Tusentals människor i alla åldrar som förenades en kväll för ett tryggare samhälle.
Ett fackeltåg som aldrig tog slut.
Enormt mäktigt att se. Att få vara en del av.
Gemenskap. Värme. Kärlek.
Samtidigt så tragiskt att det ska behövas.
Hela Ljungsbro gick verkligen man ur huse.
Och de få som inte var med i själva fackeltåget stod i sina fönster och vinkade eller klev ut på sina balkonger. Eller stod utmed vägen där vi gick.
Bussar och bilar fick snällt stå stilla i väntan på att det kilometerlånga tåget skulle passera.
Efter att ha gått i kringelikrokar runt om i hela byn så kom vi till slut till slutplatsen, Ljungsbro skolan.
Där var det sång och musik av lokala talanger som ville ställa upp denna kväll.
En läkare från vårdcentralen tog sin gitarr och brände av några låtar. Tjejer från kyrkan sjöng så det värmde i blåsten.
Tal hölls av initiativtagare till denna kväll. Av föräldraföreningen. Av kyrkan. Av Linköpings borgmästare.
Mäktigt.
Känslosamt.
Nu hoppas jag med hela mitt hjärta att det kan bli nåt bra av all denna gemenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar