Så känns det.
Nu när jag sitter här hemma i soffan vet jag inte rikigt om vi har varit i Kiev. Eller inte. Om vi mellanlandat i Moskva. Eller inte.
Om det kanske bara har varit en dröm.
Men det skulle iochförsig vara en omöjlighet för jag har knappt hunnit sova. Och då kan man ju inte drömma. Om man inte sover. Eller kan man det.
Tur att jag tog lite bilder så jag har nåt att kolla tillbaka på.
Planet avgick från Tallinn i tid så vi hann med lätthet till rätt gate i Riga. Och där kan man säga att stämningen redan, trots arla morgonstund vid 06.00, var skapligt hög bland en del svenskar iförda Sverigehattar och peruker.
Väl framme i Ukrainas huvudstad, Kiev med 3 miljoner invånare, såg vi att det hängde svenska flaggor från många balkonger i staden.
Var vi än gick så såg vi gul/blå tröjor.
Och tror ni inte att maken hittade nån han kände!?
Under en sån här tripp får man vara flexibel att äta det som liksom kommer till sig.
För oss blev det både frukost och lunch på Mc Donalds.
Sprang på en hjälte från Fotbolls VM-94, där Sverige tog brons.
Jonas Thern har ätit god mat sen dess.
Han ville väldigt gärna vara emd på bild.
I Fanzone mitt i stan hittade vi Swedish Corner.
Svenska Ambassaden i Kiev hade sponsrat emd flaggor.
Här kan man säga att det sjöngs en del.
Stämningen, folket och det skapliga vädret utgjorde en fantastisk dag.
Snabbt räknat bestod sjungarna i 96% manligt, 3% kvinnligt och resten annat.
Det här är en värld där vuxna män blir pojkar för en liten stund. Där de får möjlighet att klä ut sig, sjunga, kramas och hålla om varandra.
Kändisspot 2.
Sedan sprang vi på den här mannen.
Let´s dance vinnarens pappa i egen hög person. Det var Hysén klass på honom.
Han ville också väldigt gärna vara med på bild.
Kändisspot 3.
Efter en liten powernap på en bakgård inne istan vandrade vi vid halv sex tiden mot arenan. Våra platser var precis vid studion där SVT och TV 4 hade sina sändningar.
Och uppför trapporna kom de här tv-kommentatorerna, David Fjäll och Axen.
De ville också gärna var med på bild.
Kändisspot 4
Perlskog och Fjällström ville inte fotas.
Av alla 64000 personer på läktaren var vi ca 20000 svenskar. Den stämningen. Den känslan att stå där med gul tröja tillsammans med andra 19999 gjorde iallafall mig berörd. Den kunde nog inte lämna någon oberörd.
Nationalsång och att få se Zlatan live fick mina hårstrån att stå i givakt i stort sett hela tiden.
Har nog aldrig känt mig så patriotisk någonsin som just då.
Olympia Stadion.
Efter matchen, där matchens lirare blev Olof Mellberg ( vilken gigant han var där på planen!!), tog vi oss till flygplatsen med hjälp av en farbror till den taxichaufför som tog oss från flygplatsen några timmar tidigare. Vi fick nämligen taxichaufförens nummer när vi gick av och han sa att han hade en farbror som kunde köra oss efter matchen. "Ring mig bara!". Och det var nog tur det för att hitta en taxi mitt inatten var inte världsenkelt.
HUr lätt är det att prata med en ukrainare som knappt snackar engelska, att bestämma en plats i stan där ALLTING står på ryska och man inte har en chans i världen att ens kunna uttala deras bokstäver.
Jo, man får helt eneklt gå in på en pub och försöka få nån personal där inne att uttala adressen s a k t a och långsamt och sen försöka komma ihåg detta uttal i telefonen senare.
Förutom att Sverige förlorade så gick allt som på räls hela trippen.
Men allt behöver verkligen inte vara kört för Sveriges kvalchanser iallafall, trots 0 poäng än så länge. För som yngste sonen sa alldeles nyss:"Allt kan hända , mamma. Tex att England gör något alldeles tokigt på planen och får massa poäng borttagna som straff. Men vi måste vinna mot Frankrike.!"
Hela familjen är nu en erfarenhet och upplevelse rikare.
Sömn har det inte blivit så mycket av.
Vi gjorde`t. Vi klara`t.
Fyra huvudstäder på ca 24 timmar.
Tallinn - Riga - Kiev - Moskva.
Som storebror sa alldeles nyvaken när vi väckte honom sovandes på en bänk på flygplatsen i Kiev:
"Vilket land är jag i?"
Mycket häftigt. Känner att jag är med i Lassieklubben:)
SvaraRadera/Pa