Mammaledig - utan bebis

Klädde på mig träningskläderna i morse och skickade iväg ett sms till Therese:

"Träning efter lämning?"

Jag packade med mig en väska med ombyteskläder för att kunna duscha efteråt.
När jag satt i bilen kom svaret:

"Nej, ingen träning. Måste plugga. Men en fika på Olympia först, kanske?"

Känslofull som jag är så tyckte jag ju genast synd om henne om hon skulle behöva fika alldeles allena.
Så jag svängde helt sonika in på Olympia parkeringen, jag med.

Där tog jag in en Latte och hon en "Cappucino, in this chocolate cup."
Plötsligt var klockan halv elva och vi tänkte att det nog var bäst att bryta upp båda två.
Hon åkte hem till sig och min bil styrde inte till gymmet.

Bilen på nåt sätt undvek just den vägen och svängde helt enkelt av mycket tidigare. Kunde liksom inte hindra det som hände. Väl hemma tog jag ut väskan från baksätet och tänkte verkligen:

"Nu ser iallafall grannarna att jag har träningskläderna på mig och väska med mig. Så det ser ju ut som om jag har tränat ändå."  Som om det skulle göra nån skillnad liksom.

När jag hade suttit i soffan en liten stund kom det ett sms från kompisen jag nyss hade lämnat:

"Jag har pluggat klart. Ska vi ta en lunch?"

Jag var inte sen utan svarade att jag bara behövde ta en dusch först. Min förmiddag hade ju varit så himla svettig.
Att ta snabba beslut är jag bra på.

En timme senare satt vi på Sushihouse på Solaris med varsin tallrik och smaskade. Gott och fantastiskt billigt. En 10-bitars för 3,80 Euro. Väl där bokade jag fyra biobiljetter till hela familjen på lördag. Tänkte bjuda mina killar på James Bond och hans nya Skyfall. Fyra biljetter för 24 Euro.


När jag senare, vid 16.30,  hade lämnat båda sönerna på sina resp fotbollsträningar stannade jag kvar i stan. Tog Lilla Vit och parkerade utanför murarna i Gamla Stan. Spatserade med snabba ben upp till kompisen som jag hade lunchat med tidigare för att få mig en kopp kaffe hemma hos henne under tiden som killarna tränade.

Så tacksam för att jag har hittat vänner som finns här i Tallinn samtidigt som jag.
En ynnest verkligen att få uppleva nya vänner vid 40-års åder. Det känns ungefär som när jag var hemma och var mammaledig. Fast nu utan bebis liksom.

Jag har tiden. Jag har möjligheten.
Jag är ödmjuk tacksam.

När jag gick till Lilla Vit var det så magiskt ute.

Mysigt i Gamla Stan.

Ringmuren i kvällskrud.