En dag med KGB

I morse lämnade jag killarna i skolan.
Jag vände och och tog Lilla Vit tillbaka hem.
Väl hemma öpnnade jag ytterdörren. Klev in och kände genast den sköna, goa kaffedoften slå emot mig.
In i köket och där satt pappi vid bordet.

Men egentligen, hur mysigt?

Sån härlig känsla att liksom vara väntad.
Man kan säga att jag är inte särskilt bortskämd med att det finns nån hemma när jag kommer tillbaka efter lämning på morgonen.

Jag har fått äran att rå om min pappa och Maggan ett par dagar och det är verkligen hur kul som helst.
Idag vände kosan mot Viru Hotel och KGB museet.

En pappi, en Maggan och så jag

Viru Hotel blev klart 1972 och det var då det lyxigaste hotellet i hela Europa. Det byggdes enbart för att ryssarna med KGB i spetsen ville ha total kontroll över alla turister som kom till Tallinn. De ville veta vad alla tänkte, sade och hade för avsikt med sin resa till Tallinn. Varenda rum var avslyssnat. Alla toaletter. Restauranger. 

Hotellet var arbetsplats åt 1300 personer. Ingen i Sovjet skulle minsann kunna komma och säga att de var utan jobb. Det fanns jobb. Men inga pengar. Och hade de haft pengar så hade det inte hjälpt. För det fanns ingenting att handla. Varenda hylla gapade tomma. Folket idkade byteshandel med det som de hade möjlighet att kunna byta.

Maten som gästerna fick på sina tallrikar vägdes i fyra omgångar innan de nådde bordet och gästen.

Först vägdes varje ingrediens upp i lagom vikt. Typ ärtor, potatis samt köttbit.

Halvvägs i tillagningen vägdes det igen.

När det var färdiglagat vägdes maten en tredje gång och den sista gången när maten låg på tallriken. Allt för att personalen inte skulle ha en chans att kunna stjäla nån liten ärta på vägen. 

Olika avlyssnings-apparater. Allt från askkoppar, manchettknappar, hål i väggen mm.

Hotellet hade officiellt 22 våningar. Men alla visste att KGB höll till på den 23:e vpningen. Finnarna som hade byggt hotellet fick skriva på tystnadspapper om att de inte visste vad det var de byggde för något. 

Hon "kollade våningarna"

Ett av de mest populäraste jobben var att vara kvinnan som "kollade våningarna". Hon hade i uppdrag att anteckna alla som kom och gick ut ur hissen på hennes våning. Vem som gick in i vilka rum. Med vilka och vid vilken tidpunkt allt skedde.

Hon träffade alla gäster och var den som hade möjlighet att kunna få lite västerländska varor av turisterna, typ jeans, tidningar, LP-skivor, tuggummi osv. 

Vi fick höra så mycket om livet här på hotellet. Om att det fanns en Gästbok där gästerna kunde få skriva om nya förslag, klagomål eller annat. Det står inte ett enda klagomål i den boken. Det var absolut förbjudet att yttra nåt negativt om Sovjet. Affärsmän som gjorde upp affärer i bastun efter ett par öl blev tillfångatagna.

Om nån svor högt på tolaetten att toa pappret var slut, så tog det ungefär 2 sek innan nån knackade på dörren med nya rullar.

I det här rummet har de sparat allt som KGB hade lämnat kvar. 

Så här levde alltså det estniska folket under ryssarnas välde. Att inneha utländsk valuta kunde ge 3 års fängelse. Allt som skickades från hotellet skulle göras i två ex, ett till KGBs högkvarter och ett dit som det var meningen. OM det var godkänt. 

Från KGBs högkvarter som finns beläget i Gamla Stan i Tallinn sköttes det  mesta av all information de fick in. Ester blev inplockade av egentligen ingen orsak alls. Och de som av nån aledning hamnade i källaren i högkvarteret kom aldrig nånsin mer upp däifrån.

Sommaren 1991 måste ryssarna ha fått information om att revolutionen var nära. Inom loppet av ett par veckor hade KGB tömt hela hotellet på sina grejer. Hur är det ingen som vet. På vilket sätt är det ingen som officiellt vet. Finnarna som byggde hela huset vet säkert vilka ingångar och tunnlar som användes.

Att vara en som har levat ca 40 mil härifrån utan nån som helst vetskap om detta  känns märkligt.

En känsla av "har det verkligen hänt", "är det sant" infann sig ganska snabbt.

Men såklart att det har hänt. Lika säkert som att förintelsen har hänt. 

En stund av eftertanke och reflektion behövdes.