Gå på toa

När mina söner var små fick inte jag gå på toan själv.
 Precis som det är för alla småbarnsmammor. Ni vet alla hur det är. Man får sitta där med dörren öppen och ungar som kryper, hasar, går eller springer runt omkring en där man sitter.

Ett helt naturligt inslag i livet. Jag tyckte inte ens att det var konstigt. Det kändes liksom helt som det skulle.
Just den biten sitter i ryggmärgen på nåt vis. Jag kan fortfarande sätta mig på toa med dörren öppen. Tänker inte ens på det. Det bara händer.
Men nu skäms mina barn. När de går förbi så är det de som stänger dörren om mig.

Samma sak det här med att få duscha ifred. Det fanns ju inte på världskartan på flera år.
Ena killen i babysittern och den andra hasandes runtomkring bland smutskläderna på golvet i tvättstugan/duschrummet. Dörren stängd bara, så han inte kunde smita ut ur rummet..

Jag kommer så väl ihåg en morgon när våran äldste kille var nyfödd. Maken hade börjat jobba och jag hade börjat min bana som hemmavarande småbarnsmamma.
Efter en natt med ytterst lite sömn så bad jag maken ta sonen på morgonen en stund innan han skulle iväg till jobbet. Och ja, det gjorde han så gärna. Inga problem.
Vad skönt, tänkte jag och somnade om. Efter ca 10 minuter kom han igen. Med pojken.

"Du måste ta honom. Jag ska duscha."

Vadå?
Vad menade han?
Vem trodde maken höll i sonen när jag duschade på dagarna?
Eller trodde han kanske att jag hade slutat duscha?

Än idag kan jag känna vilken herrans lyx det  är. Att få hoppa in i duschen. Med stängd  dörr. Duscha länge. Få bestämma själv när jag anser mig vara färdigduschad.

Fatta vilken grej det är.