Klockan 12.00 idag hade maken bokat en guidad tur på Estlands största ölbryggeri, Saku, till sina kompisar.
Två bilar behövdes för transport så Lilla Vit ställde självklart upp som taxi.
När jag hade släppt av killarna som satt i min bil insåg jag att jag inte skulle ha hittat hem. Så jag frågade om jag fick stanna kvar och hänga med. Jag skulle ju ändå tillbaka senare för att hämta upp dem.
Och det fick jag. Hyggliga killar.
Väl på plats blev vi omhändertagna av denna charmerande dam som kunde prata. Mycket. En störtskön dam som började vår vandring med att gå baklänges i trappan och helt enkelt ta ett felsteg och ramla baklänges. Vi hörde bara en duns i mörkret. Ingen lampa tänd och vi andra tvärstannande i steget. Gulp! Knäpptyst blev det. Efter nån sekund var den kille som stod närmast framme hos henne och försökte hjälpa henne upp. Hon tände lampan och då kunde vi andra se hur nära hon hade varit att slå huvudet i ett element som var placerat just nedanför trappan.
Det enda hon sa var: "Mina nycklar, var är mina nycklar?"
Sen fortsatte vi som om ingenting hade hänt.
Under guidningen blandade hon engelska och svenska hej vilt. Och så skulle hon säga att "kolsyra" tillsätts i ölblandningen, men ut genom munnen kom liksom "surkål" istället. Och då blev det nåt helt annat.
När turen genom bryggeriet var klar så stod det här och väntade på grabbarna.
Jag fick köpa en cola.
När herrarna hade satt sig till bords och jag ställde mig för att ta ett foto på hela bunten tog hon nästan telefonen ur handen på mig och sa:
"Ställ dig där borta så du får vara med på bild.!"
Och sen sa hon:
"Nu måste du gå till andra sidan också!"
Det var bara att lyda, kan man säga.
Så mysigt de hade!
Efter att jag släppt av halva gänget vid Hotel Olympia så åkte jag och min störste son till gymmet.
Tänk att jag har en sån stor unge som vill träna med sin gamla mamma.
Nu lördagsmys i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar