...och det är inte "the average" est-länning heller.
Så mitt andra språk och så deras andra språk blir tillsammans en härlig blandning av både ljud, ord, läten och lite glimten i ögat ett bra möte, tror jag. En klar utmaning , kan jag väl iallfall känna utan att vara överdriven på något sätt.
Efter ett intensivt dygn kraschade vi ganska enkelt i sängen igår. Med massa nya intryck innanför näthinnan försökte jag sortera alla hus, all engelska (vad var det de sa, egentligen?), alla gator.
Vi hade ynnesten att få ha tillgång till ICA/Rimis säkerhetschef under hela dagen Och det var ett smart drag för utan honom hade vi inte hunnit med hälften av alla hus. Som vi hade kört runt, och med en man bakom ratten hade vi ju aldrig frågat om rätt väg heller. Vi hade aldrig hittat och kommit till rätt hus på rätt plats på rätt tidpunkt. Säkerhetschefen var för övrigt en väldigt bra guide och han kollade saker inne i husen som jag o maken inte hade en tanke på. En underbar människa.Trodde innan jag mötte honom att säkerhetschefen skulle vara en stor biff på ca 110 kg, men icke. En liten man på 60 kg och gun-instructor hos polisen innan.
Maken hade ett möte med ledningsgruppen på morgonen, sen var schemat tre hus innan lunch och två hus efter lunch. Sist men inte minst ett underbart möte med MR Don, rektor på skolan. Han visade in oss i den urgamla skolan och när vi klev innanför hans domäner kändes det som om vi klev rakt in i hans famn. En otrolig trygghet och verkligen rätt man på rätt plats. En man som varit rektor på skolan i 11 år. Ursprungligen från USA. Hans familj viller göra "nåt spännande" och då flyttade de till Ukraina, sen till Wales och sen till Tallinn. Som det känns nu överlämnar jag våra killar i hans händer i en känsla av att han och hans stab vet vad de gör, och varför de gör det.
Husen sen då? Vi har ett favohus. Tyvärr finns det fler intressenter på det huset. Vi går "all in" och så hoppas vi att stjärnorna står på vår sida. Gör de inte det så var det inte meningen helt enkelt.
Vår nya hemstad visade sig verkligen från sin bästa sida med underbart väder, en av två såna veckor på alla Mr Dons elva år i landet, fantastiskt hjälpsamma människor, fina hus och svar på många frågor!
Nu åker vi till "Smultronstället" och firar pingstafton med en resning! Det tror jag maken känns gladast över på nåt märkligt sätt.
Ma arvan, et sa saad imeline Eestis ;-) (va kul det här är)
SvaraRadera//Sara E
Det är och kommer att bli intressant att följa din blogg. Du är duktig på att förmedla dina tankar i skrift. Roligt att ert besök i Tallinn blev givande. Vi håller tummarna för att huset som ni helst vill ha kommer att bli ert. Om inte blir det säkert bra ändå. Att besöket på Adams och Calles blivande skola kändes övertygande och positivt gläder mig. Det är också en väldigt viktig del i allt som ska ordnas inför flytten. Kram Ulla
SvaraRadera