Vi lämnade honom på Skavsta och han var hemma i huset i Tallinn samtidigt som vi äntrade huset på landet.
Det tog lika lång tid för oss att ta oss hem till respektive hus.
"Passa på att vila den här veckan innan jag kommer tillbaka på fredag med mitt tempo", skojade maken innan han försvann runt kröken på flygplatsen.
Om han bara visste hur rätt han hade.
Som vi ska vila! Innan duracellkaninen kommer tillbaka.
Om jag tittar ut just nu så kan jag faktiskt se ljuset mellan träden och mellan regndropparna.
Och med lite "filter" på bilden så blev vädret genast mycket bättre. Fast det regnar.
Och livet blev i ett nafs mycket enklare.
För hur det än nu är, så är solen lite roligare än regnet. Och ljuset trevligare än mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar