Spontant även en tisdag

Medan Adde hälsade på i sin gamla klass idag så passade jag och Calle på att rensa i källaren i vårt hus.
Bland allt gammalt skit som vi har sparat på så dök den här lilla lådan upp ur skrymslena.

Fruktburk från 2005.

Undrar hur man kan veta att det här är en gammal burk som det oftast har legat äpplen från ICA i?

Nån som känner igen sig i tanken:
"Den kan vara bra att ha"
"Den kanske vi kan spara tills barnbarnen kommer så de har nåt att göra"
"Den betyder så mycket, den kan jag inte slänga"
Med mera. Med mera.

Been there, done that.

Frågan är om man blir så himla mycket lyckligare av att spara? Jag personligen börjar känna att det är en ren befrielse att kunna slänga. Ibland är det så skönt att bara häva bort och för varje sak som slängs känner jag mig en aning lättare. Jag börjar iallafall bättre och bättre på det. Men har en lång väg kvar insåg jag när en fruktburk från 2005 plötsligt dök upp från ingenstans.

Annars blev jag hembjuden till svägerskan ikväll.  Som jag skrev i förra inlägget, mer mys åt folket. Hon bjussade på så god mat och det var så himla mysigt. Ännu en spontankväll att lägga på minnet. Gillar't.

Mån-glasögon

När Calle hade ätit pizza med sinà kompisar på Venus så kom även han förbi en stund. Vid niohugget var det dags att promenera hemåt. Och att promenera är ett fantastiskt trevligt sätt att umgås med sin tonåring på. Framför allt när det ananrs mest låter "stäng dörren efter dig!!"

Och som vi har gått dessa dagar. Och som vi har pratat.