Var sak har liksom sin tid.

Helgen har tillbringats på Polishögskolans område norr om Stockholm, och SM i Agility. En tävlingsform där hundar springer med sin förare på olika banor med olika hinder.

Min älskade lillebror med familj har sitt liv bland sina hundar och alla deras kompisar genom detta

intresse.

En fantastisk upplevelse att få vara med och dela detta med dem!
Tält överallt, en otrolig mängd hundar i alla dess storlekar och former, hussar o mattar ( oxå i olika former o storlekar ). Jag tyckte nog brorsan tog sig vatten över huvudet när de berättade att de hade skaffat sig en tredje vovve. Men nu märkte jag att i dessa kretsar är det ju inte alls ovanligt med många hundar. I samma familj.

Min härliga svägerska och deras Midas lyckades förra säsongen kvala in till SM och nu var det dags. Äntligen, efter månader av träning.

Alla timmar på träning och tävlingar hade nu gett resultat. Vi rörde oss där på området bland Sverige-eliten och jag kände inte igen en enda stjärna. Varken förare eller hund.

Men jag fattar ju att detta är lika stort för dem som om det vore fotboll för mig.

Viktigt för dem = viktigt för mig! ( Iallafall ibland... )

Själva resultatet på tävlingen ifråga var inte särkilt hävert för Midas och matte, men nu vet de hur det går till. Hur pressen känns, hur rutinerna funkar. Se upp där ute, nästa år kommer de igen!

Jag tycker att det här med hur livet tar sina vändningar är lite spännande. Hur vi väljer att gå och hur vi gör vi våra val. Jag som enskild människa har helt eget ansvar över hur jag vill leva mitt liv. Jag kan inte skylla mina val på någon annan individ över huvud taget. Även om det många gånger skulle vara otroligt skönt och lätt att säga att det är alla andras fel.

Ungefär så kändes det oxå när jag skulle fylla de härliga 30.

Hade jobbat inom förskolan som barnskötare i ca 10 år. Trivdes ypperligt med det egentligen. Men så en dag när jag satt i sandlådan eller bytte nån blöja så fick jag känslan:

-"Ska jag göra detta i 35 år till?"

Ett vägval i livet. Jag pluggade till massör. Startade eget och jag kommer ihåg att jag tänkte då:

-"Det här kan jag syssla med i tio år."

Nu har det gått tio år. Swisch, sa det och det hade flygit iväg 10 år. Ett vägval till, och livet tar sig ännu en vändning. Samtidigt som det står i mitt pass att jag fyller underbara 40 i augusti. Märkligt, men sant. Dags att vända blad och gå vidare.

Det här är tjejen i mitt liv!
Kärlek.