Och där kom den

Som ett slag rakt i magen.

Efter några enormt härliga och fantastiska veckor av skön och välbehövlig ledighet kom den. 

Tanken. Och känslan som den tanken bar med sig. 

Den slog till med en orkans styrka under helgen och med all kraft den bara kunde. Jag blev totalt golvad. Kunde inte stå emot. Och varför skulle jag göra det egentligen. Det var bara att ta emot. 

Tårarna fick rinna när jag satt här på altanen i sommarstugan. Det var bara att låta det komma. 

Insikten om att jag inte ska tillbaka till Tallinn. Jag ska inte packa bilen full nu i augusti  och ta färjan till öster. Jag ska aldrig mer sova i det sovrum där stången står. Jag kommer aldrig mera behöva ringa till "First Gate" eller "Main Gate" för att komma in eller ut i vårt bostodsområde. Jag behöver inte kånka 12 liter flaskvatten flera gånger i veckan längre. 

 Efter semestern ska jag stanna kvar i Sverige. Jag ska vara kvar. Samtidigt som mina vänner från Tallinn-tiden åker tillbaka "hem" igen. Till det liv som även var mitt för ett tag. 

Till livet där vi kunde fika obehindrat. Gå i parken hur många varv vi ville efter att barnen var lämnade i skolan. Till livet där jag vaknade till en fantastisk soluppgång över viken med Gamla Stan i horisonten. 

Till livet som medlem i International Womens Club of Tallinn med dess aktiviteter och luncher och utflykter. 

Det var en kort period av mitt liv då jag hade möjligheten att trycka på pausknappen från den sk verkligheten. 

Och jag är så stolt över mig själv o familjen som faktiskt vågade. 

Hittills har jag bara haft  semester.  Inte riktigt hunnit känna efter hur det känns att vara svensk igen. 

Nu är den här. Känslan av att vara den som inte ska tillbaka. 

Jag saknar det redan. Jag saknar er. Även om det är otroligt skönt att kunna gå till doktorn utan att behöva ha en tolk med sig. 

Men inget tråkigt el jobbigt som inte för nåt roligt med sig. 

Jag har fått jobb. Jag sökte en tjänst som inte fanns. Och jag fick den. 

Plötsligt händer det! 

Så den 7 augusti börjar ett nytt kapitel i mitt liv. 

Var sak har sin tid.