sitter.
Och är det så här fint väder i morgon så lovar jag mig själv att bokföringen får vänta till en regnig dag.
Och alla hyllor som jag ska skruva ner i lokalen får vänta tills i morron kväll/natt när det har svalnat av lite.

Fasen, dagen har gått bra att vara med mig själv!