"Älska mig!"

Inom oss alla finns en barndom som har format oss till den person vi är idag.

En liten pojke eller flicka som kanske fick lite för mycket av nåt eller möjligtvis lite för lite av nåt. 

Det vi alla har gemensamt är att vi alla vill vara älskade. Vi vill bli sedda. Vi vill ha bekräftelse på att vi duger precis som vi är. Och det visar vi på olika sätt. En del bloggar.... En del Instagramar.....

En del ser till att höras.  En del vill vara klassens clown. En del använder miljoners hashtags. Sätten är lika olika som vi är människor. 

Men vi vill fortfarande bara vara älskade. Bekräftade. 

Alex Schulman var i Linköping i ikväll och pratade just om detta fenomen. "Älska mig!"

Helt enkelt. 

Vid 42 års ålder söker jag fortfarande bekräftelse på att jag duger. Få höra att det är ok att vara jag. 

Jag ska göra som Alex Schulman och ta hand om den lilla Flickan Ingela som finns där inom mig. ( Ja, nu tar ju inte alex hand om mig direkt. Han har nog med att ta hand om den lilla Alex som finns inom honom ) Jag ska trösta lilla Ingela där hon sitter i sin säng mitt i natten med tårarna rinnande nerför sina kinder när hon inte  vågar släppa fötterna ner till golvet för att gå in till mamma och pappa, för hon är livrädd för alla otäcka händer som skulle komma ut under sängen och dra ner henne i helvetet. 

Jag ska trösta lilla flickan som står vid köksgardinen och väntar på att pappa ska komma hem från jobbet på kvällen.. Samtidigt som hon sjunger "Pappa, kom hem, för jag längtar efter dig". 

Alla har vi en barndom som har format oss till de vi är idag.