Christmasbasket x 12 och freeedag

Nästa vecka är det dags för PTA att börja sälja lotter till alla barn i skolan för att de ska kunna ha chansen att vinna Christmasbaskets.

Varje klass i skolan har fått ett tema att följa och sedan får varje familj som önskar,  lämna ett litet bidrag till korgen. Korgen ska sedan lottas ut på julavslutningen som äger rum den 14 december. I år fick grade 7 "Games" och grade 9 "Wellness".

Skolan har egentligen ingenting med denna aktivitet att göra utan det är endast PTA som arrangerar.

Det är PTA som skickar ut mail till alla föräldrar, som bestämmer tema, som köper alla korgar att lägga sakerna i och som sedan slår in alla dessa 12 härliga korgar i cellofan. Samt står i tamburen och säljer alla lotter.

När man har köpt en lott så ska den läggas i respektive skolåda som står framför den Christmasbasket man vill vinna.

Hoppas det hamnar många sålda lotter i den här lilla lådan.

Så här fint blev det efter ett par timmars jobb. En mamma hade med sig kaffe och en mamma hade med sig kakor så vi hann med att fika också. 

Hoppas det hamnar många sålda lotter i den här lilla lådan också.

Annars är det "Anders"-dagen idag och jag och maken förlovade oss på Vilmarkshotellet i Kolmården just denna dag för 16 år sedan. Minns det som om det vore igår.Vi satt och kollade på Inomhus fotboll i Sporthallen i Linköping och sen drog vi norrut i all hemlighet. Utan att säga nåt till nån. Gud, så spännande det var. Att det blev just på Anders-dagen hänger inte ihop med att en av oss heter just så, vilket man lätt skulle kunna misstänka. Vi hade träffats året innan, den 2 december och tänkte att vi skulle hålla oss i närheten av det datumet. Men den 2 december skulle infalla mitt i veckan och vi ville ha lördagen.  När vi graverade våra ringar kom vi på att det var namnsdag den dagen.

Och tänk att för varje år som går sätter vi nytt pers. 

Grattis på namnsdagen, älskling!

Jul-feeling. På vissa håll.

Man kan säga att nån sk julstämning inte riktigt har nått till den här sidan av världen. Inte till mig iallafall. Och framförallt inte till utkankten av Tallinn.

Det är tur att vi har svensk tv så vi kan se lite på alla reklamfilmer hur det kan se ut. Och där kan man säga att det  fullkomligen väller ut julstämning. Det är inte ens 1:a advent och det är inte klokt så mysigt det ser ut.
Samtidigt tänker jag på den där reklamsnutten med den ensamma mannen som ser in i ett skyltfönster och drömmer sig bort. Den tar tag.

No jul feeling so far.

Inte en julstjärna så långt ett öga kan nå. 

Inte en enda julljusstake kan skådas i nåt fönster.

Det är mörkt.

Medan jag körde sonen till träningen bad jag honom ta lite kort på några ojul-hus.

Så därför var det riktigt trevligt att jag idag, med ett gäng andra tjejer, hade blivit inbjudna på Adventfika till en en av de svenska hemmafru-kollegorna.

För mig årets liksom första första advents fika.

Swedish team

Att sitta på den här balkongen en fin och varm sommarkväll gör säkert inte ont.

Värdinnan och hennes make bor i en lägenhet lite utanför centrala Tallinn. Strax bredvid den stora utomhus-scenen där Madonna drog 80 000 pers häromåret. 13 våningar upp i luften har de världens utsikt över hela stan. När det inte är dimmigt

.

Det bjöds på så mycket gott. Så mycket smarrigt. Det var så fint och det var så mysigt.

Så äntligen kanske den börjar smyga sig på. 

Den lilla julkänslan. Välkommen.

Dagen

Agenda en onsdag som denna.

En timme på gymmet.
En film hemma.
Lunch med väninna.
Fixa julklappar.
Hämta tonåringar.
Förbereda inför deras exams.

Ja, det var nog pretty much it.

En magisk sagomorgon

Kom hem efter lämningen igårmorse och det var ett fantastiskt sken ute.
Dimman låg tät över nejden och solen gjorde sitt yttersta för att kunna tränga igenom med sina strålar.

Jag var tvungen att ta fram kameran.

Världens ände?

Nedanför stigen ligger havet. Syntes inget. Det såg ut som om världen verkligen slutade här.

Blått

Himmel och hav ihop. Vad är vad? 

Magic forrest

Narnia - feeling.

Ensam väg

Vitt och ljusrosa

Naturen är mäktig. 

En kvarts miljon

Så mycket pengar drog basaren in igår.

29 000 € till välgörande ändamål.
Sånt känns så in i Norden gott i hela magen.

Underbart!

1685 euro bara från det skandinaviska bordet

Enormt trött i fötterna.
Men glad i själen.

IWCT's, International Womens Club of Tallinn, årliga Christmas Bazar har idag gått av stapeln.

Jag kan med glädje meddela att när några bord återstod att räkna sina kassor så var vi uppe i dryga 15 000 Euro till estniska barn som behöver. Ska bli intressant att höra den exakta summan sen.
Många ambassader i Tallinn har bidragit med varsitt bord för att sälja saker från sitt respektive land.

Olika människor har tagit vägarna förbi Radisson Blu Hotel under dagen idag och gemensamt sett till att vi kan ge så mycket pengar till de som behöver det så väl.

Stort tack till Pandora och Pilgrim

Det danska bordet hade fått varor från smyckeskedjorna Pandora och Pilgrim. Och som de sålde!

The swedish team

Det svenska bordet fick sponsring från bla Rimi. Stort Tack!

Bara från det skandinaviska bordet kan vi med stolthet bidra med 1685 euro, nästan 14000 svenska kronor.

Fantastiskt!

Ryssarna sålde vodka

Holländska bordet

Det har varit en lång och rolig dag!

Kommer att somna gott ikväll.

Barnförbjudet

Häromkvällen satt jag och chattade med en av mina äldsta vänner, Adams gudmor.
Jag satt i soffan med datorn i knät och jag skrev och jag skrev. Hon skrev tillbaka och vi hade mycket att "prata" om.

Helt plötsligt hörde jag Calle bakom mig:
"Varför måste ni skriva så långa meddelanden till varandra?"

"Vadå långa meddelanden, hur vet du det och varför undrar du det?", svarade jag.

"Ja, men jag orkar eller hinner ju inte läsa allt som ni skriver!"

Det går bra nu

En dag på Ambassaden.

Vi skulle baka massor av godsaker till Basaren på söndag och Herr och Fru Palmstierna lät oss hålla till på Ambassadens kök. Tack för det!
Vi fick tillgång till kökets egna kock som hela tiden fanns tillgänglig.

Äger liksom hela Pikk ( gatan )

Kolla! Lilla Vit fick tillochmed parkeringstillstånd utanför Ambassaden. Självklart skulle jag ha tvättat bilen innan jag körde upp till den här åtråvärda platsen. Det hade även nån vänlig själ också skrivit så fint på min bakruta märkte jag när jag skulle åka hem:

"Tvätta mig"

På svenska. Vem?

Och där stod jag  mitt bland kristallkronor och gardingobelänger

Tre Kronor emblemet på porslinet

Lite friskt och härligt tilltugg stod på bordet när vi kom. 

Och vad det bakades inne i köket. Vilket teamwork. Vilket jobb. Så nu kan vi sälja Lussebullar, chokladbollar, kolakakor, mördegskakor och knäck. 

Själv satt jag ensam i finrummet och skrev prislappar till alla fina varor som bla Rimi har varit med och sponsrat. 

Och när jag var färdig med mitt jobb i det stora rummet kunde jag inte låta bli. Jag hade plockat undan allt mitt och städat fint efter mig.

Då lämnade jag helt enkelt ett litet minne. Som tack för att vi fick vara där.

På väg hem med sönerna i bilen var jag tvungen att åka förbi Peugeot för att fylla på med ny olja. 

Jag frågade killen vid nån av helpdiskarna om de hade tid att hjälpa mig. Javisst. Han satte på sig sin jacka och gick ut. Vi fick varsin kopp choklad och kaffe medan vi väntade.När killen var klar så frågade jag vad jag blev skyldig:

"Du får det gratis. Som en present från mig", svarade han.

Det går bra nu. ( Även om jag jobbar med insikten om att jag kan vara grundlurad! )

Men jag fick jäklars dåligt samvete  när han sa så, för jag kom på när jag hade satt mig i bilen att jag inte hade slängt min kaffemugg i papperskorgen. Den stod kvar på bordet.  Jag ville vända, men mina söner skrek unisont:

 "Ååååkk bara!"

Lite reklam för våran Julbasar på söndag

Tyst det blev

Har lämnat av pappa med fru på flygplatsen. De är nu på väg till Oslo för att avsluta denna vecka med en natt på hotell i den norska huvudstaden.
I morgon åker de vidare mot Floda och då har min bror anlänt från Carlshamn till deras hus och välkomnar dem hem.

Min store kille sa i bilen på väg hem från flygplatsen:

"Känner du att du behöver gråta en smula så håller jag om dig en stund, mamma!"

Det har varit fina och underbara dagar.

Samlar otroliga kulturpoäng just nu

Med olika gäster följer olika saker att titta på i Tallinn.

Några vill se Gamla Stan, utsiktsplatserna, kyrkorna.
 Några är mer intresserada av att fika och mysa och kolla in trevliga cafeer.
En del vill äta riktigt god mat.
Somliga vill besöka museer. Självklart finns olika museum för olika gäster.

Igår var det KGB's museum på agendan.
Idag var det "KUMU"'s tur att få besök av oss tre. Tallinns konstmuseum som ligger placerat i Kadriorgparken.

För att orka knalla runt bland fina tavlor så tog vi först en lunch på Cafeet där inne.

Efter ett par timmars tittande så gick vi ut och när vi var på väg till bilen såg vi en skylt om ett annat museum, "Peter I 's real cottage".

Vi fick en liten inblick i Tsaren Peter I's sommarstuga med äkta interiör från 1700 talet.

I den här magnifika sängen låg alltså Tsaren Peter I och gottade sig under en del somrar då han befann sig i Tallinn under 1700 talet.

Det var för övrigt han som tog sig till Narva för att inleda det vi svenskar kallar för "Slaget vid Narva".

Där slogs han den 19 november år 1700 mot Sveriges 18 åriga Kung Karl XII som hade en härd på 10500 man med sig.

Den svenske kungen vann och Peter den store fick åka hem till Sovjet med svansen mellan benen med en känsla av att han behövde modernisera sin arme och göra fler vapen. Det gjorde han och året efter var han på krigsstigen igen. Både starkare och farligare.

Sedan lämnade jag pappa och Maggan ensamna i Gamla Stan.

De ska ta en taxi hem.

Jag väntar fortfarande.

En dag med KGB

I morse lämnade jag killarna i skolan.
Jag vände och och tog Lilla Vit tillbaka hem.
Väl hemma öpnnade jag ytterdörren. Klev in och kände genast den sköna, goa kaffedoften slå emot mig.
In i köket och där satt pappi vid bordet.

Men egentligen, hur mysigt?

Sån härlig känsla att liksom vara väntad.
Man kan säga att jag är inte särskilt bortskämd med att det finns nån hemma när jag kommer tillbaka efter lämning på morgonen.

Jag har fått äran att rå om min pappa och Maggan ett par dagar och det är verkligen hur kul som helst.
Idag vände kosan mot Viru Hotel och KGB museet.

En pappi, en Maggan och så jag

Viru Hotel blev klart 1972 och det var då det lyxigaste hotellet i hela Europa. Det byggdes enbart för att ryssarna med KGB i spetsen ville ha total kontroll över alla turister som kom till Tallinn. De ville veta vad alla tänkte, sade och hade för avsikt med sin resa till Tallinn. Varenda rum var avslyssnat. Alla toaletter. Restauranger. 

Hotellet var arbetsplats åt 1300 personer. Ingen i Sovjet skulle minsann kunna komma och säga att de var utan jobb. Det fanns jobb. Men inga pengar. Och hade de haft pengar så hade det inte hjälpt. För det fanns ingenting att handla. Varenda hylla gapade tomma. Folket idkade byteshandel med det som de hade möjlighet att kunna byta.

Maten som gästerna fick på sina tallrikar vägdes i fyra omgångar innan de nådde bordet och gästen.

Först vägdes varje ingrediens upp i lagom vikt. Typ ärtor, potatis samt köttbit.

Halvvägs i tillagningen vägdes det igen.

När det var färdiglagat vägdes maten en tredje gång och den sista gången när maten låg på tallriken. Allt för att personalen inte skulle ha en chans att kunna stjäla nån liten ärta på vägen. 

Olika avlyssnings-apparater. Allt från askkoppar, manchettknappar, hål i väggen mm.

Hotellet hade officiellt 22 våningar. Men alla visste att KGB höll till på den 23:e vpningen. Finnarna som hade byggt hotellet fick skriva på tystnadspapper om att de inte visste vad det var de byggde för något. 

Hon "kollade våningarna"

Ett av de mest populäraste jobben var att vara kvinnan som "kollade våningarna". Hon hade i uppdrag att anteckna alla som kom och gick ut ur hissen på hennes våning. Vem som gick in i vilka rum. Med vilka och vid vilken tidpunkt allt skedde.

Hon träffade alla gäster och var den som hade möjlighet att kunna få lite västerländska varor av turisterna, typ jeans, tidningar, LP-skivor, tuggummi osv. 

Vi fick höra så mycket om livet här på hotellet. Om att det fanns en Gästbok där gästerna kunde få skriva om nya förslag, klagomål eller annat. Det står inte ett enda klagomål i den boken. Det var absolut förbjudet att yttra nåt negativt om Sovjet. Affärsmän som gjorde upp affärer i bastun efter ett par öl blev tillfångatagna.

Om nån svor högt på tolaetten att toa pappret var slut, så tog det ungefär 2 sek innan nån knackade på dörren med nya rullar.

I det här rummet har de sparat allt som KGB hade lämnat kvar. 

Så här levde alltså det estniska folket under ryssarnas välde. Att inneha utländsk valuta kunde ge 3 års fängelse. Allt som skickades från hotellet skulle göras i två ex, ett till KGBs högkvarter och ett dit som det var meningen. OM det var godkänt. 

Från KGBs högkvarter som finns beläget i Gamla Stan i Tallinn sköttes det  mesta av all information de fick in. Ester blev inplockade av egentligen ingen orsak alls. Och de som av nån aledning hamnade i källaren i högkvarteret kom aldrig nånsin mer upp däifrån.

Sommaren 1991 måste ryssarna ha fått information om att revolutionen var nära. Inom loppet av ett par veckor hade KGB tömt hela hotellet på sina grejer. Hur är det ingen som vet. På vilket sätt är det ingen som officiellt vet. Finnarna som byggde hela huset vet säkert vilka ingångar och tunnlar som användes.

Att vara en som har levat ca 40 mil härifrån utan nån som helst vetskap om detta  känns märkligt.

En känsla av "har det verkligen hänt", "är det sant" infann sig ganska snabbt.

Men såklart att det har hänt. Lika säkert som att förintelsen har hänt. 

En stund av eftertanke och reflektion behövdes.

Gäst-skifte

At the airport this afternoon!

Maken sa "Hej och tack för den här helgen" till sina vänner som skulle flyga till Bromma för vidare färd till Linköping på ena sidan flygplatsen vid 17 hugget idag.

Samtidigt på andra sidan samma flygplats sa jag "Hej och välkommen" till min pappa och hans fru som just hade landat med sitt flyg från Gardemoen/ Oslo.

Lilla Vit till er tjänst

Klockan 12.00 idag hade maken bokat en guidad tur på Estlands största ölbryggeri, Saku, till sina kompisar.

Två bilar behövdes för transport så Lilla Vit ställde självklart upp som taxi.

När jag hade släppt av killarna som satt i min bil insåg jag att jag inte skulle ha hittat hem. Så jag frågade om jag fick stanna kvar och hänga med. Jag skulle ju ändå tillbaka senare för att hämta upp dem.

Och det fick jag. Hyggliga killar.

Väl på plats blev vi omhändertagna av denna charmerande dam som kunde prata. Mycket. En störtskön dam som började vår vandring med att gå baklänges i trappan och helt enkelt ta ett felsteg och ramla baklänges. Vi hörde bara en duns i mörkret. Ingen lampa tänd och vi andra tvärstannande i steget. Gulp! Knäpptyst blev det. Efter nån sekund var den kille som stod närmast framme hos henne och försökte hjälpa henne upp.  Hon tände lampan och då kunde vi andra se hur nära hon hade varit att slå huvudet i ett element som var placerat just nedanför trappan.

Det enda hon sa var: "Mina nycklar, var är mina nycklar?"

Sen fortsatte vi som om ingenting hade hänt.

Under guidningen blandade hon engelska och svenska hej vilt. Och så skulle hon säga att "kolsyra" tillsätts i ölblandningen, men ut genom munnen kom liksom "surkål" istället. Och då blev det nåt helt annat.

När turen genom bryggeriet var klar så stod det här och väntade på grabbarna.

Jag fick köpa en cola. 

När herrarna hade satt sig till bords och jag ställde mig för att ta ett foto på hela bunten tog hon nästan telefonen ur handen på mig och sa:

"Ställ dig där borta så du får vara med på bild.!"

Och sen sa hon:

"Nu måste du gå till andra sidan också!"

Det var bara att lyda, kan man säga.

Så mysigt de hade!

Efter att jag släppt av halva gänget vid Hotel Olympia så åkte jag och min störste son till gymmet. 

Tänk att jag har en sån stor unge som vill träna med sin gamla mamma.

Nu lördagsmys i soffan.

Titta, vilka som hade vägarna förbi!

Plötsligt stod det åtta 40 åriga karlar i hallen.
Makens barndomsvänner från Sverige dök upp och ska göra Tallinn osäkert under helgen.

Det var verkligen jättekul att se dem igen. Samt kul för maken att ha dem här.

Några av dem var med när jag och maken träffades på Berns för snart ....vänta, måste räkna.....17 år sedan.

Så man kan ju nästan säga att det är mina barndomskompisar as well. Eller ja, kanske inte.  Och alla ser vi precis likadana ut nu som då. 

Huset bjöd inte på nån femrätters direkt. Men varisn pizza direkt från pizzaugnen på Rimi blev kanon.

Medan de tuggade i sig sin mat satt jag och lilleman i soffan och tjyvlyssnade.

13-åringen sa: "De låter nästan precis som du och dina kompisar när de var här!"

Verkligen roligt att dessa killar har hållit kontakten så länge. 

Nu har de lämnat vårat hus för färd mot vidare äventyr inne i stan. De har ingen aning vad som väntar dem denna helgen. Men det vet jag.

Jag och sönerna hade sedan en myskväll med att titta på några avsnitt från Solsidan. första omgången.

Otroligt roligt. Fortfarande. 

Tillslut kändes ögonlocken tyvärr alldeles för tunga och nu har vi gått till sängs. 

Trevlig helg på er alla där ute!