När Moder Jord sätter in sina krafter har vi små människor ingenting att säga till om. Vi har verkligen ingenting att sätta emot när naturen vill visa oss hur stark den är.
Just nu flyger möbler runt på västra sidan om Sverige. 50 000 kunder till EON i samma område är utan ström. Tåg ställs in. Träd faller likt plockepinn. Hustak flyger av. Flyplatser stängs.
Alla drabbas vi lite på olika sätt.
För egen del här i Linköping så har vi inte sett röken av någon storm. Ännu.
Däremot har Calles kompis hamnat mitt i den, kan man säga. Han skulle ha landat på Linköpings Flygplats ikväll klockan 22.00. Vi var redo att stå där och ta emot en 14 åring som startade sin resa från Wien tillsammans med sin pappa tidigare idag. De skulle mellanlanda i Köpenhamn och där var det planerat att killen själv skulle åka vidare mot Linköping. Pappan skulle hasta mot Halmstad för jobb.
Men just här nånstans bestämde sig naturen för att sätta stopp för det som var planerat. Kompisen och hans pappa fick reda på när de satt i luften att Kastrup hade stängt så de har fått landa i Berlin istället. Just nu sitter de på flygplatsen där och väntar in att Kastrup ska öppnas igen. Kanske kan de ta ett flyg dit i natt för att sen ta sig till Malmö och hitta ett hotel. För att sen imorgonbitti eventuellt kunna sätta killen på tåget som går direkt till Linköping. Eller vad de nu hittar på för lösning.
Just nu håller vi tummarna för alla som sitter i stormens öga att den snart har stormat förbi. Att skadorna inte blir eller har blivit alldeles för ödesdigra.
Att inte få landa där man hade planerat är ju när allt kommer omkring bara en värdslig sak egentligen.
Sånt löser sig ju alltid. Även om det bara tar lite tid.
En spännande start på höstlovet för Calles kompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar