Har vi aldrig sett vatten ,eller

En liten dagsutflykt så här på en söndag kände jag och maken var ett schysst upplägg under några timmar.

Vi berättade för sönerna att vi skulle åka till ett av Estlands största vattenfall. Vilket inte kan vara så enormt högt i och med att Estland är ett skapligt platt land egentligen.
Men iallafall.

Killarna hoppade jämfota av riktig glädje och nästan sprang ut till bilen efter detta besked.
Eller inte.
"Måste vi?"
"Kan vi inte bara Chilla?"
"Kan ni aldrig bara vara hemma?"

Men de hängde med till slut.

Och efter cirka 45 minuter hamnade vi här.
Fantastiskt vackert ställe. Med en faslig mängd myggor som tillbehör.

Det var ändå ganska högt för att vara i ett så platt land.

Sen gick vi en trappa ner och kom lite underifrån.

Här ser man liksom hur det ser innanför själva fallet av vattnet.

Och så kom det förbi en flaskpost. Hann fota precis innan den slank nerför det dånande djupet.

"Kan vi åka hem snart, eller? Du och pappa beter er ju som om ni aldrig har sett vatten tidigare."

Så rolig kommentar och jag fick en riktig flashback till när jag var en liten flicka. 

Vi firade varje sommarlov i Leksand, Dalarna. 

Då minns jag att våran familj med mamma, pappa, broder och jag, åkte omkring runt Siljan varje sommar. Ibland med cykel. Oftast med bil.

Som om vi aldrig tidigare hade sett alla härbren, dalahästar, midsommarstänger, marknader, kyrkor, rodelbanan, hantverk, kyrkroddar, utsiktsplatser mm. Framförallt allt detta vatten som vår pappa skulle se. Var vi än var nånstans. Som om Siljan kunde se annorlunda ut från liksom ett annat håll? Listan kan göras hur lång som helst. Vi har sett mycket vatten.

Eller vad säger du, brorsan? 

Men som jag nu i vuxen ålder är glad över att jag fick uppleva.

Så mina killar kommer nog uppskatta detta om, ja vad ska vi säga..... 30 år, eller så.